Under en lång tid så har det varit mest dressyrfolk i stallet och fokus har varit på att hålla underlaget i manegen jämnt och fint. 😉 Nu har det kommit några hoppryttare till stallet och i och med det så har det blivit lite mer fart och fläkt. Puh! 😀 Fördelen med hoppryttarna är att de gärna plockar fram bommar och hinder (och låter allt stå kvar), vilket gör att i alla fall jag gärna använder det som står framme. Dock hoppar vi inga höjder, jag och Mackan, men det är alltid roligt att kunna variera arbetet – även om det ibland bara blir trav över några bommar ett antal gånger.
Just den här dagen var det två hoppryttare som anordnade löshoppning och listan med anmälda deltagare blev rätt lång. Kul! 🙂 Mackan har nog inte löshoppat sedan han var unghäst – kanske att det var si så där 10 år sedan han löshoppade senast, men jag kan ha fel.
När jag promenerade ner med honom till manegen så gick han som vanligt med lite sänkt huvud och inte särskilt raskt, men när jag kom innanför sargen i manegen och han fick span på plastbanden, bommarna och hinderstöden – DÅ taggade han till. Han visste precis vad som var på gång! Hahahaha! 😀 Så roligt det var att se honom! 😀 Först gick jag ett par gånger med honom över hela serien när bommarna låg på marken och därefter höjdes hinderna till ca 60 cm. När jag släppte honom så drog han iväg i världens turbofart och ansvariga på plats tyckte att det var en bättre idé att höja lite så att han fick bromsa upp sig något. 🙂 För att inte ha hoppat på typ eeeeevigheter så måste jag säga att jag tyckte att han löste uppgiften riktigt bra och jag hoppas att det kan bli fler löshoppningar för hans del framöver.
