Semestervecka i Falsterbo.

Efter hastigt ändrade förutsättningar i början av sommaren så landade både Mackan och jag bra till slut och semestern kunde fortsätta på ett betydligt bättre sätt. (Den som missade starten på semestern får läsa föregående inlägg.) Dagarna gick fort och rätt var det var så var det dags att åka till den efterlängtade veckan i Falsterbo tillsammans med likasinnade. Men va f-n, jag har ju inte ens hunnit planera vad jag ska ha med mig! Tvättmaskinen och avfuktaren i tvättstugan gick på högvarv dygnet runt dagarna före avresan. Tack och lov för avfuktaren – världens bästa uppfinning! 🙂 Lika bra att packa ner både regnjacka, paraply och stövlar, för man vet ju aldrig… Packa, packa, packa.

På avresedagen skulle hovslagaren komma och sko mackan vid 14-tiden. Tack och lov för det, även om jag önskade att han hade kommit vid 9-tiden… 😉 Mackan hade då gått utan sko på v. fram i nio dagar och jag hade gjort slut på säkert 14 rullar vetrap och en halv rulle silvertejp för att försöka skydda hoven. Jag satte på en Shires skyddssko i ett svagt ögonblick, men den flög iväg ganska snabbt. Om jag bara hade använt hjärnan så hade jag kunnat räknat ut det i förväg.  Hovslagaren är ju en av de viktigaste personerna i mitt liv och självklart fick avresan till Falsterbo anpassas efter honom. 🙂 Vi hinner ju i alla fall lagom till att äta middag, dricka lite vin och prata häst. 😀

Precis som förra året så var det några nya bekantskaper i huset och precis som förra året så var de lika trevliga. 🙂 I år var det endast två nya ansikten för min del, jämfört med förra året då det var fem nya personer. 🙂 Det fina är att även om vi bor under samma tak hela veckan så är var och en fri att göra vad man vill, äta vad man vill, när man vill. Frukosten har intagits i omgångar beroende på om det är någon start man har velat se tidigt på morgonen eller om man inte har haft bråttom iväg. På dagarna har man gått omkring och tittat på det man har velat titta på och ibland har vi sammanstrålat på läktaren. Några har valt att äta ute på kvällen men de flesta av oss har valt att äta tillsammans och fortsätta hästpratet på altanen med ett glas vin (eller två… eller tre… eller fler…) 😉

IMG_1B5AB5E4967F-1

Från vänster: Marie, Cattis, Nicolina, Berit, Monica, Heléne och Helen. (Under veckan hade även Irene, Gerd och Lotta varit med, men de hade tyvärr åkt hem när bilden togs.)

Precis som förra året så har det varit en fantastisk vecka som har gett mig energi och flera härliga minnen. Jag har sett både bra, mindre bra och trist ridning från hästens perspektiv sett och nu är jag superladdad på att sätta igång Mackan igen. Efter en aningens kass vår med kolik och en fraktur på hästen och ett hundbett i mitt ben så är jag ridsugen på riktigt! När många säger att jag har haft riktigt otur den här våren så måste jag ändå säga att vi har haft riktig TUR i oturen eftersom både hästen och jag har överlevt så här långt. 😉

Hoppas att du får en härlig sommar – för det tänker jag ha! ❤

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “Semestervecka i Falsterbo.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s