Modifierat bettlöst.

Eftersom min kära häst inte uppskattar att ha bett i munnen och gapar så fort han får in ett (oavsett vilket) så försöker jag rida på bettlöst då och då för att så småningom bli bra på att göra det. Han verkar uppskatta dessa ridpass även om de kanske rent kroppsligt inte gör så stor nytta ännu i och med att han till största delen ägnar sig åt att kolla takbjälkarna i manegen. Inget ansträngande arbete här inte… Det är först efter en stund som han kan slappna av och söka sig framåt nedåt då och då. För min del så är det mycket svårare att rida bettlöst i och med att jag inte bara kan röra på ringfingrarna utan istället måste försöka hitta ett annat sätt att ta kontakt utan att bli dragandes. Svårt! Fördelen är att det inte är någon idé att sitta och tjuvhålla i vänster tygel, fast det gör jag ändå – slentrianmässigt. I dag blev det extra tydligt när jag efter en stunds ridning funderade på varför tyglarna var så jäkla ojämna och upptäckte att jag hade dragit åt mig tygeln ca 15 cm på vänster sida. Oj! Det blev till att rätta till allt och försöka tänka annorlunda. Inte dra i vänster, inte dra i vänster… Istället för att dra i vänster tygel så fick jag tänka på att använda höger skänkel, vilket fungerade riktigt bra. Fattar inte att det skall vara så svårt att komma ur gamla vanor!

Modifieringen jag gjorde på tränset innebar att jag klippte av remmen som går under nedre delen av käken eftersom jag upplevde att den inte gör någon större nytta. Oftast har jag haft den väldigt löst spänd, men då har den istället glidit ner och hamnat under läppen på honom. Att rida bettlöst fungerar alldeles utmärkt utan den remmen – får se hur det blir när jag skall longera… Funkar det inte så får jag väl plocka fram ett annat träns för det ändamålet. 😉

(Bilderna ovan är tagna före det att jag klippte bort remmen under hakan.)

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s