Fina övergångar och envis vänsterhand.

Wow! Vilken fantastisk dag! Strålande sol från en alldeles klarblå himmel! Underbart! Att det blåste halv storm var bara att förtränga. Det bästa med den här dagen var att jag hade träning för Yvonne2 inbokad – redan 10.30. Jag är verkligen ingen morgonmänniska… 😉

Var ute i hyfsat god tid för att kunna rida fram en stund före det att Yvonne skulle komma, men av någon anledning sprang tiden ändå iväg och jag fick lite bråttom. På väg ner till manegen trodde jag att Mackan skulle lyfta från marken när kåporna på sadeln ställde sig rakt ut på var sin sida. Han var garanterat övertygad om det själv också, för jösses så uppblåst han blev. Helvete! Där flög sadelöverdraget iväg… ”Lugn, bara lugn, det är inte farligt.” Bäst att försöka få tag i sadelöverdraget innan det blåser in till hästarna i hagen… Ja, du kan säkert se det framför dig: ett sadelöverdrag som blåser iväg över grusplanen, jag som försöker få tag i det samtidigt som jag ska övertyga min häst om att det inte alls är farligt. 🙂 Jag lyckades faktiskt få min häst att förstå att sadelöverdraget inte var farligt och efter en kort stunds jakt lyckades jag sätta foten på det så att jag kunde plocka upp det innan det blåste iväg igen. Ok, sadelöverdraget var inte längre farligt men det var plasten som satt på hästtransporternas dragkrokar då den fladdrade och rasslade i vinden. Lite lätt spänd häst som jag ledde vidare in i manegen. OK, bara att jobba på avslappningen i dag… Av erfarenhet så vet jag ju att det bästa jag kan göra i det här läget är att börja skritta på halvlånga tyglar och aaaandaaaas luuuugnt. Ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… Känns ju rätt bra det här.

På halvlånga tyglar kunde jag så småningom även börja med övergångar mellan skritt och trav. Slappna av… slappna av… Kanske kan våga mig på lite galopp också?… Slappna av… slappna av… Efter en stunds ridning märkte jag klart effekten och kunde då rida på hela ridbanan och även trava över några bommar som låg på marken. Underbart när det funkar med avslappningen! När Yvonne kom så var både jag och hästen klara för dagens träning. 🙂 Jag fick berätta vad jag hade gjort sedan sist och ett par av de sakerna som jag har haft extra fokus på är vänsterhanden (tro det eller ej) samt att kunna göra övergångar utan att ta Mackan i munnen, snarare lätta i handen i övergångarna som min förebild Uta Gräf gör. (Titta gärna ordentligt på klippet i länken och lyssna!)

Jag hade nog gjort ”läxan” rätt bra för de allra flesta övergångarna trav-skritt blev riktig bra. 🙂 Om jag bara har tajmingen och ger rätt signal i rätt ögonblick så ökar förutsättningarna att jag får det jag ”beställer” – en bra övergång. När det var dags att göra övergångar trav-galopp blev det inte lika lätt. Va fan! Jag ska ju åt vänster och hästen galopperar ju iväg åt höger! What! Jag hade ju inga problem att galoppera på volten innan det att Yvonne kom… Vid typ tre tillfällen galopperade Mackan åt höger trots att jag frenetiskt försökte svänga åt vänster med hjälp av hela min kropp – dock utan att få använda vänsterhanden. 🙂 Ett snabbt överslag i tanken. Om jag kan galoppera i vänstervarv när jag rider på egen hand så måste det innebära att jag använder vänsterhanden mer än jag tror… Shit! Läxan jag tar med mig från dagens träning är att verkligen, verkligen, verkligen inte använda vänsterhanden. Ett sätt att göra det är att rida med ett ridspö mellan händerna, under tummarna. Enligt Yvonne är det bättre än att bara lägga tyglarna i brygga mellan händerna, så så får det bli. 🙂

Vi hann också titta lite på hur jag kan förbättra aktiviteten i skritten. Mackan blir ju lite mentalt avstängd i och med att han joxar med tungan och bettet, och Yvonnes tanke är att det är det som tar Mackans fokus där och då. Så för att få Mackan lite mer vaken så kan jag dutta lite lätt med skänklarna för att säga ”hallå, är du med mig?” och därefter kan jag lägga till skänkeln och be om mer aktivitet eller en övergång. Om han inte är med mig i det ögonblicken så uteblir den tänkta effekten och då ska jag istället dutta med spöet på bogen. Allt för att få honom mer uppmärksam på mig. 🙂 Eller heter det spöt? Spöet… spöt… Ingen aning… När jag kan få honom lite mer uppmärksam så ska jag skapa mer aktivitet och på så vis få upp honom lite i formen i skritten.

Summa summarum så ska jag fortsätta avaktivera min vänsterhand… Det är ingen lätt resa det här. 😉

___________________________________________________________________________________________

Titta gärna även på det här klippet med Uta: Skolboksstretch 🙂

”Stöd är den mjuka, stadiga kontakten mellan ryttarens hand och hästens mun.” (Ridhandboken 1 sidan 180.)

”Stödet får aldrig åstadkommas genom att tyglarna verkar bakåt utan måste vara resultatet av den påskjutande kraften bakifrån. Hästen ska på grund av ryttarens drivande inverkan förtroendefullt gå fram till handen. /…/ Ett mer uttalat stöd kallas också eftergift. Denna böjning i nacken (hästen ”går på tygeln”) är i sig inte något mål i hästens utbildning men väl resultatet av skickligt dressyrarbete. Därför får varken unghästar i grundutbildning eller äldre, rutinerade hästar ”tas ner på tygeln” för tidigt i den lösgörande fasen. Ett sådant förfarande är alltid till nackdel för lösgjordheten och bakbensaktiviteten och därmed för hela utbildningen, i synnerhet om ryttaren endast inverkar med handen.” (Ridhandboken 1 sidan 181.)

Jag vill bli skicklig! ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen