Träning för Sofia Alfredsson.

Efter att ha tränat på egen hand och försökt ha både Yvonnes och Sofias instruktioner i huvudet när jag har ridit så var det dags att stämma av med Sofia igen. Det har hänt mycket i mitt huvud sedan förra träningen för 14 dagar sedan då Sofia tyckte att min häst bestod av två delar: en framdel och en bakdel. Jag har tänkt mycket, googlat mycket, pratat med andra och kommit till en slutsats: jag skall inte anmäla mig till någon tävling förrän jag har fixat en stark häst med en fin överlinje – oavsett hur lång tid det tar. En del tänker nog att det går rätt snabbt och andra tänker att det kommer att ta minst ett år. Det får ta den tid det tar. Jag berättade för Sofia om var jag har landat rent tankemässigt och det verkade som om hon tyckte att det var ett klokt beslut.

Upplägget på träningen blev lite annorlunda i dag än förra gången och den största skillnaden var att vi hade mycket mer fokus på att Mackan skulle droppa hals och huvud för att själv söka en lätt kontakt med handen. Lite tvärt emot vad jag har fått höra på vissa andra håll under årens lopp: ta ett rejält tag i tygeln, håll fast och rid honom in i handen – han får vänja sig.

I början fick jag skritta länge och väl för att han skulle gå riktigt avslappnat och ta ett lätt stöd. Då och då fick han fokus på något som hände utanför, men då fick jag ta tillbaka honom i min bubbla igen och det fungerade fint. Jag skulle (och skall) vara extra försiktig med vänsterhanden, i och med att han låser bettet med tungan på vänster sida, och istället erbjuda ett lätt stöd på höger tygel. ”Höger hand, höger skänkel.”  Istället för att rida på en rund volt så skulle jag tänka mig en volt med sex linjer och i varje vändning skulle jag vända med hjälp av vikthjälp och ytterskänkel – OCH djupandas! Jag har sagt det förr och säger det igen: hur svårt kan det vara?! Tydligen jättesvårt eftersom jag jämt och ständigt missar antingen det ena eller det andra. Ibland funderar jag på om jag är obildbar, men så illa kan det väl inte vara? Hoppas inte det. Det sägs ju att det tar längre tid att lära gamla hundar sitta, och jag är ju inte dagsfärsk direkt. 😉 Andas!

När skritten fungerade så fick jag gå över i trav och tänka på samma sätt. Först på volten några varv för att därefter följa spåret, göra några skänkelvikningar till kvartslinjen, in på volten igen. Sofia tyckte att Mackan fick in ett bra gung och att han bar sig bra. Kul! I galoppen fick jag göra ungefär samma sak och jag fick bra tips på hur jag skulle göra när det inte flöt på så bra i förflyttningen sidvärts från spåret till kvartslinjen: jobba med sätet åt sidan. Fungerade riktigt bra! Också kul! Efter lite galopparbete fick jag avsluta med att trava och tänka lite samling med bibehållen form och aktivitet för att därefter rida lite framåt igen. I det arbetet kände jag hur trött Mackan var och i ungefär samma sekund konstaterade Sofia att han såg lite trött ut. 🙂 Avlutade med att rida lite lätt innan det var dags att ge honom lite ledigt. Andas!

Nu känns det som om jag har en bra plan: CR med Yvonne där vi har mest fokus på mig, träning med Sofia där vi har fokus på hela ekipaget och equibodybalance för att stärka min häst. Låter väl som en bra plan? 😉

Och för Guds skull – glöm inte att andas! 😉

Nästa helg är det träning för Sofia igen och om några veckor åker jag till Yvonne. Däremellan kommer Vivvi för att stämma av hur det går med equibodybalance. Så kul!! 😀

Dammar av en gammal bild från när Mackan var ca tre år och vi bodde på vår lilla hästgård i Åsa. Det är min dotter Amanda som har tagit bilden och efter att jag hade publicerat den i min blogg på Hippson så frågade de om de kunde få publicera den i Hippson Magazine  – och det fick de ju såklart! 🙂

Cattis&Mackan
Machiavelli EC och jag.

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s