Halvhalt, halvhalt, halvhalt.

Hur svårt kan det vara? Halvhalterna är ju en självklar del av ridningen men ändå har jag så himla svårt att komma ihåg att göra dem tillräckligt ofta. När jag väl kommer ihåg (läs: någon påminner mig) så blir det riktigt bra. Som i dag till exempel. I dag stod Eppie på marken och jag red eftersom jag behöver ett par granskande ögon då och då. Skrittade fram länge och väl då vi kom att prata om våra kära hundar som vi hade varit tvungna att avliva, Eppie för några veckor sedan och jag så sent som i onsdags. Alltid lika ledsamt. Jag tror att jag skrittade fram i säkert 20 minuter och därefter i minst 10 minuter till när vi pratade. Efter det övergick jag till trav och Mackan tuffade på med öronen framåt och redan då fick jag börja tänka extra på halvhalterna. När jag arbetar med halvhalterna så blir det ju så himla mycket bättre! Även i galoppen fick jag tänka extra mycket på halvhalterna så att Mackan inte skulle fara fram som ett ånglok utan kontroll och när jag arbetade med halvhalterna så blev det ju riktigt bra.

Jag fick rida öppna utmed långsidan för att vid C/A vända halvt igenom i skänkelvikning för att övergå till öppna direkt när jag kom ut på spåret igen. Det blev några riktigt fina öppnor och Mackan bjöd fint vilket gjorde att jag bara kunde ”åka” med. Det är så kul nu när han tänker framåt i (nästan) alla lägen! Som vanligt går tiden alldeles för fort när jag tränar och precis som vid alla träningar (oavsett tränare) så ser jag fram emot nästa gång. Nu är jag ledig fram till 9/1 och jag hoppas verkligen att vädrets makter skall vara med mig så att jag dessutom kan åka iväg och rida tillsammans med vänner på olika ställen runt omkring. 😀

Nu önskar jag alla mina nära och kära och alla andra vänner en riktigt God Jul!

images

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s