Equibodybalance – första veckan.

Jösses vad tiden går fort! Konstaterar samma sak varje vecka och inser att jag säkert har börjat bli tjatig, men faktum är att jag knappt upplever något annat än måndagar och fredagar på jobbet och helger som swishar förbi. Nästan så att jag blir yr i huvudet…

I söndags blev Mackan introducerad i equibodybalance av Vivvi och i måndags red jag i princip som vanligt. Räknade med att Mackan skulle ha lite träningsvärk och det hade han nog i och med att han var lite ovanligt stel och stolpig i början av ridpasset och blev mjukare allt eftersom.

I tisdags var det programridning i manegen vilket medförde att jag fick hålla till i paddocken trots kulingvindar och duggregn, men jag överlevde det. 😉 Baksidan med att vara ute var att Mackan hade väldigt svårt att slappna av och komma till arbete och att det kom och åkte transporter titt som tätt och då hade han fokus mer utanför staketet än innanför.

I onsdags fick Mackan vila i och med att jag arbetade sent (och att det var dags för en vilodag) och i torsdags red jag som jag brukar, d v s avslappning, andning och att vända genom att endast använda överskänkeln á la centrerad ridning. 🙂 Hur kul som helst när Mackan svarar och vänder lätt som en plätt när jag endast trycker lätt med insidan lår och knä. I och med att det är träning för Sofia snart igen så fick jag träna lite extra på det vi gjorde på förra träningen, för jag vill ju inte vara sämre än sist… 😉 Skänkelvikning i galopp flyter på riktigt bra i ena varvet men inte lika bra i andra varvet, så där har vi lite att arbeta med. Enhandsfattning i galoppen på volt fungerade också rätt bra och likaså att öka volten ett par steg i taget – också i galopp. Kul!

I dag var det dags för equiband igen och det blåste rätt mycket även idag så jag valde att gå in i manegen istället för att vara ute. Jag ville ju gärna att min häst skulle arbeta på rätt sätt med equibandet istället för att strutta omkring som en kamel. Vilken skillnad! Inledningsvis var han lite högt med hals och huvud, men ganska snart slappnade han av och sänkte huvudet och joggade på rätt bra med bra aktivitet i både bål och bakben. Vid ett tillfälle sänkte han huvudet så mycket att han nästan doppade mulen i underlaget, men då snubblade han och höll nästan på att gå ner på knä. Skumt! Eller bara dålig balans?

Nästa vecka blir det tre nya träningstillfällen med equibodybalance och jag hoppas att de blir lika bra som idag. 😀 För att få lite inspiration har jag tittat på olika klipp på YouTube och här är ett där man kan se hur Will Faeber arbetar på liknande sätt (även om gummibandet runt magen saknas).

(Bilden från SvenskHästrehabs hemsida.)

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen