Avstämning Equiband.

Tajming, tajming… I dag var det equibandsträning på schemat för Mackans del och i förmiddags hörde Vivvi av sig och frågade om hon kunde svänga förbi för att stämma av hur det går samt för att introducera bandet bakom rumpan för Mackan. Tajming, tajming!

På vägen ner till manegen var jag tvungen att stanna för att be Vivvi titta på Mackans hals. Visst börjar det hända något?! var min reflektion. Vivvi tittade och konstaterade att visst är det så – även om det inte är någon avsevärd skillnad så börjar man kunna ana en liten förbättring. Kul! Och fräckt! Vivvi pekade också på ett ställe på rumpan där hon också tyckte att det började synas en liten förändring, och det känns sååååå bra. På något vis gör ju det här att det blir ännu roligare! Det är bra att ha en plan! 😀

Ibland har jag funderat över vilket tempo jag skall be Mackan gå i när jag använder Equibandet, och nu fick jag ett svar: jag kan jobba som jag gör, men det är bra att variera tempot. Precis som i ridningen alltså. Check på den! Vivvi tycker också att Mackan har fattat grejen med equibandet och han är mycket mer avslappnad i arbetet nu än förra gången hon såg honom. Emellanåt droppar han hals och huvud rätt långt ner för att därefter gå till en mer normal form igen.

Efter en stunds arbete med endast magbandet så satte Vivvi på bandet som ligger mot bakbenen och då blev han väldigt fundersam över vad det var, vinklade öronen bakåt som för att få lite koll men gick snällt vidare ändå. Det tog inte mer än ett par minuter så accepterade han bandet fullt ut och jobbade på bra med det också. Kul! Jag kan tillägga att bandet sitter väldigt löst och det för att han skall våga ta ut stegen på ett bra sätt utan att känna att det är något som tar emot och hämmar rörelsen. Bandet är där som en liten muskelpåminnare om att aktivera rumpan – och jag undrar just om det kan funka på mig också? 😉 Lite tejp på tantrumpan kanske kan göra susen?

Som vanligt är jag helt värdelös på att komma ihåg att fotografera, så det får bli bilder på Mackan med banden på en annan gång – för det lär bli många fler dagar som han får arbeta med Equiband. 😀

Håll till godo med en bild på en annan häst:

Bilden är från Vivvis hemsida, så det är säkert ok att jag har lånat den. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen