Håller planen.

Härom dagen fick jag span på min mans stegräknare som låg oanvänd på golvet i sovrummet och tänkte att den kanske kunde göra lite nytta i mitt liv. Vips så hade jag nollställt den och synkat den med min mobil – givetvis med min mans godkännande. 🙂 Jag vet ju att jag rör mig mycket på dagarna i och med att jag inte har ett stillasittande jobb plus att jag tillbringar flera timmar varje dag i stallet, så jag var lite nyfiken på hur många steg det faktiskt kunde bli på en dag. Ganska många visade det sig… ca 17000-18000 steg per dag. Bra! Stegräknaren mäter även sömnen, men fråga mig inte hur det går till. Lika roligt som det är att ha koll på antalet steg är det att titta på staplarna för nattens sömn. Jag upplever att jag oftast sover riktigt bra och vet inte riktigt hur jag skall läsa av/tolka staplarna, så jag får väl läsa instruktionsboken för att lära mig det. Risken är att jag blir slav under staplar och diagram…

Mackan och jag håller oss till upplagd plan med bommar två gånger i veckan, vilket jag är supernöjd med. Skippade tömkörningen i går i och med att jag skall rida programridning på tisdag och valde då istället att rida delar ur programmet för att vara någorlunda förberedd – jag har ju inte ridit program på flera månader. I dag när jag red så var Mackan mycket piggare än på länge och det var inga som helst problem att rida i ett friskare tempo och i det arbeta med halvhalter och tempoväxlingar. Så himla kul! Jag fortsätter även att arbeta för att få tillbaka sitsen jag tidigare haft, och nu känns det som om jag nästan är tillbaka där jag var i höstas. Märkligt så fort det går att tappa vissa delar som tidigare har känts som en självklarhet. Det svåraste är fortfarande att få till en bra mellantrav i nedsittning, men i dag fick jag känna lite på hur det skall vara. Fick tipset att jag kunde fästa en snokrem längst fram på sadeln och hålla mig i den för att ”trycka ner” mig utan att skumpa för mycket. Det funkade rätt bra, men när jag skulle ta tillbaka Mackan efter mellantraven så höll jag ändå på att skumpa ur sadeln. Hoppas att mina inbokade lektioner i centrerad ridning i nästa vecka kan hjälpa mig lite på traven.

Nästa vecka är jag ”ledig” – i alla fall från jobbet i och med att det är sportlov. Min ledighet skall jag ägna åt mina högskolestudier, mys med dottern Amanda och lilla Casper, egen träning och träning med Mackan. Klämmer in en programridning för Britt Hammar också för att inte vara sysslolös. 😉

Målet att tävla MsvC och kvala till MsvB står kvar även i år, så det vill till att jag håller min plan och att Mackan håller sig fräsch och än så länge känns det hoppfullt. 😀

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen