Nu har jag börjat att grotta ner mig i boken Centerad ridning och även börjat göra vissa övningar till häst. En del av det jag har läst påminner om det som Birthe Vogelius pratade om på föreläsningen som vi (Onsala ryttarförening) anordnade för ett par år sedan och som även finns med på den bok och DVD som jag köpte av Birthe. Jag kan varmt rekommendera att köpa både dem och en fysiorulle att göra övningar på.
På ridpasset igår fokuserade jag på att slappna av i sätet och skänklarna genom att göra olika övningar från boken Centrerad ridning, och i dag var fokus på sätet och överlivet. Om jag kombinerar avslappningsövningarna med tänket från Birthes bok och DVD så faller det mesta på plats och jag känner att jag kan komma tillbaka till min tidigare sits relativt lätt. Andningen glömde jag visserligen helt av i dag… men jag överlevde, så andats har jag nog gjort på ett eller annat vis.;)
Jag pratade med Eppie om mina upplevda svårigheter att sitta ner och hon förklarade det som att det rör sig mer i Mackan nu än tidigare och då blir det också svårare att sitta ordentligt. Ja, det kan jag hålla med om, men jag har ju upplevt träningar tidigare där Mackan har arbetat på som tusan i hela kroppen och då har jag ändå inte haft problem att sitta still. Så för hästens och min skull så kommer jag fortsätta att arbeta med sitsfokus vid varje ridtillfälle. Jag vet inte om det var mina avslappningsövningar och korrigeringar av huvud och axlar som påverkade Mackan i dag, men han kändes riktigt nöjd och inte alls tjafsig i munnen och jag kunde rida med lätt och jämn kontakt i handen. 🙂 Huvudet spelar en större roll än vad man kan föreställa sig.
Bortsett från att fördjupa mig i centrerad ridning så är jag piskad att plugga nu när jag är ledig. I stort sett hela december har gått till att skriva omdömen och sätta betyg och då har studierna satts åt sidan, vilket straffar sig nu. Oavsett vad så är jag helt inställd på att överleva utan att gå in i väggen och då får det bli som det blir i perioder. 🙂 Som grädde på moset så såg jag häromdagen att min inlämningsuppgift på förra delkursen inte var godkänd. Jäkla skit! Jag hade missuppfattat uppgiften och inte förstått hur tydliga kopplingarna mellan teori och praktik skulle vara, så det var bara att lägga ett antal timmar på att förtydliga och lämna in igen. Nu är det gjort. Puh!
Under ledigheten har jag också tagit upp sjukgymnastiken igen och inser vad jäkla fort musklerna försvinner. All den tid jag tränade tidigare är som bortkastad… inte en muskel kvar. Det märks som tydligast när jag skall lyfta benet över sadeln vid uppsittning – visst det går, men det är inte med samma lätthet som förr som jag får över benet. Att musklerna har fått vila ett tag märks också på den träningsvärk jag har fått nu när jag har börjat göra övningarna igen. Värst av allt är de bålmuskler som jag även använder vid nedsittning i traven i och med att det inte blir lättare att sitta ner i sadeln när musklerna gör ont. I det läget är det lätt att strunta i nedsittning och börja rida lätt istället. 😉
Frågan är hur jag skall pussla ihop studier, jobb, häst och träning efter 9 januari då jag börjar arbeta igen. Har faktiskt ingen aning, men det hade varit kul om det funkade att göra allt. 🙂
Gott nytt år! 2017 tar jag nya tag! 😉
dressyrbitchen 