Aj, aj, aj!

Mina ljumskbesvär har blivit en långdragen historia kantad av otaliga besök hos läkare, naprapater, specialister, ortopeder m fl, men än så länge har ingen kunnat hjälpa mig fullt ut. Målsättningen är att jag skall kunna sätta mig i sadeln utan att behöva äta smärtstillande och stretcha varje dag jag skall rida – och då INTE genom att i första hand operera mig. Den som har läst inlägg här tidigare har kanske förstått att jag, och fler med mig, tänker att det största problemet sitter i musklerna (även om det är konstaterat att jag också har pålagringar i höftlederna), och förhoppningsvis kan jag avgöra om vi rätt eller fel inom ett par månader.

I dag var jag på Hälsa & Helhet för att förhoppningsvis få bukt på mina smärtande adduktorer genom att få chockvågsbehandling och det visade sig att flera av mina muskler på insidan benen var rejält spända. Det räckte att Martin Börjesson tryckte med fingrarna för att jag skulle få riktigt ont. Satan i gatan! Då sa han att han ändå inte tryckte särskilt hårt… Jag kan meddela att chockvågorna också gjorde rejält ont men att det gick att genomlida behandlingen genom att prata hål i huvudet på Martin. Stackars honom! Fast å andra sidan tänker jag att han kanske har fler patienter som gör likadant. 😉 Efter chockvågorna så kom Stefan och körde ultraljud i ljumskarna/insidan låren och han kunde väl konstatera det samma som Anneke på Fysio Halmstad gjorde för ett år sedan, så det var inget nytt för mig men ändå bra att Martin nu själv har fått se hur det ser ut. I och med att det såg ut som det gjorde så bestämde de att köra laser också – för att dämpa inflammationen. Jag älskar när det finns olika möjligheter till behandling! Och dessutom allt på ett och samma ställe! 😀

Ny tid för behandling är bokad om 14 dagar och det skall bli spännande att se om det på sikt ger något resultat. Fram tills nästa behandling skall jag stretcha lite försiktigt varje dag samt före ridning precis som tidigare. Nu blir det ett par dagars vila för min del, men Mackan får jobba redan i morgon för då kommer Eppie! 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen