Snart är det vår!

Nu har de värsta månaderna passerat och jag har tyvärr fått fortsätta med varannandagsridning i och med att det har varit mycket med studierna på högskolan. Förhoppningen var att jag skulle komma igång och rida lite mer när alla bedömningar och betyg var satta i skolan, men riktigt så bra blev det inte. Av tre delkurser på högskolan så har jag fått omtenta på två… Inte kul. Den tredje har jag inte fått svar på ännu så om jag har riktig otur så får jag komplettera den också – MEN jag är sjukt nöjd med den inlämningen och blir riktigt besviken om den inte är godkänd. Planen var att plugga för G, men de planen höll ju inte riktigt. Jag måste erkänna att det krävs mer att studera på distans än vad jag trodde när jag anmälde mig till 45p högskolestudier… Nu biter jag ihop och tar en kurs i taget och ser fram emot nästa jul då jag är klar. Vid den tiden har jag också betalat tillbaka hela mitt studielån från förra gången jag pluggade och jag ser verkligen fram emot att få behålla lite mer pengar i plånboken.

De senaste två veckorna har Mackan fått ta det lite lugnt i och han protesterade i ridningen under ett pass, vilket inte är likt honom. Inga större protester, men han ville inte gå fram ordentligt och när jag försökte sätta lite mer tryck i honom så stannade han och lättade fram. När jag då förde fram handen och la till skänkeln så backade han. Inget han brukar ägna sig åt alls, för normalt sett är han ju väldigt bussig och samarbetsvillig. Så när han protesterar utgår jag alltid från att det är något som inte är bra och i de flesta fall har jag rätt. Jag har ju trots att haft honom i 10 år nu i mars, så jag känner min häst.

Emelie på Hästen i Fokus gick igenom Mackan och kände att han hade spänningar i nacken och i de två första ländkotorna. För övrigt så var Mackan jämn i muskulaturen och ren i benen, så det var positivt. Mackan gillar verkligen att få behandling! Tur är väl det eftersom ”halshästar” måste underhållas för att fungera optimalt. (Om någon som läser det här inte vet vad jag menar så är det att Mackan hade inflammation i halskotpelaren för några år sedan och behandlades framgångsrikt på Husaby Hästklinik. Han har också pålagringar i halskotpelaren, men det är inget som verkar påverka honom i dagsläget.) Jag har ridit två gånger efter behandlingen och då har Mackan inte protesterat alls, vilket känns riktigt bra.

Jag försöker varva ridning i manegen med ridning i paddocken och det fungerar oftast bra i och med att det sällan har varit fruset i paddocken i vinter. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte har lastat min häst och åkt iväg för att rida ute i naturen, men det verkar inte gå någon nöd på honom. Tidigare försökte jag rida ut två gånger i veckan, men nu har det bara blivit två gånger på fyra månader. Usch! Det måste bli bättring på det området!

För övrigt händer det inte så mycket just nu. Träningarna har inte blivit så täta som jag hoppats på av olika anledningar, men nu blir det förhoppningsvis två träningar i Centerad ridning vecka 7 då jag är ledig och det skall bli spännande. I mitten av februari har jag en programridningsträning inbokad och jag hoppas att det blir fler tillfällen att rida program innan det är dags att tävla igen. 🙂

Bäst i vinter är att chockvågorna verkar göra susen för mina ljumskar! Jag har fått behandling vid tre tillfällen och jag märker skillnad på smärtan både vid stretch och när jag sätter mig i sadeln. Underbart! Nu hoppas jag att det bara blir bättre och bättre så att jag slipper en operation – håll tummarna!

Någon som vet hur man reparerar en hage på bästa sätt? Mackan har gått runt som en jordfräs och hagen ser mest ut som en potatisåker… Eller så är det en flock vildsvin som har bökat runt i jorden. Det lär nog inte bli många grässtrån i den hagen i sommar om jag inte krattar och sår i mer gräs. Får se hur jag löser det på bästa sätt. 🙂

 

Lev väl och ta hand om er!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s