Sofiaträning

Vilken tur att jag tittade på almanackan i stallet i går kväll – för om jag inte hade gjort det så hade jag missat dagens träning. Märkligt nog hade jag för mig att jag skulle träna på kvällen, men i almanackan stod det att jag skulle träna på förmiddagen. Puh! Fick skifta om planerna för nationaldagen och styra kosan mot stallet på morgonen istället. Senil? Nej, inte värre än vanligt…

Efter gårdagens tokerier i paddocken då Mackan överreagerade på väldigt mycket så tänkte jag att det var bra att rida fram där ute i dag. Tills en ensam svart kossa promenerade i hagen på andra sidan vägen och Mackan frös fast i underlaget med ögonen mer eller mindre på väg ut ur huvudet… då valde jag att gå in i manegen och fortsätta framridningen där. Kan för mitt liv inte fatta varför Mackan tycker att kossorna är så himla konstiga!? Han kan ju glo på dem hela dagarna och måste väl vid det här laget fatta att de inte är farliga – eller så är det så att han drar en rövare med mig… 😉 I går hade jag ju faktiskt tänkt att fortsätta rida tills han slappnade av men valde att ge upp när traktorn kom med ett helt lass med hösilagebalar som skulle lastas av intill paddocken. Fegis! Då fick han avsluta passet i paddocken på linan istället… Ibland önskar jag att jag var en modig hoppryttare som bara kunde lätta på röven och rida framåt i det läget, men nu är jag en dressyrtant och får helt andra tankar i huvudet när han börjar bete sig som en stolle och tar då det säkra före det osäkra. Fegis!

Dagens träning inleddes med trav och galopp på sexkanten innan det var dags att följa spåret för att göra skänkelvikningar i trav in till kvartslinjen. Skänkelvikningarna fick jag rida i en åtta och jag skulle vara noga med att forma Mackan i varje hörnpassering och om han inte flyttade sig för skänkeln ordentligt på diagonalen så skulle jag bryta av till skritt och flytta honom lite mer tvärt för att därefter rida fram i trav igen och göra om. Vi noterade att han gick mycket bättre om jag ställde honom lite mer i sidvärtsrörelsen än vad jag brukar. När det flöt på bra så fick jag övergå till att rida rakt in på diagonalen för att efter en stund börja flytta bakdelen och rida skänkelvikning. I galoppen fick jag rida skänkelvikning först in till kvartslinjen några gånger och därefter till meddellinjen. Sofia sa även i dag att Mackan var mer rakriktad än i början av våra träningar och hon tyckte också att överlinjen såg helt annorlunda ut nu. Najs! Förutom det här så fick jag öka och minska volten i både trav och galopp och i det vara noga med att se vägen framför mig. Tänk att det skall vara så svårt att titta dit man ska… 

Om jag summerar min egen insats så tycker jag att jag är bättre med skänkeln nu och då framför allt i skritten. Tidigare satt jag och tjatade på Mackan typ i varje steg, men nu låter jag honom vara och försöker bara ”putta fart” då det behövs. Jag försöker verkligen att vara oerhört lätt i handen och jag måste fortsätta arbeta med att antingen ta handen/händerna utåt eller uppåt om jag måste göra något med dem. Det finns mycket att arbeta på och tills nästa gång skall jag bli ännu bättre på att lära min häst att ”gå fot”. Det har han varit bra på men nu när jag skall backa av i min hjälpgivning och inte ge 42 signaler samtidigt så blir det lätt att jag blir föööör snäll. 😉

Att tänka på:

  • Vara tydlig i instruktionerna till min häst så att han förstår vad jag förväntar mig. (”Gå fot”.)
  • Handen/händerna utåt eller uppåt – samma som tidigare alltså.
  • Använda magen och sätesbromsen när jag skall samla. Har jag också hört förut…
  • Ställa lite extra i skänkelvikningarna – dock ej på tävling. 😉
  • Andas, andas, andas… 🙂 Va? Det har jag aldrig hört förut! 😉

Egentligen är det mycket mer jag skall tänka på, men för att inte trycka ner mig själv i skorna så kan det vara bra att inte skriva ner hela listan på en och samma gång. 😉

images

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s