I dag var det bra tryck!

I går var det träning i centrerad ridning och i dag var det programridning för Britt Hammar. Egentligen hade jag hoppats att någon skulle kunna ta min tid i dag eftersom jag inte är gjord av pengar och vill ha några kronor kvar i plånboken fram tills dess att lönen kommer in på kontot, men det blev tyvärr inte så. Så istället för att träna vidare på gårdagens CR så fick jag ställa om siktet till LA3.

I dag hade jag en plan. Som vanligt. Som så många andra gånger höll inte planen. I dag var planen att skritta fram ordentligt i paddocken innan jag skulle gå in i manegen, men precis när jag skulle sitta upp så fick jag span på en traktor med massa hösilagebalar på släp som svängde in på Livägen. OK, tänkte jag, jag väntar väl tills den har kört förbi. Den körde aldrig förbi – den svängde ner till manegen för att lasta av alla balar! Skit också! Mackan for omkring som en jäkla arabhingst i paddocken och i det ögonblicket bestämde jag mig för att INTE sitta upp ute, utan istället vänta tills jag hade kommit in. Mindre bra tajming att lasta av balar mitt under en programridningsträning tyckte jag… MEN bondens leverans av balar just i kväll var inget som var bestämt på förhand, utan han levererar tydligen lite när han vill. Ett tag verkade det som om han skulle vänta med att lasta av dem, men under tiden jag red fram så fick jag reda på att han skulle lasta av dem ändå. OK, bara att göra det bästa av situationen. 1, 2, 3, 4… 1, 2, 3, 4… 1, 2, 3, 4… Precis som tidigare hade jag god hjälp av att kunna fokusera genom att räkna i takt och försöka ha min häst i samma bubbla som jag själv befann mig i. Det fungerar så jäkla bra! Då och då hände det att jag skiftade fokus ut till traktorn men lika snabbt kunde jag kontrollera mig själv och hålla fokus på mitt uppdrag: att lotsa runt Mackan utan att han skulle bli spänd och reagera på traktorn. Rätt skönt att kunna plocka in mina kunskaper om vad den mentala delen kan göra för skillnad. 😀

Efter en relativt kort framridning (utan att ha hunnit rida de programdelar jag ville förbereda Mackan på) så fick jag startsignal. Fokus, fokus, fokus! Jag fick jobba en del med min högerskänkel för att hålla Mackan på en rak linje eftersom traktorn höll på som bäst att lasta av balar utanför, men efter inridningen flöt det på riktigt bra. I dag var min häst en fin blandning mellan att vara spänd men ändå avslappnad och fokuserad – en riktig Ferrari! Det var underbart att sitta på (och kontrollera) all den energi som han bjöd på i dag! Mitt i allt så skulle jag ju ha tänkt på hur jag andades, men det glömde jag nog bort i samma sekund som jag fick startsignal. 😉 Det jag kom ihåg från gårdagens träning var i alla fall att försöka vara avslappnad, och det lyckades jag riktigt bra med. 🙂 Blev glatt överraskad över hur bra första mellantraven kändes och att jag faktiskt kunde sitta utan att skumpa ur sadeln. 🙂 Slappna av, slappna av, slappna av... Skänkelvikningarna kändes RIKTIGT bra och Mackan tvärade fint och bjöd i ett jämnt tempo. Så kul! I halvcirkeln fegade jag lite och släppte inte ut tyglarna riktigt lika mycket som jag brukar eftersom traktorn fortfarande höll på med balarna. Fegis! I galoppen kom jag ihåg att tänka på badbollen som Yvonne pratade om i går och genast satt jag bättre i sadeln. Efter första förvända galoppen kom jag att tänka på tjuren Ferdinands mamma! Känn bakbenen, känn bakbenen, känn bakbenen… Vaggande gång, vaggande gång, vaggande gång… Gunga med, gunga med, gunga med… Slappna av, slappna av, slappna av… Se kossan, se kossan, se kossan… 😉

Hela uppvisningen kändes riktigt bra (med vissa små undantag) och efteråt fick jag flera spontana kommentarer om vilken enorm förändring som har skett. Britt sa att Mackan var mycket lättare i framdelen och att det verkligen märks att vi har tränat eftersom vi genomgående hade bättre kvalitet än vanligtvis. Hon tyckte också att jag var avslappnad i min ridning och att jag red med fokus och precision. Kul att höra! Ulla var också ”förvånad”, eller vad man nu kan kalla det, över hur bra Mackan gick i dag. Också kul! En annan besökande som inte har sett Mackan på länge sa att det var en ENORM skillnad mot tidigare. Också riktigt kul att höra! I dag var min häst min alldeles egna Ferrari och jag är så glad över att ha honom i mitt liv. ❤ Det är också otroligt roligt att samarbetet med Eppie i vinter har gett så bra resultat! Att jag faktiskt kunde plocka in lite avslappning från träningen i CR i går var ju också en bonus! Tack Yvonne! 🙂

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen