Äta häst?

För någon vecka sedan delade jag en tre år gammal artikel från DN där man tar upp ämnet hästkött. Ett stort antal hästar ”försvinner” varje år då våra svenska slaktregler och livsmedelsregler är så stränga att många hästar mest troligt transporteras utomlands för att slaktas. Inte skulle jag vilja att min häst sattes på en lastbil ner i Europa för att bli salami. Nej, då ser jag hellre att han åker i sin vanliga transport till ett slakteri och kan bli livsmedel här i Sverige. Varför då? Jo, för att jag tänker att kött är kött – oavsett om det är någon stackars gris som har fått sätta livet till eller om det är en häst. Det bästa med att få möjligheten att äta svensk häst är att den mest troligt har haft ett bra liv med någon/några som har brytt sig om den, borstat och klappat den. Framför allt så är den inte framtagen enbart för att bli livsmedel. Det är nog egentligen mitt största problem – att köttdjuren ses som någon sorts gröda framtagen i en produktion enbart för att ätas. Nej, då äter jag nog hellre en svensk hobbyhäst eller ridskolehäst som föddes för att faktiskt få ett gott liv, men som av olika anledningar kanske inte blev så långt.

Det märkliga är att endast två av mina FB-vänner har reagerat på inlägget jag delade . Varför bara två? En av dem är en stallkamrat som har samma tankar som jag i ämnet och den andra är en gammal vän som står med båda fötterna på jorden och inte är rädd för att sticka ut hakan. Alla andra då? Ingen aning. Nu undrar jag varför inte fler vågar tänka högt kring det här med att äta häst, och då inte i första hand sin egen häst, utan en häst vilken som. Spelar det egentligen någon roll om det är gris, kalv, hund eller häst? Nej, det gör det inte, men ämnet är så jäkla känsligt. Killarna på skolan brukar reta tjejerna med att ”hamburgare är gott” och då får de självklart världens reaktion från alla hästtjejer som lever i Britta och Silvers värld. För tjejerna i skolan är hästar är enbart till för att borsta på, gulla med och rida på och när det är dags att skiljas från sin häst så är livsmedel det sista man tänker på, vilket jag har full förståelse för. Jag måste samtidigt erkänna att jag inte vet hur jag kommer att hantera dagen då Mackan måste avlivas, men just nu känns det rätt ok med tanken att han kanske skulle kunna bli mat. Men jag är inte säker. Oavsett vad jag tänker just nu så finns det mängder av svenskar som inte skulle dra sig för att låta sin häst bli livsmedel, men där svensk lagstiftning sätter käppar i hjulen och hästarna får åka vidare ut i Europa istället. Är det bussigt mot hästarna? Är då inte det bästa att de får avsluta sina dagar här hemma och ägaren får en skälig ersättning för köttet? Det tycker jag. Av den anledningen tycker jag att vi skall se över lagstiftningen så att vi kan låta hästarna få avsluta sina dagar här hemma. Jag är övertygad om att vi klarar lite ”Butta” och annat i små mängder – i alla fall om man jämför med all annan skit vi sätter i oss. Så för våra hästars skull: Öppna upp för att äta svensk häst!

(Det finns fler anledningar till varför vi bör äta häst, men dem går jag inte in på här.)

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen