Centrerad ridning.

Nu var det äntligen dags att åka till Yvonne för att få en möjlighet att träna på kroppskontrollen igen, och det var på tiden eftersom det var ett bra tag sedan sist. Jag har ju försökt att tänka på ”långa ben”, ”andas”, ”vrid om vänsterhanden” mm när jag har ridit själv, men det är faktiskt inte alls lätt att göra det på egen hand. Ok, vissa saker är lättare än andra, men det är så otroligt lätt att glömma av vissa delar om jag inte arbetar med dem regelbundet. T ex det här med att sträcka ryggen och lyfta håret/hjässan några centimeter upp för att få till en halvhalt på ett bra sätt – det har jag alldeles glömt av sedan sist. Självklart har jag jobbat med sätesbromsen, den som min andra tränare Sofia pratar om, men inte det där med att sträcka hela vägen.

I dag fick jag börja med att hitta en andningsmönster (som jag helt kom ifrån efter ett tag) och Yvonne sa att det kan underlätta om jag hittar ett mönster, t ex takten, för att lättare komma in i andningen. Självklart spelar det ju roll vilken takt man har och vad man vill uppnå, men det kan i alla fall vara en bra början att andas in ett visst antal steg och ut samma antal steg. Vill jag sedan ha lite mer action i min häst så behöver jag ändra andningen eftersom det är svårt att tänka upptempo och andas som om jag vore nersövd. 😉

När vi ändå var inne på andningen så fick jag testa att ta ett andetag och kort hålla andan för att åstadkomma en förhållning. Jäklar vad effektivt det var! Minsta lilla jag höll kvar andan för länge så bröt Mackan av och utmaningen för mig var att hitta tajmingen mellan gas och broms – ”lite som när man kör bil” som Yvonne sa. Stanna till i andningen väldigt kort för att därefter rida framåt igen. Så jäkla fräckt! Konstaterade återigen att jag under alla dessa år har hållit på med alla möjliga olika grejer i onödan när det hade räckt att ”bara” hålla andan en millisekund.

En annan sak jag fick träna på i dag var att använda mina gångjärn i höftlederna på ett lite annorlunda sätt än tidigare. Vi pratade om att öppna gångjärnen när jag ville att Mackan skulle gå framåt och att stänga gångjärnen när jag ville att han skulle minska tempot alternativt sakta av. Däremellan skulle jag ha ”normalläge”, alltså mjuka och följsamma ben hela vägen ända från höftleden och ner mot foten – överskänkel och underskänkel. Jag hade gärna sett lite mer egen motor från Mackans sida eftersom det blir lättare att rida framåt bara genom att öppna gångjärnen då istället för att behöva knacka med skänklarna. Alltid lättare med en sak i taget när jag håller på att lära mig nya saker. 😉

Jag fick också fokusera på att titta mellan öronen på Mackan och ha ”mjuka” ögon – inte titta ett halv varv framåt eftersom det påverkar min sits och viktfördelning negativt. Alltså: ”mjuka” ögon, titta ”mellan” öronen på Mackan (fast högre?) och låta lampan i bröstbenet visa vägen” samtidigt som jag skulle pilla med innerskänkelns sporre på Mackans buksida för att få att aktivera bukmusklerna och få upp ryggen på ett bra sätt. När Mackan lade huvudet på sned så som han gör ibland så skulle jag ta ett litet försiktigt uppresande tygeltag några gånger – vilket inte var nytt för mig eftersom flera tränare påtalar samma sak. Till slut gick det rätt bra, men det är klart att det gjorde när jag hade Yvonnes support i vänsterörat hela tiden. Får väl se hur det blir när jag skall göra allt det här på egen hand… 😉 När jag gick över i höger varv så skulle jag tänka lite annorlunda, för då skulle jag använda ytterlåret för att få in bogen och innerskänkeln lite längre bak för att få ut Mackans rumpa något. För att det här skulle fungera fick jag bryta ner hjälperna och göra dem var för sig –  ”ytter skänkel för bogen …inner skänkel för rumpan” och så vidare. Tanken är att jag skall kunna koppla samman hjälperna och använda dem lite mer tillsammans och lite mer effektivt, men där är jag inte ännu. Än så länge måste jag koppla på hjärnan för att kunna tänka ut och komma ihåg vad jag skall göra. 😉

Nu minns jag faktiskt inte om det var något mer jag gjorde, men om det är något jag har missat så får jag skylla på att jag hade min vän Lotta med mig på träningen idag. 😉 Det blir alltid massa prat och då är det lätt att glömma av sig. Värst var det nog när Lotta och jag var lagledare för dressyrlaget för några år sedan! Då pratade vi så himla mycket i bilen att vi helt glömde av vart vi var på väg! Vi missade skyltar och avfarter och kom för sent till tävlingen – vi som hade allas schabrak i bilen! Ja, ja… Vi hade i alla fall riktigt kul på varje tävling. Inte bara Lotta och jag utan faktiskt alla som var med. Så många härliga skratt det blev! Tror nästan att vi var ämnade att bli professionella lagledare – om inte annat för att hålla humöret uppe hos lagdeltagarna. 😀

Tusen tack Lotta för alla filmklipp från träningen och allt jobb du har lagt ner för att fixa så att jag kunde få ta del av dem. Love you! ❤ Nu har jag nästan hela lektionen på film och kan sitta och repetera allt som jag fick lära mig. Helt suveränt! 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

2 reaktioner till “Centrerad ridning.”

  1. Å, jag blir också inspirerad av att läsa om detta! Så roligt och nyttigt att träna på! Jag har läst många böcker om centrerad ridning och försöker tillämpa det så gott jag kan, men det vore jättekul att rida för någon instruktör i det en vacker dag. Det är ju som du säger, att man måste få hjälp att hitta rätt nycklar och träna in dem, man glömmer av sig när man rider omkring själv… Men tydligen rider jag ofta med mjuka ögon iallafall för jag ser aldrig ormar eller överkörda djur som vi rider förbi på uteritterna. Min ridkompis blir tokig, ”men var tittar du egentligen”?? ”Inte på nåt särskilt, men framåt” säger jag! 🙂 Eller så är jag blind? Så kan det också vara.. 😉

    Gilla

    1. Jag hade också läst om CR tidigare men det var stor skillnad att faktiskt få instruktioner efter sina egna förutsättningar. Tycker verkligen att du skall testa om du är intresserad! Jag är lika glad varje dag jag rider och blir helt fascinerad av hur lätt Mackan svarar på det jag gör. Plötsligt känns det som att grundridningen har blivit mycket lättare. Så kul! 😍

      Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s