Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

I dag var det dags för ytterligare en träning för Yvonne2 och den här gången var det fokus på att få inner framben att vara i luften aningens längre tid i galoppen än vad det brukar. Redan vid förra träningen för 14 dagar sedan sa Yvonne att vi skulle arbeta med det, så jag var väl förberedd på vad vi skulle träna på i dag. 🙂 Vid förra träningen sa hon att Mackan var lite för snabb med att dyka ner med inner framben i galoppen och lösningen på det fick jag i dag: hitta tajmingen med halvhalterna! Denna tajming… alltid denna tajming. Ja, ja… någon gång ska jag väl lära mig att hitta rätt tajming… med typ allt…

”Hemligheten” är att jag ska göra halvhalten när inner fram är i luften – i varje steg (än så länge eller alltid?). Inte helt plättlätt – som allt annat. Jag måste verkligen sitta och känna in exakt när och hur, för annars rider jag nog bara som jag brukar. Visst, det surrar en del i hjärnan för att poletten ska kunna trilla ner och ibland känns det som ett flipperspel i hjärnan: när man tror att poletten är på väg ner så inträffar något som gör att jag får börja om från början igen och försöka få poletten hela vägen ner. Då och då lyckades jag, men i ögonblicket så blev jag lite fundersam över exakt vad jag hade gjort för att lyckas. Är faktiskt inte helt säker på det nu heller…

Jag fick rida med omvänt tygeltag, dvs ha tyglarna över pekfingrarna som när jag tömkör. Fördelen med det är att man blir ”lättare” i handen och mer följsam än med vanligt tygeltag och för att inte ”mixtra” med vänsterhanden så är det här ett bra alternativ tills vidare.

Målsättningen var som sagt att få Mackan att sätta lite mer vikt bak, vara i luften aningens längre med inner fram samt att nacken skulle vara högsta punkten. Puh! Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Att tänka på:

• Ställningen (kombinerat med stilla vänsterhand) och tänka ”cykelstyre” för att släppa fram ytter.
• Innerhöften aningens framåt.
• Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Har för säkerhets skull bokat in en ny träning redan nästa helg, så nu vill det till att jag tränar på läxan. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen