Nu går det framåt!

Fy fasen vad det här är kul! För 14 dagar sedan så var jag och tränade centrerad ridning för Yvonne på Dalåbergs gård och sedan dess har jag tränat vidare på egen hand. Till min hjälp har jag haft alla de filmer som vännen Lotta skickade över till mig efter träningen. Om jag trycker in hörlurarna riktigt långt in i öronen och höjer volymen rejält så kan jag höra vilka instruktioner jag får av Yvonne på filmen. 😉 Superbra! På de här 14 dagarna har jag nog sett filmerna vid 4 olika tillfällen, och vid varje tillfälle blir det alltid något nytt som jag tar med mig i ridningen. Tror att jag alltid skall ha med mig någon underbar person som kan filma! ❤

I dag var det dags för träning med Sofia igen och jag försökte tänka CR även i det här sammanhanget – inte helt lätt men jag tror att jag fick med vissa delar trots att jag hade fullt upp med att rida och lyssna på Sofia. 😉 Det tar ju säkert ett tag innan allt är befäst och jag kan rida med CR-tänk  utan att behöva tänka på vad jag gör och hur jag hanterar min kropp. 🙂 Jag började dagens träning med att berätta för Sofia att jag kommer till ridning snabbare nu än tidigare och att Mackan ”faller i form” utan att jag egentligen behöver göra så mycket, men att jag önskar lite mer tryck i honom. Många gånger upplever jag att han går lite med handbromsen i, även om jag scannat igenom min kropp och konstaterat att det inte finns några spänningar som har bromsat honom. Sofia berättade då för mig att jag kan göra följande:

• Hålla ut mitt spö så att Mackan kan se det. Om det är svårt att hålla i tygeln samtidigt så kan jag ta enhandsfattning istället samt
• lyfta ut mina skänklar från Mackans sidor och
• lägga till både spö och skänklar samtidigt för att få en reaktion.

Det är viktigt att jag får den reaktion jag vill ha och att jag i det ögonblicket verkligen berömmer min häst när han svarar med att gå framåt ordentligt.

Efter att ha gjort detta några gånger så räckte det med att jag höll ut mitt spö och lättade på skänklarna för att han skulle gå framåt. Så fräckt! Jag fick avsluta dagens träning med att rida diagonaler med förlängda steg, vilket blev bra mycket lättare när Mackan hade lite mer motor. Nu vill det bara till att jag är konsekvent och gör det här till en rolig lek så att Mackan blir riktigt alert. 😉

Häromdagen konstaterade jag att centrerad ridning förmodligen är det bästa som har hänt mig ridmässigt. Visst, jag har haft många bra träningar tidigare och jag har upplevt att jag har haft koll på läget, men nu känns det som om pusselbitarna håller på att falla på plats på riktigt. Jag håller som bäst på att renodla min ridning för att inte ge 42 olika signaler till min häst samtidigt och jag är övertygad om att Mackan uppskattar det. I alla fall verkar det så. 😉

Längtar redan tills nästa träning – oavsett om det är CR med Yvonne eller ”vanlig” träning med Sofia. På något positivt vis är de kompatibla. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen