Hur dum får man bli?!

Med lördagens roliga (men svåra) träning i kroppen så ville jag försöka repetera det vi tränade på då, men det blev absolut inte som jag hade tänkt mig. Det var inbokat träningar i manegen men jag tänkte att det säkert skulle gå bra att rida ändå. Så fel jag hade! 😦 Så här i efterhand förstår jag inte riktigt hur jag ens i min vildaste fantasi kunde tro att jag skulle kunna fokusera på allt det där nya jag skall träna in samtidigt som det var ytterligare två ekipage där, varav det ena tränade. I vanliga fall kanske det hade kunnat göra det, eller inte, men när någon tränar då vill det ju till att hålla undan lite extra. För ett ögonblick tänkte jag ”nu skiter jag i det här” men fångade mig själv och ändrade det till att i alla fall försöka så gott det gick. Det gick typ inte… 😦 Jag som oftast har ett gott humör och brukar se saker och ting från en positiv synvinkel blev riktigt sur och grinig. Tror faktiskt att jag skulle kunnat säga något dräpande till första bästa person om denne hade sagt eller gjort något som inte föll mig i smaken. Höll mig lite på avstånd och bet mig faktiskt i tungan för att inte fälla en dräpande kommentar på stallgången. Jobbigt värre! Jag har ju bara mig själv att skylla! Hur dum får man bli?!

OM jag är på väg in på samma underlag där det är träning så påminn mig gärna om dagens ridpass! 😉

7ef9f3279b67cc8eeef442f0df2c9a9d_980x0_85_ns_v4

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

2 reaktioner till “Hur dum får man bli?!”

  1. Usch, kan tänka mig att det måste varit skitsvårt. Inser hur bortskämd jag är som i princip aldrig har varit med om detta under hela tiden jag varit hästägare.. Knappt ens varit med om att fler än en person utöver jag själv som rider samtidigt i ridhuset.. 😂 Jag lovar att vara tacksam!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s