Jobb, barnbarn och häst.

Nu vet jag knappt hur längesedan det var jag skrev här, men det är i stort sett likadant varje år: det drar ihop sig mot terminslut och alla bedömningar skall göras och betyg sättas, vilket tar tid kan jag lova. Vissa av mina kollegor sitter käckt kvar fem dagar i veckan och blir klara relativt snabbt, men jag har ju Mackan att ta hand om och skall ju dessutom hinna rida. I det läget blir det knappt någon tid över till annat. Jo, jag glömde: jag pluggar ju 50% på högskolan också. 😉

Nu är det lördag och jag har tid att sammanfatta den senaste tidens hästliv mm innan jag sätter mig med bedömningar och betyg. Puh! Studierna får vänta tills dess att betygen är satta…

Eppie har fortsatt rida Mackan 1-2 gånger i veckan och vi märker stor skillnad i bjudningen – framför allt i skritten, men även i de andra gångarterna. I onsdags var det Eppie som stod på marken när jag red och det var riktigt roligt. Jag håller som bäst på att vänja mig vid att rida skolor i lättridning vilket inte är helt lätt med långa ben och trög hjärna. 😉 Ibland funkar det och ibland funkar det inte riktigt lika bra. Jag fick ett bra tryck i bakkärran på Mackan och en timma gick alldeles för fort! Jag kommer fortsätta ett tag med samma koncept: Eppie rider 1-2 dagar samt att jag rider och hon är på marken. Fördelen med att hon rider är att hon får rätt bra koll på Mackan och kan då hjälpa mig på ett ”enkelt” sätt från marken. Bara det att hon har känt hur han kan ”slockna” efter övergång till skritt är värdefullt för mig. (Precis efter övergången kan han bli så himla inne i sitt joxande med tungan och tappar då uppmärksamheten alldeles och blir riktigt inne i sin egen bubbla.) Vet inte riktigt hur jag skall komma ur det, men jakten på det perfekta bettet (eller icke-bettet) fortsätter. I torsdags kom Bomberbettet Happy Tongue som jag beställde för längesedan och Mackan fick bekanta sig med det på ett skrittpass i manegen, och första upplevelsen av det var väl så där… MEN jag läste någon gång att man bör ge ett nytt bett tre veckor innan det går att utvärdera det ordentligt, så jag rider vidare med det. Funkar inte det här heller så får jag väl sälja det också, som alla andra bett jag har testat.

(Bilden till vänster är en nöjd ryttare efter passet med Eppie.)

I måndags klippte jag Mackan igen och som vanligt kör jag en ”fulklippning” i och med att jag inte tycker att jag behöver klippa mer. Dessutom är det rätt praktiskt att slippa hålla på med ländtäcke i tid och otid – förra vintern hade jag faktiskt inget och om det skulle slå till och bli satans kallt så får jag väl köpa ett. 🙂 Mackan blir aningens svettig på vissa ställen där han inte är klippt, som t ex under sadeln, men han torkar snabbt så det gör inget.

Häromveckan hade vi besök här hemma av vår äldsta dotter Martina och vårt barnbarn Hedda från Ystad. Så himla mysigt! Synd bara att vi var tvungna att åka till jobbet varje dag…

För en månad sedan fick vi ytterligare ett barnbarn då vår dotter Amanda fick en liten Casper. ❤ Tyvärr har vi varit lite förkylda här de senaste veckorna så vi har inte haft möjlighet att träffa dem mer än en gång, men förhoppningsvis är vi krya inom kort.

Det skall bli så himla skönt med lite ledighet över jul och nyår! DÅ skall jag hinna göra allt det där som jag inte hinner annars. 😉 Får väl se hur det blir med det!

Hoppas att ni alla har det lika bra som jag! ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen