Ryttarträning

Även ryttaren behöver träna, har jag hört. 😉 Jag fick ett träningsprogram för mina ljumskar när jag var på Orthocenter Rehab i Göteborg förra året och jag har varit relativt flitig med att göra dem. Det var visserligen en ganska lång period i höstas då jag inte tränade på grund av att livet i övrigt innebar så många måsten, men sedan ett tag tillbaka har jag återupptagit träningsprogrammet – om än i lite annan utformning. Jag har fortsatt gå till kiropraktor för att få behandling med chockvågor och det har varit framgångsrikt och jag upplever att jag är mycket rörligare nu än tidigare. Pålagringarna i höftlederna sitter ju där de sitter men det fungerar att sitta i sadeln om jag stretchar noga före uppsittning. Jag behöver inte heller sitta och tänja särskilt länge i sadeln innan det känns ok att börja rida, så det är också mycket bättre. 🙂 Misstänker starkt att jag är så ”bra” som jag kan bli utan operation just nu och målsättningen är att skjuta upp en eventuell operation så länge det bara går.

En av mina bokfavoriter är Spänst och harmoni i ryttarens sits som är skriven av Birthe Vogelius. Det finns mycket att läsa i boken och det finns olika övningar att göra och två av dem gör jag regelbundet:

Jag köpte både bok, dvd och rulle när Onsala Ryttarförening hade föreläsning med Birthe för några år sedan. Att stabilisera ryggen genom att ligga på rullen är super! Från att ha haft känslan att bara ligga med rumpan och skuldrorna på golvet så känns det som om hela överlivet har kontakt med golvet efteråt. Övningen där man skall stå på knä är riktigt svår för mig eftersom jag inte kommer så brett isär med benen vilket förmodligen beror på pålagringarna i höftlederna, men med lite vilja och en värktablett så blir det bättre och bättre. Dock får jag börja om från början nästa gång jag skall rida… 😦

Jag använder flitigt gummibandet som jag köpte på Orthocenter Rehab och även det träningsprogram jag fick då. Några av övningarna har jag bytt ut och ersatt med andra som jag har fått tips om.

I dag testade jag t ex att köra plankan istället för övningen där jag skall ha smalbenen/fötterna på pilatesbollen och jag tror att det  funkar lika bra. Jag har också modifierat vissa övningar så att de blir mer utmanande då jag har blivit starkare och behöver mer motstånd. Alltid något positivt! 🙂

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen