Chambon

Efter att ha tittat på fler videos från Art2Ride så bestämde jag mig för att testa en chambon på Mackan för att se om det kunde hjälpa honom/mig med att droppa hals och huvud vid longering. Med alla misslyckade köp av både det ena och det andra så ville jag inte ännu en gång köpa på mig något som jag sedan skulle få sälja med förlust. 😦 Mackan är rätt duktig på att arbeta i en juste form när jag longerar honom (förutom när kossorna går i hagen intill), men det kan ju alltid bli bättre. 😉

Som tur var hade Emelie i stallet en chambon som jag fick låna för att se om det var något som Mackan skulle kunna arbeta i – och det var det! Jag hade den så löst det bara gick men eftersom han har ett stort framparti så var det lagom inspänt på honom – eller egentligen inte alls inspänt eftersom den var så lös. Till en början tyckte han att det var väldigt märkligt men efter en stund slappnade han av och skrittade riktigt bra. När han hade fått skritta en bra stund så vågade jag mig på att låta honom trava lite också, och just i övergångarna så ville han bryta av eftersom han då fick lite extra tryck i nacken och en inverkan i bettet, men när jag talade om för honom att han i det läget skulle gå framåt så gick det riktigt bra. 🙂 Man vet ju aldrig.

Härom dagen fick jag ett erbjudande om att köpa Emelies chambon för en billig peng och det var bara att slå till! 100kr för en chambon var som hittat! Swishade pengarna och satte chambonen på Mackan i går och var riktigt förväntansfull när jag gick ner till manegen. I och med att det hade regnat hela dagen och han endast hade haft flugtäcke på sig så lät jag honom skritta fram en låååång stund utan chambon, och noterade då att han inte alls såg ut att behöva en chambon. Hoppsan! Vad hände här? Mackan skrittade med både droppat huvud och aktiva bakben och såg ut att vara riktigt nöjd med det samtidigt som chambonen hängde verkningslös runt halsen på honom. Vilken tur att jag inte köpte en chambon för flera hundra kronor… Testade utan chambon i traven också och fick samma fina resultat där. Kul!

Jag har bestämt mig för att inte sträva efter en så låg och djup stretch som i A2R utan snarare något mitt emellan, och jag tror att det kan funka lika bra för att stärka överlinjen. Det viktiga är att Mackan arbetar med ryggen och sina bakben istället för att gå med sänkt rygg. Jag har också funderat ytterligare på att köpa ett equiband men eftersom Jeepen havererade så får det vänta några månader. Jag har sett vissa diskussioner i en FB-grupp om att equibandet skulle göra att hästen mer eller mindre struntar i bandet efter ett tag, men i mina ögon är det precis som med skänklar, sporrar eller annat man gör: gör man det hela tiden så finns det en risk att hästen blir döv för signalerna. Men tanken är väl ändå att man inte skall överanvända vare sig det ena eller det andra. Så tänker i alla fall jag och jag tror inte att jag är ensam om det. För egen del håller jag som bäst på att lära mig att låta Mackan gå framåt utan att tjata på honom med mina skänklar. Inte alls lätt, men nu börjar det likna något som inte är tjat. 😉

I morgon är det Sofiaträning! 🙂

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen