Clinic & Equiband

Facebook är riktigt bra i många avseenden! För ett tag sedan dök det upp ett evenemang som jag hade missat om det inte vore för FB – en clinic med Viveca Ewards, Svensk Hästrehab, där hon skulle visa och berätta för oss hur systemen med banden fungerar. Vi som var där hade olika erfarenheter av Equiband och några har arbetat med banden ganska länge, några en kortare tid och några inte alls. Jag som har använt banden mer eller mindre regelbundet under en längre period och läst typ allt som står i Vivecas blogg fick inte så mycket nytt levererat, men det var intressant att se två olika hästar arbetas med banden för första gången och vilken skillnad det var utan och med band. 🙂

Jag började med banden i mars 2017 och då gick Mackan som en riktig kamel när Viveca skulle arbeta honom enligt Equibodybalance med magbandet på:

 

Anledningen till att jag tog kontakt med Viveca i mars 2017 var att jag hade börjat analysera varför jag hade så himla svårt att få en snygg överlinje på min häst. I samma veva bytte jag tränare och inriktning i min ridning, något jag verkligen inte ångrar. Istället för att ha fokus på tävling, dressyrprogram och en högre form så växlade jag tillsammans med Sofia Alfredsson ner till en lägre växel där vi fokuserade på att Mackan verkligen skulle få förutsättningar att arbeta på rätt sätt. Arbetet gav resultat ganska omgående! Med banden och träningarna för Sofia så började det hända något: halsmuskulaturen förändrades, och ryggen och länden började fyllas ut på ett annat sätt än tidigare. 🙂 Av någon anledning har jag dock svårt att aktivera honom så att han får en rund och go rumpa, men någonstans har jag börjat acceptera att det kanske är så han är skapad – lite som mig fast tvärt om – jag har en liten byst och en rejäl rumpa. Inte heller så lätt att påverka… 😉

Inspirerad av Vivecas clinic och det faktum att jag slarvat med min egen träning för höftlederna gjorde att jag arbetade Mackan med banden första dagen efter hans veckovila. Halv storm i en hyfsat dammig paddock var väl kanske inte de bästa förutsättningarna, men skam den som ger sig i första taget. Jag vet ju sedan tidigare att om jag bara är som vanligt och inte låtsas om att som händer runt omkring så bryr sig inte heller Mackan nämnvärt. Tyvärr har jag ingen film från hur han går med banden nu till skillnad från mars 2017, men det får jag fixa. Viveca var ute och undersökte honom för drygt en vecka sedan för att se om det finns någon förklaring till att han har snubblat oftare och att han har varit ovillig att bjuda framåt, och hon tog då även ner honom till paddocken för att se hur han rörde sig och hon konstaterade att något har i alla fall hänt. Vilken tur! 😉 Personligen upplever jag att han är mycket mer balanserad, även i ridningen. För ett år sedan såg han halt ut när jag arbetade Equibodybalace med honom, men det gör han verkligen inte nu. 🙂 (Beträffande snubbling och eventuella spänningar i kroppen så hittade hon inte någon direkt förklaring – för på det stora hela kändes han fin.)

Jag har i princip enbart arbetat med magbandet från marken under drygt ett år, men inspirerad från clinicen och av mina nuvarande tränare så ska jag även rida med magbandet då och då samt använda bakbandet mer frekvent.

Det är så roligt att arbeta med Mackan så här och faktum är att jag saknar inte tiden då fokus var på att hitta rätt inför kommande tävlingar, men visst vore det roligt att tävla och då på en häst som bär sig själv och med en ryttare på ryggen som har full koll på sin kropp. 🙂

Under min långa semester ska jag fokusera på min egen träning och på arbetet med att bygga upp Mackan ännu mer. Planen är att jag också ska komma iväg och rida på olika ställen så att vi får rejält med variation i arbetet. Vem vet? Vi kanske syns! 🙂

 

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s