Bakläxa.

För drygt en vecka sedan så sprang Mackan runt i boxen och lyckades sätta ena bakskon på sniskan och eftersom hovslagaren inte har jour 24-7 så bestämde jag mig för att försöka plocka av skon på egen hand. Sagt och gjort – hittade en bra film på Youtube som visade hur man bräcker av en sko. Youtube är fantastiskt! Det finns typ ALLT där! Trots att jag inte hade helt rätt verktyg så fick jag av skon rätt smidigt. I alla fall enligt mig själv… 😉

57762483956__EB652DE6-00AF-40DC-817E-6D22BE48939F

Vid ett flertal tillfällen så har Mackan halkat på stallgången eftersom sömmen var helt nerslitna, så jag bestämde mig efter några dagar för att ta av de andra tre skorna också. Hur svårt kan det vara? Åkte till Hööks och köpte en riktig tång och gav mig i kast med den andra bakskon. Inte helt plättlätt, men det gick… Insåg ganska snabbt att jag inte alls hade tekniken och styrkan (i benen) för att hålla på med sådant här, men eftersom jag hade börjat så var jag ju tvungen att fortsätta. 😉 Nu när frakturen håller på att läka så bra så kan jag ju inte låta hästen halka på stallgången och bryta något annat ben. Efter mycket möda så fick jag av två skor och hade bara den sista skon kvar – den som satt på samma ben som frakturen. Jäklar vad den skon satt! Eller så var det jag som var trött… Var tvungen att ta fram filmen på Youtube igen för att se hur man VERKLIGEN skulle göra, och tänk så mycket lättare det blev då. Efter 45 minuters slit, mjölksyra i benen och trötta handleder så skänkte jag en tanke till alla hårt arbetande hovslagare. Vilket fantastiskt jobb ni gör! ❤ Mackan undrade nog vad sjutton jag höll på med, men till slut kunde han gå utan att halka i alla fall. 😉

En vecka utan skor. Hur tokigt kan det vara? Svaret är: ganska tokigt. Även om Mackan har kunnat gå utan att ömma så har hovväggarna tagit stryk. Vilket de i och för sig gör annars också… till och med MED skor så går de sönder. När det nu var dags att sätta på skor igen så konstaterade Dan att det inte fanns några marginaler över huvud taget, men han lyckades ändå sätta sömmen så att det inte blev vare sig värme eller puls. Grymt bra! Förhoppningsvis sitter skorna där de ska tills nästa skoning och med tanke på att Mackan inte ska springa runt i hagen så är förhoppningen stor att de sitter kvar i alla fall i sex veckor.

När Dan var klar så frågade han om jag tränade magen på Mackan genom att trycka med fingrarna under buken. (Han tyckte nämligen att Mackan var lite ”hängig” i kroppen.) ”Jajamän, det gör jag. Varje dag.” svarade jag käckt och kände mig rätt duktig. ”Hur då?” frågade Dan. Han testade och fick ytterst lite reaktion från Mackan. ”Ungefär så där.” svarade jag. ”Det är alldeles för lite! Du måste kräva mer.” Hoppsan. Han gjorde om det och fick betydligt bättre reaktion. ”Så här ska det se ut!” OJ! Dan gick och ställde sig bakom Mackan. ”Gör du den här övningen också? frågade han samtidigt som han drog med fingrarna på varje sida om Mackans rumpa. ”Jajamän, det gör jag!” svarade jag lika käckt som tidigare. ”Han vinkar in sig alldeles för lite.” sa Dan. ”Så här ska det se ut!” OJ! Så mycket!? Dan fick Mackan att använda musklerna mycket mer!

Helt klart fick jag bakläxa på arbetet som jag har gjort under fem veckors boxvila, så nu blir det andra bullar framöver: 10 gånger i 10 sekunder under buken och 5 gånger fem sekunder på baken – och då med betydligt bättre insats från Mackans håll. 😉

Nu ska vi träna! 🙂

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “Bakläxa.”

  1. Så grymt att du fick av skorna! Wow! Skitjobbigt ju. Jag har bara dragit av nån enstaka sko på Tell och det är banne mig ingen lek! Tack för tipset med ”mag- och rump-övningarna” de brukar jag köra på Tell med men har helt glömt bort på sistone!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s