Centrerad ridning 1.

Äntligen sportlov och möjlighet till både sovmorgon och tid för lite extra stallhäng. Underbart! I love sovmorgon! I dag fick jag dock ställa klockan lite tidigare eftersom jag skulle åka till Dalåbergsgård för min första lektion i centrerad ridning, men det var det värt.

På morgonkvisten var det svinkallt (enligt halländska mått) men för övrigt ett helt fantastiskt väder att åka på utflykt i. Solen sken och det var vindstilla, endast lite trafik på fina torra vägar. Najs! Det var ju tur att jag bytte till dubbdäck härom dagen… 😉 Dalåbergsgård ligger på vägen mot Ullared, närmare bestämt i Rolfstorp och det var hur lätt som helst att hitta. Skönt.

Yvonne, som är CR-instruktör nivå II,  började med att titta på mig när jag skrittade och travade utan att jag hade fått några instruktioner om vad jag skulle tänka på, och det var för att hon ville se hur jag använde min kropp i ridningen. Den första frågan jag fick var ”hur andas du?” Inte vet jag… Jag försökte verkligen fundera ut HUR jag andas när jag rider – i bröstkorgen eller i magen? Mest troligt är att jag andas med bröstkorgen, men jag är fortfarande inte säker. Jag fick instruktionen om att andas in genom näsan och ut genom munnen samtidigt som jag skulle känna om magen rörde sig. Det gjorde den typ inte… Andningen är ett av de moment jag skall fokusera på fortsättningsvis. 😉

Efter andningen så var det dags för den undre delen av kroppen. Kunde jag röra på tårna? Japp. Kunde jag vara avslappnad i vristerna och röra dem? Japp. Var mina vader avslappnade? Nej, det var de inte helt och hållet… Yvonne bad mig göra halt och tog därefter tag i mitt vänstra ben för att föra det utåt och bakåt – precis som i boken Ett med hästen av Sally Swift. Precis vad jag har velat att någon skulle göra! Jag fick slappna av samtidigt som hon ”grejade” lite med benet och det kändes riktigt bra. Därefter var det dags för höger ben, men där kändes det inte lika bra. Det tog liksom emot lite när hon skulle föra benet utåt och mest troligt kan det vara pålagringen i höftleden som bidrar till det. Hur som helst så kunde jag så småningom slappna av även i höger ben och fick därefter börja trava med fokus på att vara avslappnad OCH att andas. Inte helt lätt kan jag lova! När jag väl kunde slappna av så blev det genast mycket bättre och Mackan var säkert nöjd med det. 😉 I traven blev dessutom min rygg inte så svankig som i skritten.

När benen var kontrollerade så var det dags för mitt bäcken. Hur satt jag? Upplevde jag att jag hade lättare för att svanka än att kuta med ryggen? Svar JA. Jag fick prova att växla mellan att svanka och att kuta för att kunna hitta ett för mig optimalt läge. Jag skall tänka på att dra in naveln mot ryggraden och att dra in svansen mellan bena för att kunna sitta på ”triangeln”. Uttrycken har jag hört förut men det här var första gången som jag har fått jobba så pass aktivt för att hitta rätt läge. När jag skulle trava så skulle jag tänka på att sitta på Mackans bakben. Jäklars! Jag som har så svårt för att känna dem! Yvonne sa att jag skulle tänka på kossan i Tjuren Ferdinand på jul – där rör sig hela bakpartiet rejält! Vänster, höger, vänster, höger… Mycket lättare i skritt än i trav, men lika viktiga att hitta i traven. För att ytterligare underlätta så fick jag ställa mig upp i lätt sits för att känna efter hur jag belastade benen i traven. Jag fick växla mellan att belasta ytter, respektive inner för att känna skillnaden och därefter fick jag sätta mig ner igen. Vänster, höger, vänster, höger… Tror att jag måste börja använda min pilatesboll lite mer för att rucka loss mitt bäcken innan jag stelnar till alldeles för mycket. Vänster, höger, vänster, höger…

Efter traven var det dags för galoppen, och där skulle jag tänka att jag satt på/rullade på en badboll. Jag kan tyvärr inte minnas EXAKT hur Yvonne sa, men det hon sa gjorde att jag följde med mycket bättre i rörelserna och blev kvar i sadeln. Det kändes riktigt bra!

Förutom ovanstående så skall jag försöka töja lite extra i mina höftböjare eftersom de mest troligt påverkar mina möjligheter att vinkla mitt bäcken. OM jag kan bli lite smidigare i höftböjarna så blir det också lättare för mig att sitta rätt i sadeln. 🙂

Vid något tillfälle berättade jag för Yvonne om min gamnacke som jag arbetat med för att få bort, och då berättade hon om hur jag kunde tänka för att ”sträcka” på mig och att jag genom den sträckningen kommer att kunna göra både halvhalter och övergångar. Jag kände att jag ville testa! Förmodligen blev jag kvar aningens för länge i sträckningen eftersom Mackan bröt av från trav till skritt första gången jag testade. Fräckt! Provade att göra ett par halvhalter på samma sätt och det funkade också. Riktigt fräckt!

Eftersom jag visste att centrerad ridning fokuserar på ryttaren och inte enbart på hur hästen går så måste jag säga att jag är riktigt nöjd med dagens träning. Visst, Mackan gick väl som en älg ibland, men jag fick kännedom om många saker som påverkar min ridning mer än jag anade. Fräcktfräckt! På torsdag är det dags igen och då blir det mer fokus på överkroppen. 😀

Lev väl!

a%cc%88lg-2

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s