Årets sista tävling.

I lördags var årets sista dressyrtävling avklarad för min del och i går fick Mackan en ny frisyr. Nu liknar han faktiskt en ridhäst igen istället för att se ut som en travare med lång man. 😉 Halva längden på manen rök och nu får den växa till sig tills dess att det är dags att sy nya knoppar framåt våren.

Årets sista tävling innebar först en LB2 där det blev lite strul med framridningen i och med att jag 10 minuter före start fick reda på att de var 15 minuter försenade. De meddelade också att de inte skulle korta in pausen och att nästa startande (jag) skulle starta 11.20 istället för 11.05. Typiskt. Istället för att fortsätta rida i ridhuset så gick jag ut och skrittade på den stora utebanan och en stund före starttid gick jag tillbaka till manegen för att ”väcka” Mackan igen och då fick jag höra i högtalarna att jag skulle starta 11.15! Herregud! Vilket velande! Snäll som jag är traskade jag bort till insläppet ca 3 minuter före sagd tid eftersom jag gärna ville hinna rida ett par minuter på banan före start – så som de flesta fick göra. När jag stack in näsan i manegen så var det helt folktomt och lite småfeg som jag kan vara så valde jag att skritta utanför banan med tanken att de skulle säga till mig när jag kunde få gå in. Då hörde jag ”där kan du inte rida. Du skall starta inifrån banan.” Ja, men herregud, det visste jag väl! ”Du är lite tidig så du får gå ut igen.” Va? Jag hade väl starttid typ då?? Det var bara att gå ut en vända till och efter en stund så ställde jag mig demonstrativt i insläppet för att vänta på att få komma in. Till slut fick jag komma in på banan och jag misstänker att klockan var drygt 11.20, så varför kunde de inte ha behållt den starttid jag fick tidigare? Väldigt märkligt. När jag kom in på banan så märkte jag att Mackan tvekade väldigt för att gå nära domarborden och därför red jag lite fram och tillbaka där innan jag fick startsignal. Inridning i trav… ”Det här känns fint…” Halt. ”Känns också bra.” Trav mot C… ”Vad händer?!?” Mackan stannade mitt framför domaren och jag fick svårt att få igång honom igen! Jäkla häst! Hur många gånger har vi inte ridit upp på samma linje tidigare? Med lite ponnyskänkling och muntlig frammaning så travade han efter viss tvekan vidare och jag kunde genomföra resten av programmet. Pust! Helt svettig och i det närmsta blålila i ansiktet lämnade jag banan för att gå ut i den friska höstluften.

Nästa klass var LA3 och det var flera timmars mellanrum mellan klasserna, och eftersom det var nära mellan stall och tävlingsplats så körde jag hem Mackan så han kunde få vila i boxen istället för på transporten.

LA3 gick mycket bättre och inridningen på medellinjen och fram till domaren gick som en dans. Det var som om Mackan aldrig hade gjort något annat i hela sitt liv. Hästskrälle! Programmet flöt på bra och bortsett från några ryttarmissar så är jag på det stora hela nöjd med insatsen.

Nu skall vi träna vidare under vintern och förhoppningsvis kommer vi ut i vår igen, och då i bättre form än nu. Mackan skall få lite hjälp med mellantraven mm av en annan ryttare som verkligen vet vad hon gör och förhoppningsvis får han en Aha-upplevelse och förstår vad jag är ute efter när det är dags för mellantrav. Även om jag i teorin förstår grejen så är det i praktiken som det svajar – och det är trist. Förhoppningsvis kan han få påbörja byten också, även om det i dagsläget inte är aktuellt för mig att rida byten, men det kan ju vara kul att testa. Har Mackan tur så kan han säkert få hoppa lite i vinter också… 😉 och tömköras… 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s