Jag vet inte riktigt när jag tappade den röda tråden i min ridning och när jag tänker efter så var nog Mackan finast i sin överlinje efter inflammationen i halskotpelaren för tre år sedan då jag hade promenerat i nästan sex månader med honom i ur och skur. Jag blev visserligen helt kass i mina hälar under den perioden, men min häst blev fin och jag fick mycket cred på Husaby för mitt arbete med att bygga upp honom. Vad hände sedan? Ingen aning… Men jag tror att det i princip bara har gått utför sedan dess. Oavsett vad som har hänt och när det hände så tar jag nu nya tag och har gett mig den på att snygga till honom ordentligt i överlinjen.
Alla som känner mig vet att jag googlar så fort det är något jag söker svar på och nu har jag även hittat Art2Ride på nätet. Så spännande! Det finns mängder med videos på YouTube! Så kul! Jag har gått med i deras FB-grupper och har planerat att gå på clinic i maj då Will Faerber kommer till Halmstad. Här är några exempel på filmer som jag har tittat på:
I veckan som har varit så har jag arbetat Mackan med equiband och även lagt till lite A2R-tänk i arbetet. I tisdags arbetade jag honom i ridhuset med bandet och det fungerade riktigt bra och i torsdags var vi i paddocken och det fungerade också riktigt bra. Det det har tagit några gånger innan han har fattat grejen för att kunna slappna av i arbetet, men nu upplever jag att han faktiskt börjar fatta vad det handlar om. Ju mer han slappnar av desto bättre förutsättningar för att kunna arbeta rätt. 🙂
Dagarna mellan arbetet med equibandet så har jag försökt ha A2R-tänk kombinerat med centrerad ridning. I går blev det ett riktigt roligt ridpass och jag är övertygad om att Mackan också var nöjd! Det var såååå kul! Med väldigt lätt kontakt kunde jag få Mackan att jobba ordentligt med rygg och bakben, sänka sig och stretcha på ett avslappnat sätt samtidigt som han frustade nöjt. Härligt! 🙂
I dag var det dags för en träning med Sofia igen och med gårdagens roliga ridpass i bagaget så såg jag verkligen fram emot att träna. Vi började precis som förra gången med att stämma av skritten på en sexkantig volt där jag skulle ha Mackan rak och vända för ytterskänkeln och vikthjälp. I dag hade jag problem i början med att hålla honom på volten, men det kan säkert bero på att jag hade alldeles för mycket att hålla reda på och därför glömde av att rida. Fattar inte att det kan vara så svårt att ha fler än två saker i huvudet samtidigt! Får väl skylla på åldern… Min alltså. 😉 När det var dags för traven så fick jag ställa mig upp i lätt sits för att verkligen kunna trampa ner i inner stigbygel och på så vis bli tydlig med vikthjälpen. Jäklar vad mina vader fick arbeta! Det märks att jag inte är hoppryttare och jag misstänker att träningsvärken kommer infinna sig i morgon. Inser att jag får lägga till träning av vaderna i mitt veckoprogram. 😉 Jag fick hålla mig ett par meter från sargen och arbeta med skänkelvikning in till kvartslinjen både i trav och galopp. Funkade bra. Jag fick också träna på att rida (planerade) snirkliga vägar med hjälp av vikthjälper och ytterhjälper. Inte helt plättlätt, men det blev bättre och bättre allt eftersom – men bara då jag planerade vägen. I galoppen la Mackan in en extra växel och det blev inte helt lätt att rida utan att ta i tyglarna. MEN genom att bromsa med sitsen så lyckades jag reglera honom någorlunda utan att ta förhållningarna med händerna. Skitsvårt! När han drog iväg med turbon inkopplad så fick jag lägga en volt och på så vis reglera tempot. Emellanåt hörde jag Sofia sägas ”andas” och det var tur att hon påminde mig för annars hade jag väl svimmat av syrebrist och ramlat av hästen. 😉 Bara genom att andas på rätt sätt kunde jag påverka Mackan och få honom i ett lugnare tempo. Hmmm… Måste komma ihåg att andas!
Det jag tar med mig från träningen i dag är att
- Alltid erbjuda eftergift och att inte arbeta med händerna mot mig.
- Ha en lätt och elastisk kontakt.
- Vara noga med att använda vikthjälperna.
- Bröstben och höfter visar vägen.
- Ha bettet mitt i munnen på min häst.
- ANDAS!
Nu dröjer det 14 dagar tills dess att Sofia kommer igen och jag skall banne mig träna och visa att vi fixar det här.
På bilden är Mackan två år och den är tagen samma dag som jag besiktigade och hämtade honom i Skåne. Jag fattar inte att jag redan har haft honom i 10 år! Varje dag är lika rolig och jag har inte för en sekund ångrat att jag frågade uppfödaren Eva C Andersson om jag fick köpa honom och jag är så tacksam över att hon lät mig göra det. Vi hade vid det tillfället redan Madam EC, en annan av hennes fantastiska hästar, till låns så hon hade ju lite koll på vem jag var. Här är Evas fina bilder på Madam EC:
Tyvärr vandrar Madam på de evigt gröna ängarna tillsammans med sitt föl eftersom fölningen hos den nya ägaren för ett par år sedan inte gick som den skulle. Fina Madam. ❤ Hon älskade bebisar men fick tyvärr aldrig uppleva hur det var att ha en alldeles egen bebis. ❤
dressyrbitchen 