Äntligen träning!

Var i stallet i god tid så att jag skulle hinna mocka före det att det var dags att göra iordning Mackan för träning, men som vanligt hände något och tidsbristen var ett faktum. Mest troligt har jag fått lite rutin på det här med att ha bråttom eftersom jag bara blev 5 minuter efter i min tidsplan. 😉

Aj, aj, AJ! De satans motsträvig höftlederna påminde mig om att det var några dagar sedan som jag satt i sadeln och att jag inte har skött min egna fysiska träning så som jag borde. Inte bra. Vis av erfarenhet så har jag lärt mig att om jag bara sitter still i sadeln under några minuter så att muskler och höftleder får slappna av så kan jag oftast skritta iväg utan några vansinnessmärtor och efter en stunds ridning så känner jag oftast inte någon smärta alls – så även i dag.

När Yvonne FA kom så konstaterade hon att Mackan såg mycket bättre ut i sin överlinje och underlinje. ❤ Kul! 🙂 Det var ett antal veckor sedan hon såg honom senast och när det går lite tid mellan gångerna så syns ju skillnaden mer än om hon hade sett honom varje vecka. 😉 Faktum är att Mackan känns starkare och jag tycker också att överlinjen och hela rumpan håller på att få en bättre form – mest troligt tack vare arbetet med equibanden några dagar i veckan. 

Dagens träning innebar bland annat att hitta en bra och lite mer samlad galopp redan från fattningen samt att övergångarna mellan gångarterna skulle göras med kvalitet. Yvonne anser att Mackan nu är så stark att han ska kunna arbeta mer samlat med bibehållen kvalitet i såväl galopp som i övergångar och det känns ju lovande. Det hade kanske varit lättare om piloten hade varit mer koordinerad och inte haft så många konstiga nervbanor kroppen som medför att olika kroppsdelar gör olika saker helt okontrollerat lite då och då… ”Vänsterhanden!”, ”vänsterhanden!” ”Ooops!” hörde jag Yvonne ropa. Ja jäklar, det var ju den där vänsterhanden – fokus på den måste jag ha tappat bort någon gång under julstöket. ”Ta inga omtag med vänsterhanden!” Va?? Omtag? Gör jag? Ja, men det gör jag ju! Och många gånger dessutom… Ok, bara att fokusera på att inte göra omtag då! Lättare tänkt än gjort. Så snart jag skulle fokusera på att verkligen inte ta omtag så glömde jag ju av allt det där andra som jag skulle göra, typ att rida, och då red jag nästintill rakt in i sargen. Övning ger färdighet sägs det ju och jag siktar på att öva som f-n tills nästa träning så att jag kan låta bli att ta omtag i tygeln och rida på som om jag aldrig hade gjort annat. 😉 Tänk om jag hade kunnat göra en ctrl-alt-delete och bara starta om hela systemet i kroppen. Hur najs hade inte det varit?

Att tänka på:

  • Ta inga omtag!
  • Få Mackan att ta bättre kontakt med högertygeln (och lätta i vänster).
  • Vara noga med att inte överarbeta galoppfattningarna och tänka halvhalt direkt för att uppnå en bättre samling.
  • Låt övergångarna ta tid. (Bättre att Mackan samlar sig några extra steg än att han dyker.)

Mer än så klarar jag nog inte av att ha i huvudet samtidigt…

Förhoppningsvis blir det träning igen om ca 14 dagar och då jäklar ska jag visa att jag har tränat på ”läxan”. 😀

En trött men nöjd Mackan efter dagens träning. ❤

IMG_0764

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s