Ny test av bett.

På A2R’s clinic i går diskuterades det om bett och hur långa betten skall vara. Will Faerber är av åsikten att ett bett skall vara 1 inch (2,54 cm) längre än vad hästens mun är bred, vilket är lite tvärt om mot vad många svenska veterinärer och andra ”kunniga” säger. En av ryttarna på gårdagens clinic fick i uppdrag att till söndagen fixa ett tvåledat bett som skulle vara bra mycket längre än det hon hade eftersom hennes häst var lite tjafsig i munnen. Lite lik Mackan i det avseendet faktiskt… Jag funderade på om jag skulle ta kontakt med henne för att höra om hon upplevde någon skillnad, men jag dök istället ner i min egen bettsamling och fiskade upp ett tredelat Pessoa Magic (som egentligen är min äldsta dotters.) 😉 Bettet är konstruerat så att det är rörligt så länge man inte tar i båda tyglarna samtidigt, för om man gör det så blir det som ett oledat bett. Detta gör att det inte viker sig på samma sätt som enledade och tvåledade bett gör.

Bettet var bra mycket längre än mina övriga bett så jag tog en snabbsväng till Börjes och köpte ett par Gel Bit Guard för att minska antalet centimeter något. Det var inte helt plättlätt att få över bettskivorna över bettringarna, men med god hjälp av Emelie i stallet så lyckades jag till slut. Varje gång jag skall testa något nytt bett så är det ungefär samma känsla som när jag då och då köper ett par trisslotter – ”Plötsligt händer det!” Känslan är att NU kommer alla världens problem lösa sig, men som alla vet så blir det ju inte riktigt som man har tänkt sig. Jag tränsade Mackan och han tyckte inledningsvis att det nya bettet var riktigt äckligt, men slappnade snart av och accepterade bettet och skivorna riktigt bra. Jag fick också en bra känsla när jag red – en lite mer gummiaktig följsamhet än den ibland så motsträviga känslan som kan infinna sig i början av ett ridpass. Skrittade en bra stund innan jag började trava och även då var känslan bra. Najs! Håller tummarna för att det här kommer fungera! 🙂

Jag har upptäckt att mitt Bombers Happy Tounge kniper lite i sidorna på Mackan, så nu är det bettet till salu. Om jag får några fler infall att köpa bett så skall jag nog försöka hyra ett före köp. Har tappat räkningen på antalet bett jag har provat…

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen