Ny hovslagare.

Den senaste tiden har Mackans hovar inte varit så roliga – som så många andras. Ordinarie hovslagare har haft/har semester och är dessutom på väg att dra ner på antalet hästar han skor. För några veckor sedan var det en annan hovslagare som skodde Mackan. Det såg bra ut det han gjorde och det hade eventuellt varit aktuellt att fortsätta med honom om det inte var för att fakturan var så hög: 1800 kr (inkl. moms och sulor). Det är en annan hovslagare som skor flera hästar i stallet och på dem gör han ett riktigt bra jobb och jag fick möjligheten att låta honom fixa en tappsko och en glappsko på Mackan. Han hade riktigt bra tankar om hur han skulle vilja göra med Mackans hovar och han hade möjlighet att sko Mackan även i fortsättningen – att det dessutom blir avsevärt billigare är bara en bonus.

I dag skodde han Mackan och nu har Mackan fått vanliga sulor på alla fyra (inte Propad som tidigare), sidokappor på tre hovar och en som är utan kappor. Anledningen till att Mackan får gå utan kappor är att hovväggen är så trasig och att sidokapporna riskerar att göra sönder dem ännu mer. Mackan har nu en lättare överrullning fram och skor som är utlagda en del och då främst bak. För att Mackan inte skall trampa av sig skorna så har jag varit och köpt boots till honom. Allra helst hade jag velat ha färgglada som är lätta att hitta i hagen, men de fanns inte i rätt storlek så det fick bli svarta. Sulorna är turkos så de är förhoppningsvis lätta att hitta tillsammans med skorna om han springer av sig dem.

Efter skoningen gick jag en promenad med Mackan och han verkade inte ömma alls i hovarna, vilket han ibland har gjort tidigare. Förhoppningsvis är det lika bra i morgon för då skall jag träna igen. 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen