Ny röntgen och stor ”snoppsten”

I går var det dags att åka till Kungsbacka Hästklinik för att röntga Mackan igen och se hur frakturen såg ut efter fyra veckor på box. Jag vaknade på morgonen med en nervös och ångestfylld känsla – lite samma som när jag sitter och väntar på att gå in till tandläkaren. 😉 Men vad tusan, det kan ju knappast ha blivit sämre! Eller…? Hela dagen gick jag med en klump i magen och eftersom klinikbesöket var på kvällen så var dagen lååååång. Hur tusan tänkte jag när jag bokade ett besök på kvällen? Om nervositeten var jobbig under dagen så kan jag meddela att det inte blev bättre ju närmare kliniken jag kom när det var dags. Men vad tusan, det kan ju knappast ha blivit sämre! Eller…?

Vid första besöket så var det C-F som var veterinär på plats, men han arbetade inte i går och då fick det bli en annan veterinär som granskade röntgenplåtarna. (Redan vid första besöket så bestämde vi att det var ok att inte C-F var närvarande vid det här besöket.) Mackan fick lite lugnande och tre plåtar togs. Bzzz Bzzz Bzzz. ”Det här ser ju ut att läka väldigt bra!” Puh! Assistenten fick hålla Mackan när jag gick och tittade på bilderna tillsammans med veterinären och det jag såg och hörde gjorde mig riktigt glad. 😀 Frakturen läker riktigt bra och det ser ut som om den ”lösa” biten faktiskt håller på att fästa vid benet på ett bra sätt. Puh!

Bilden till höger är från första besöket och där ser man tydligt att det är en stor glipa i frakturen och på bilden till vänster ser man hur fint det ser ut i dag. Nu har det gått sex veckor sedan han fick frakturen, men de två första veckorna visste jag ju inte att han hade en fraktur så det är därför det ”bara” har varit fyra veckor på box.

Jag bad också veterinären att titta på Mackans skap i och med att det har svullnat ordentligt de senaste dagarna. Hon gjorde bedömningen att det var ödem som följd av att han har stått stilla så länge och hon sa att det är rätt vanligt att det blir så. Puh! När hon ändå var i skapet och pillade så undersökte hon om han hade någon snoppsten (konkrement) och det hade han. Vilken tur att hon upptäckte det! Hon hade riktigt svårt att få ut den och de var tvungna att plegga Mackan för att han skulle slappna av – men vad hjälpte det? Trots plegg och slicksten så höll han nästan på att lägga sig på betonggolvet när hon grävde i snoppen. Stackars lilla Mackan. ❤ När hon äntligen fick ut den utbrast hon ”Det här var nog rekord” samtidigt som hon höll fram en ”sten” som var minst 2,5 cm lång och säkert 2 cm i diameter. Faktum är att den var större än vad mynningen på snoppen var! Vilken tur att hon kollade! Jag misstänker att det är ganska många hästar som går omkring med konkrement utan att man som ägare vet om det. Kanske dags att göra rutinkontroll en gång per år för att lättare kunna plocka ut dem? Eller så får man lära sig hur man ska göra… 😉

Innan jag åkte hem så bestämde vi att de skulle skicka plåtarna till C-F så att han också fick se dem. De var övertygade om att han ville ringa upp mig trots att han inte hade telefontid. 😉 Behöver jag säga att jag har gått med mobiltelefonen i fickan hela dagen? 😉 Sent på eftermiddagen i dag så ringde C-F: ”Hej, det är Carl-Fredrik,” (lite buttert) ”Det här ser ju ut att läka fantastiskt bra!” (förvånansvärt positiv). Tack gode gud! Så himla skönt det var att höra honom säga det, för han är ju inte av det mest optimistiska slaget… Han sa att Mackan nu behöver börja med sjukgymnastik, vilket innebär 30 minuters promenad om dagen. Dags att promenera med en heliumballong i styv kuling igen… Hjälm på! Boxvila i ytterligare 2 veckor, men Mackan behöver inte stå inne i boxen eftersom det fungerar lika bra med en begränsad yta utomhus. Får se hur han klarar det!? Efter två veckor bör jag kunna sätta honom i en stor hage, gärna tillsammans med någon annan så att han inte springer. Men min häst är ju världsmästare på att köra race på egen hand i hagen trots att ingen annan gör det! Hur ska det här gå? ”Du kan ju inte låta din häst stå inne resten av livet för säkerhets skull” sa C-F, och det kan jag ju mer eller mindre motvilligt gå med på. 😉 Nytt klinikbesök om 4 veckor med röntgen och rörelsekontroll och då vill C-F vara den som är med, för som han sa: ”om jag ska kunna ge dig klartecken att sitta upp igen så vill jag ha undersökt hästen själv först.” Smart. 😉

Tills vidare fortsätter jag att ge dubbel dos av magnesium och MSM samt lite foderkalk varje dag – det skadar ju knappast. Jag kommer också att fortsätta sätta våtvarmt omslag med Senfix varje dag – det skadar ju knappast heller. 😉

Håll tummarna för att heliumballongen inte flyger iväg med mig!

Mackan huvud Bäckagården

Bilden är från tiden när Mackan hade inflammation i halskotpelaren och då jag promenerade sönder mina hälar. Nästan sex månader med enbart promenader – vissa dagar var han lugn och fin, andra dagar var det som att gå med en heliumballong i hård vind. Älskade häst! ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “Ny röntgen och stor ”snoppsten””

  1. Å så underbart att höra! Vilka goda nyheter! Heja heja, hoppas verkligen han blir helt återställd! Ja rengjort snoppen hade de gjort utan att jag bad om det på Jägersro när Tell var sövd. Så bra! Det är inte så lätt att göra själv om de inte är sederade. Vilken tur att ni fick ut den där jättestenen!! Tell är mirakulöst jättesnäll just nu trots boxvilan, men annars är han ju också en riktigt explosiv jöns att gå med. Har fått utskrivet plegicil-gel av veterinären och det kan man ge dem bara en liten klick av så tar det bort det värsta av tokerierna. Så det är ett tips! Det får ju inte bli farligt för dig eller hästen.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s