Centrerad ridning 3.

Med hjärnan full av input från olika håll så var det dags att styra ekipaget mot Dalåbergs gård igen för att få en koll på Bitchens centrerade ridning från Yvonnes perspektiv. I vardagsridningen är det ju endast mitt perspektiv och vem vet om det är hållbart i längden? Jag försöker ha delar av Yvonnes tänk med mig i varje ridpass, men det är väldigt lätt att glömma av vissa delar och ha fokus på något annat som tagit plats i hjärnan. I dag började jag med att skritta länge för att försöka känna om jag var lika följsam åt båda sidorna med bäckenet. ??????? Hur är det egentligen? Vänster? Höger? Eller är det kanske vänster? Efter att ha känt efter en stund så kom jag fram till att jag nog var mer svingande i min ena sida, men Yvonne upplevde att det faktiskt var tvärt om. När hon väl förklarade hur hon såg mitt bäcken så förstod jag och kunde ena mina tankar med hennes. Inte lätt! Yvonne såg också

  • att det faktiskt har hänt något med Mackans skritt  (den är renare nu).
  • att det har hänt något med hans överlinje och
  • att det har hänt något med mina skänklar – de är mer avslappnade nu än tidigare.

Bra! Då är vi i alla fall på rätt väg även om det kommer att ta lite tid.

I traven fick jag ställa mig upp i lätt sits för att känna att jag hade ett jämnt tryck under båda fötterna och jag skulle undvika att knipa med knäna. Herrejösses! Då var det dags för lite mjölksyra i vaderna igen… Jag skulle känna att ländryggen rörde sig, att mina skuldror var rörliga och inte spända, jag skulle tänka på Tjuren Ferdinands mamma igen för att gunga med höfter och bäcken. Jäklar vilken mjölksyra! Yvonne var snäll och lät mig ta ett par korta pauser för att jag inte skulle fokusera mer på vaderna än på vad jag gjorde med resten av kroppen, vilket var precis det som hände. Tack för pauserna! Måste träna vaderna… måste träna vaderna… måste träna vaderna… I traven skulle jag låta min kropp gunga med i Mackans rörelser och försöka känna var jag hade hans bakben och bogar. Inte helt plättlätt… I höger varv såg Yvonne att Mackan inte spårade ordentligt (vilket inte är någon nyhet) och jag skulle tänka att ”om han har sin svans till höger så skall du ha din till vänster”. Alltså: vrida mitt bäcken aningens så att vänster höft/sittben kommer lite framför höger. (Lite som att tänka sig en öppna fast utan att rida den fullt ut.) När jag gjorde det så blev det bättre och när jag fick in naveln mot ryggraden blev det ännu bättre. 😉 Det måste jag också komma ihåg nästa gång jag rider! Och att ha lååååånga ben… Jösses vad mycket det är att hålla reda på! För att komma ihåg vissa moment så kan jag skaffa mig en ramsa som jag upprepar när jag rider, t ex huvud, bäcken, lår, huvud, bäcken, lår, och så vidare. I det här fallet gällde det att ställa Mackan (huvud) åt höger, känna att jag hamnade rätt med mitt bäcken samt att jag skulle använda ytter lår för att vända – OCH koppla bort ytter underskänkel. När jag bytte varv så skulle jag fortsätta att ha mitt bäcken i samma position som i höger varv, vilket kändes rätt skumt eftersom jag gärna vill följa med i rörelseriktningen. (Normalt sett är det väl bra, men just i dag behövde jag rida så här lite tvärt om för att det skulle bli bra.)

Vänsterhanden kan jag nog ägna ett helt blogginlägg till, men det skulle bli alldeles för trist att sitta och läsa om vad den har för sig och vilket liv den lever. Lite kort: I vänstervarvet så vill jag gärna leda, ofta och mycket, med vänster hand samtidigt som jag håller kvar i höger hand (i alla gångarter). I dag fick jag rida en stund på volten och träna på att lätta i ytterhanden, använda ytter lår för att vända och möjligtvis lyfta vänster hand uppåt om behovet att göra något med den fanns. Samtidigt som ytter lår skulle jobba i vändningarna så skulle jag få Mackan att reagera för min inner skänkel. När han inte reagerar för skänkeln så skall jag påminna honom igen tills dess att han lyssnar. Det är något jag också försöker ha med mig varje dag jag rider: Att inte driva i förebyggande syfte. Det är ju som Yvonne säger: ”det värsta som kan hända är ju att han stannar”. 🙂 Men han skall banne mig lyssna!

Läxa tills nästa gång vi träffas är att rida mot speglarna för att få koll  och känsla för när någon av Mackans kroppsdelar sticker ut åt något håll. Svansen åt höger? Min åt vänster! Bogen ut? Justera med mitt bäcken! Utgångsläget skall vara att Mackans panna skall vara rakt fram mot spegeln hela tiden.

Jag har säkert glömt flera andra saker vi pratade om i dag, men det känns ändå som att jag har fullt upp som det är… 😉 Just det: Ramsan kan jag säga högt, för om jag pratar så kommer jag också ihåg att andas. 😀 Nu kommer alla som rider samtidigt få full koll på vad jag håller på med! 😉

När jag kom tillbaka till stallet så passade jag på att trycka i mig lite godis som påskharen hade ställt i sadelkammaren. Tack haren! Tur att det bara är påsk en gång om året. 😉

IMG_2392

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s