Löshoppning

Under en lång tid så har det varit mest dressyrfolk i stallet och fokus har varit på att hålla underlaget i manegen jämnt och fint. 😉 Nu har det kommit några hoppryttare till stallet och i och med det så har det blivit lite mer fart och fläkt. Puh! 😀 Fördelen med hoppryttarna är att de gärna plockar fram bommar och hinder (och låter allt stå kvar), vilket gör att i alla fall jag gärna använder det som står framme. Dock hoppar vi inga höjder, jag och Mackan, men det är alltid roligt att kunna variera arbetet – även om det ibland bara blir trav över några bommar ett antal gånger.

Just den här dagen var det två hoppryttare som anordnade löshoppning och listan med anmälda deltagare blev rätt lång. Kul! 🙂 Mackan har nog inte löshoppat sedan han var unghäst – kanske att det var si så där 10 år sedan han löshoppade senast, men jag kan ha fel.

När jag promenerade ner med honom till manegen så gick han som vanligt med lite sänkt huvud och inte särskilt raskt, men när jag kom innanför sargen i manegen och han fick span på plastbanden, bommarna och hinderstöden – DÅ taggade han till. Han visste precis vad som var på gång! Hahahaha! 😀 Så roligt det var att se honom! 😀 Först gick jag ett par gånger med honom över hela serien när bommarna låg på marken och därefter höjdes hinderna till ca 60 cm. När jag släppte honom så drog han iväg i världens turbofart och ansvariga på plats tyckte att det var en bättre idé att höja lite så att han fick bromsa upp sig något. 🙂 För att inte ha hoppat på typ eeeeevigheter så måste jag säga att jag tyckte att han löste uppgiften riktigt bra och jag hoppas att det kan bli fler löshoppningar för hans del framöver.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s