Skänkelvikning – hur svårt kan det vara?

”Hur har det gått sedan sist?” frågar Sofia och jag svarar glatt ”Det har gått bra! Jag har fortsatt att träna på att få mer aktivitet i Mackan genom att lätta på skänkarna och visa mitt spö, vilket har gått riktigt bra. Jag har dessutom försökt att rida skänkelvikningar utan att ha ett konstant tryck med skänkeln och sporren, men det har inte gått riktigt lika bra…”  Sofia nappar snabbt på det genom ett ”då tittar vi närmare på det i dag.” 🙂

Jag kommer fram i trav, stämmer av med halvhalter då och då samtidigt som jag konstaterar för mig själv att jag faktiskt har gjort framsteg där – med andningen alltså. 😉 Och genom andningen har jag även gjort framsteg med halvhalterna. Kul! Mackan travar käckt vidare med bra energi och jag får ganska snabbt börja med skänkelvikningar med instruktionen att ta mina tyglar i enhandsfattning, ha mitt spö i andra handen, innerhanden, och använda det om han inte flyttar för ett lätt skänkeltryck. ”Långa ben, höfterna i rörelseriktningen, tänka skänkelvikning och rida skänkelvikning.” Ungefär så lät instruktionen.  Lättare sagt än gjort, faktiskt. Långa ben, långa ben… Jäklar där åkte innerbenet upp! Långa ben, långa ben… Jäklar! Där åkte benet upp igen! Hur svårt kan det vara på en skala att hålla koll på sin kropp?! Det där benet som åker upp för att med kraft trycka Mackan åt sidan har gjort det så många gånger att det sitter i ryggmärgen, och jag misstänker att det krävs enträget tränande på att ha låååååånga ben för att ersätta benen som åker upp ideligen. 😉

När jag skulle ha tyglarna i en hand och mitt spö i andra handen så drog Mackan iväg. Hahaha! Det är ju så jag har gjort ibland under de senaste två veckorna! Inte undra på att han tror att det är full fart framåt som gäller i det läget! Inte lätt att vara häst med en matte som introducerar massa nya konstiga saker… 😉

Jag fick rida skänkelvikningar först in till kvartslinjen några gånger, därefter in till medellinjen några gånger och avslutningsvis hela diagonalen. Ibland kom jag ihåg att ha långa ben, tänka skänkelvikning och rida skänkelvikning. Inte plättlätt att göra det samtidigt som jag krigade med mina gamla inrotade vanor.

Sofia avslutade med att ge mig beröm för att jag på 14 dagar har lyckats att få Mackan så mycket mer energisk med bibehållen (och till och med förbättrad) form. Mer energi, lättare framdel och en riktigt fin form! Underbara ord för mig som håller på att lära om. ❤

För närvarande befinner jag mig inte i den guppande båten längre… Upplever att jag är på väg upp uppåt igen. 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen