Det kan inte vara lätt!

Allt som oftast pratar vi i stallet om hur galna vi är som håller på år ut och år in med alla stallsysslor och allt vad det innebär att ha häst. Det spelar ingen roll om solen skiner eller om det vräker ner snöblandat regn för allt skall göras precis som vanligt och vi gör det utan att gnälla. Visst, en och annan gång har jag kanske tänkt att det hade varit skönt att ligga på soffan istället för att ge mig ut i regnet, men när jag väl kommer iväg så är det inga som helst problem med resten. Hästfolk trotsar väder och vind och prioriterar (oftast) hästen framför sig själv – i alla fall alla jag känner. Ibland kan vi läsa om någon som helt har missat att de har en eller flera hästar att ta hand om, men de människorna är oftast sjuka på ett eller annat sätt. Vi andra spenderar gladeligen tusentals kronor varje månad tills dess att plånboken är tom och kontot är tömt. Knäckebröd och nudlar kan duga fint som mat sista veckan före lön. Tidskontot töms också allt som oftast och sambon, maken eller någon annan får tillbringa ganska mycket tid på egen hand. I bästa fall har den här personen ett eget intresse och faktiskt bara är glad att man är iväg hos hästen. För några år sedan var det en klok make (till en hästtjej) som sa: Det är inte alla killar som har fattat hur bra det är att hänga ihop med en hästtjej! Man kan ägna timmar åt sitt egna intresse och inte en chans att hon kan ifrågasätta att man är borta så mycket. Man kan också köpa till exempel en motorcykel utan att hon har en chans att ifrågasätta kostnaden – man kan till och med köpa flera motorcyklar utan att hon kan säga något. En motorcykel motsvarar bara bråkdelen av vad en häst kostar – både i inköp och i drift. Så egentligen borde alla män vilja vara tillsammans med en hästtjej.

Helt rätt tänkt! Problemet är bara om det är män som kräver en viss markservice, för den kan de oftast glömma. Vi är i stallet och kommer inte hem förrän middagstiden har passerat… Tvättmaskinen får köras om det finns en stund över och då är det antingen kläder, schabrak, benlindor eller hästtäcken som körs. Jag tror dessutom att de flesta av oss är oerhört självständiga och målinriktade och det är nog lätt att hamna i skuggan som man då (om man inte är likadan själv). En eloge till alla män som orkar med oss hästtjejer – vi kan inte vara lätta att leva med. (Det finns säkert en och annan kille som tillbringar sin tid i stallet och som har en tjej/kille  som väntar hemma, men jag tror inte att det är lika vanligt.

Havrepappa delar med sig lite av sina erfarenheter i sin underhållande blogg  Hästtjejer for dummies. Läs gärna fler av hans inlägg – de är riktigt roliga med hög igenkänningsfaktor.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen