Underbara häst!

Yes! I dag skall jag rida! 😀 Känner mig som en lycklig ridskoleunge som vanligtvis bara rider en gång i veckan och lääääängtar till veckas ridning. Skillnaden är att jag faktiskt har en alldeles egen häst och jag är överlycklig – även efter 10 år tillsammans. Alltid lika roligt att komma till stallet och få träffa min älskade häst. ❤

Frågan är vad jag skall träna på idag? Tror att det får bli lite samma som sist – centrerad ridning och att få igång motorn på Mackan a la Sofia… Kul! På med sadel och träns och därefter en kort promenad ner till manegen. Ja, lite musik får det bli i dag, CD’n med Tom Jones som ligger i stereons CD-spelare funkar fint. Ett par varv till fots och därefter uppsittning. Herre jävlar! Har mina höftleder stelnat till alldeles efter bara två dagar utan ridning? Det gör satans ont och jag kan inte sitta rakt upp i sadeln, så jag måste luta mig lite framåt för att undvika den värsta smärtan. Stå nu still, lilla Mackan… Hej och hå… För att lossa höftlederna måste jag släppa stigbyglarna och släppa ner benen så långt jag kan. Duktig häst som står helt still… Dingla lite med vänster ben, dingla lite med höger ben, svänga fram och tillbaka med vänster ben, svänga fram och tillbaka med höger ben, svänga med höger och vänster ben samtidigt. Så där! Nu känns det så pass bra så att jag kan klara av att skritta iväg och börja värma upp min häst inför dagens ridpass.

Lite mösig inledning och lika bra att börja med Sofia-tipsen med en gång: ut med skänklarna samtidigt som jag visar mitt spö. Hahaha! Underbara häst! Jag behöver bara påbörja och vips så marscherar Mackan iväg med raska steg. 😀 Långa tyglar, långa ben och en följsam sits. Inte spänna, bara gunga med, inte spänna, bara gunga med. Dags att upprepa instruktionen för att Mackan skall gå framåt och vips så gör han det igen. Helt fantastiskt! 😀 Det roliga är att jag förmodligen har tagit lite i manen för att inte hamna i bakvikt om han drar iväg så nu räcker det med att jag pillar lite i manen för att han skall öka tempot. 😀 Blir full i skratt över hur vaken han är och vilka initiativ han tar utan att jag måste tjata på honom med skänklarna. Han måste tro att han har hamnat i himmelriket!

Övergår till trav och gör likadant där. Samma reaktion och samma glädje! Med hjälp av andningen och sätesbromsen kan jag göra halvhalter utan att ens ta i munnen på min häst och det känns bra. Dock är det svårare att lätta på skänklarna genom att lyfta ut benen i traven, men det funkar – frågan är bara hur det ser ut… 😉 Efter lite trav gör jag samma sak även i galopp. Gasar på genom att lätta på skänklarna, behöver knappt visa mitt spö, bromsar upp genom att spänna till i bålen. Jäklar! Nu glömde jag att andas in och ”hålla andan” – får göra det strax. Galopp, galopp, galopp. Gas och broms, lite dragläge, andas, slappna av, öppna gångjärnen i höftlederna, gasa lite till, hålla andan en millisekund för att få till en halvhalt, stilla lätta händer, sträcka på ryggen, boosta med skänkeln, hålla andan en millisekund, boosta, hålla andan, boosta – och YES där blev det skritt. Faktiskt utan att ha behövt bromsa överhuvudtaget med händerna. Fräckt!

Fortsätter att rida på samma sätt och älskar varenda sekund. Glädjen över att sitta på min fina häst som lyssnar så uppmärksamt på mina hjälper är enorm. ❤ Här sitter jag och rider med långa ben, utan sporrar och på en häst som arbetar i friskt tempo. Underbart! Varför inte passa på att klämma in några skänkelvikningar i trav samt även lite öppna? Oj, oj, oj… det här måste jag träna mer på… I alla fall om jag skall fixa det på tävling… 

Avslutar med att trava i en låg form på en 8-volt och slås av hur lösgjord och trevlig min häst känns. Alla spänningar som tidigare funnits och alla skevheter verkar som bortblåsta – nu är det lätt som en plätt att få hästen att spåra i både trav och galopp. 😀

Åh, vad jag längtar tills nästa gång jag skall få rida! ❤

Mackan spanar

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s