På besök hos Mackans tandläkare.

I dag var det dags igen för ett av Mackans två årliga besök hos veterinären som har specialiserat sig på tänder och som lär vara riktigt bra på det han gör. Stack tidigare från jobbet för att hinna dit och upptäckte när jag hämtade Mackan i hagen att han hade tappat höger baksko. Igen! Nu börjar det bli lite väl tjatigt med alla dessa tappskor…

Det tar bara 5 minuter att åka till kliniken och vi hann precis till vår tid. Himla skönt att jag inte behöver sitta och köra i timmar för att få tänderna fixade, vilket många andra i vårt avlånga land måste göra. De första gångerna så var det  bara 6 månader mellan besöken och därefter har vi utökat till 8 månader – tack och lov. Tänderna/hakarna växer som tusan och det vill till att hålla dem i schack så att de inte skadar tandköttet längst in i munnen på Mackan.

När Mackan hade fått lite lugnande så kände C-F igenom hans mun innan han satte på munstegen och rätt var det var så utbrast han ”what the F?” Oj, tänkte jag då. Nu har han hittat något väldigt konstigt om han uttrycker sig på det viset. Han visade mig var jag skulle känna, och på insidan av Mackans vänstra övre ”läpp” så var det som en liten sten precis under huden och C-F förklarade att det ibland kan bli stopp i salivrören (om jag minns rätt) och att det brukar räcka med att punktera knölen för att saliven skall kunna börja flöda som vanligt igen. Innan han började sina försök med att punktera den så berättade jag att vår äldsta dotter hade en spottsten för många år sedan, och strax därefter sa han att det nog var en sådan som Mackan också hade eftersom den inte gick att punktera. Det slutade med att han fick bedöva och skära bort den lilla kulan. För övrigt var det samma behandling som varje gång: slipa hakar, vågbett och vassa kanter, men den här gången var C-F riktigt nöjd med hur Mackan såg ut i munnen. Mungiporna var fina, slemhinnorna var fina och lanerna såg också bra ut (med undantag för den gamla lilla bulan på höger sida). Det var riktigt skönt att höra och kanske är det all ridning utan nosgrimma som har gjort att han inte har fått något skav alls i munnen.

En märklig sak var att C-F hittade en liten tandskada uppe i Mackans vänstra överkäke och det var som om en liten bit av tanden hade lossnat. Ev kan han ha råkat bita på en sten enligt C-F, men det är inget som påverkar Mackan nu. Det märkligaste är att Hasse på Homeopathuset Söderström AB sa till mig för ca 6 månader sedan att min häst hade en tandskada och att jag skulle be veterinären/tandläkaren titta på den. Då, när han sa det, så tänkte jag att säkert bara pratade blajblaj och att C-F borde ha sett den om den hade funnits där, men i dag så tycker jag att det hela är väldigt märkligt. Senast jag var hos C-F var i december och jag har för mig att jag pratade med Hasse i mars, så det kan mycket väl vara så att Mackan har skadat tanden efter det att jag var hos C-F men innan det att jag pratade med Hasse. Skumt är det! Jag har letat efter mina anteckningar från samtalet med Hasse men har inte hittat dem ännu och jag är väldigt nyfiken på att se vilken sida han sa att tandskadan var.

Baksidan med alla dessa besök för att fixa Mackans tänder är att jag blir skinnad i princip varje gång och i dag fick jag hosta upp 2000 kr. Ingen bra början på månaden, men det var ju beräknat. Detta tillsammans med alla tappskor gör att jag börjar fundera på att ta fram lackväskan och extraknäcka någonstans. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen