Friskvård häst. – dressyrbitchen

Lymfmassage

Jag älskar poddar! Då helst poddar som handlar antingen om hästar eller hälsa/kost. Härom dagen lyssnade jag på ytterligare ett avsnitt av Equipodden och den här gången handlade avsnittet om lymfmassage. Som vanligt blev jag väldigt intresserad när jag hör något nytt som kanske kan vara applicerbart på Mackan. 😉 Sagt och gjort – dagen efter signade jag upp mig för webbkursen i lymfmassage! Varför vänta liksom…

Jag tog med mig datorn, satte mig i stallets kök och började studera. Innehållet i kursen var/är lättillgängligt och väldigt bra upplagt med både text och bilder. Efter ett par timmar så var det dags att gå ut och försöka öppna Mackans fyra olika lymfstationer. Som han älskade det! Det tog inte mer än några sekunder förrän han började småtugga och sänka ögonlocken. Spännande! Jag gjorde enligt kursen och arbetade med lymfstationerna på vardera sida – först på vänstersidan och därefter på högersidan. Den fjärde lymfstationen sitter under svansroten och som vanligt tittade Mackan på mig undrande när jag lyfte undan svansen för att börja med behandlingen där.

För att ha lite koll på om det blir någon skillnad på sikt så tog jag några bilder:

I dag har Mackan aningens ”fettnacke” som istället kanske består av lymfvätska, så det ska blir intressant att se om den förändras så småningom.

Mackan är rätt ”svullen” och tight längst upp på insidan av frambenen, där en lymfstation är. Även här ska det bli intressant följa utvecklingen på sikt.

Bröstbenet har alltid varit väldigt framträdande och ovanligt långt fram om jag jämför med andra hästar och även här ska det bli intressant att se om det kan bli någon förändring på sikt.

Ca 15 cm ovanför svansroten kan man ana en liten bula, så även den ska jag se om jag kan påverka med lymfmassagen.

Den här dammiga långhåriga rumpan tog jag bild på mest för att ha något att jämföra med. Så mysig! ❤

Mackan älskar att fönstret är öppet i stort sett varje dag. ❤

Mananalys

Jag har under en tid upplevt att Mackan har varit låg i humöret och knappt tyckt att något har varit roligt och jag har provat med allt möjligt utan att komma på vad som fattas honom. För ett tag sedan blev jag medlem i Hästvis och skrev om mina tankar och funderingar i deras FB-grupp för medlemmar och fick tipset om att göra en mananalys för att se om det finns obalanser i kroppen som påverkar honom. (Om man är nyfiken på Hästvis så kan man läsa här: https://hastvis.mykajabi.com/ och söka på Youtube.)

Det är sällan som jag är sen på bollen och skickade snabbt tagel till Cecilia Oskarsson i Karlstad. Efter några dagar när analysen var klar så ringde hon upp mig och berättade att jag har en väldigt välskött häst, för hon hittar inga obalanser alls! ❤ Hon sa att han på det stora hela mår bra men att han möjligtvis kan ha ont i magen, ungefär som vi människor kan ha magkatarr. Hon ställde flera frågor om hur han är och vilka övriga symtom som finns, bland annat om han drar in bakbenen under magen när jag ska kratsa hovarna eller när han ska skos, vilket han gör och har gjort under en längre tid. Märkligt. Samtalet mynnade ut i att jag ska köpa ett homeopatmedel, Natrium mur D30, och örter som är bra för magsäcken samt örter som understödjer levern. När jag berättade för henne att Mackan har fått både örter och akupunktur för levern tidigare så tyckte hon att det var jättebra. 🙂 Att det var Daniel och Mia Kleen som jag hade köpt örter av och som jag även hade ute för akupunktur så var det också väldigt bra. ”De är riktigt bra!” var omdömet. Något rätt har jag i alla fall gjort… och om jag ska klappa mig själv på axeln så har jag gjort väldigt mycket rätt eftersom han mår bra och inte har några obalanser. 😉

Nu har jag beställt Natrium mur D30 från Biosan.se och MD Kibda + MD Gastric från https://herbalworksbysweden.com/. När homeopatmedlet är slut ska jag kontakta Cecilia igen för att se om jag märker någon skillnad i Mackans humör. I bästa fall påverkas även hovarna om magen blir bättre och det vore ju helt fantastiskt, för Mackan hovkvalitet har blivit bättre men han är fortfarande öm i sulorna och har just nu skor med flappsulor för att inte ömma.

Om man vill komma i kontakt med Cecilia och låta göra en mananalys så hittar man info här: https://www.hovbalans.com/sv/mananalys.html

Jag är övertygad om att mitt samarbete med Helene på Key Mineralmix gjort skillnad eftersom det är hon som har hjälpt mig att balansera upp mineralerna. ❤ Förr räknade jag alltid mineraler mm utifrån de foderstatsprogram som finns tillgängliga, men har nu lärt mig att jag absolut kan överskrida de svenska riktlinjerna för hur mycket man ska ge. Om man vill ta kontakt med Helene så hittar man mer info här: https://keymineralmix.se/. Det är absolut värt att läsa den info som finns på hemsidan, för det är väldigt mycket som är intressant. 🙂

Fortsättning följer, och jag hoppas att den är positiv. 😉

Lever, sol och akupunktur

Då och då greppar jag olika halmstrån för att få bukt med Mackans hårlösa och solkänsliga områden. Jag har testat olika produkter under årens lopp: krämer med solskyddsfaktor, andra ”läkande” krämer, kortison, örter och mekaniska solskydd. Det enda som används flitigt år från år är mulskydden från JJ’s Släpservice och Shires UV-huvor, för utan dem hade det varit katastrof. 😦

Huvan på bilden blev tyvärr inte långvarig på Mackan… Inte ens ett dygn. Jag misstänker starkt att Mackan fick hjälp att dra av den. 😉 För ett litet tag sedan fick jag leta efter ett annat mulskydd i hagen och hittade det i ett bedrövligt skick, så det åkte direkt i soptunnan.

Den här varianten är ett mulskydd från JJ’s och som jag har modifierat lite så att det går upp en flärp som täcker mer av bläsen. Den funkar hyfsat bra, men när UV-huvan också kommer på plats så åker flärpen ner.

För någon vecka sedan tog jag kontakt med MD Kleen för att höra om de eventuellt hade några örter/örtblandningar som skulle kunna hjälpa Mackan och då fick jag frågan om jag hade provat akupunktur. Örter har jag provat men aldrig akupunktur, så idag fick Mackan akupunktur av Daniel Kleen. Akupunkturnålarna sattes så att de ska hjälpa levern och förhoppningsvis göra så de hårlösa partierna inte är fullt så känsliga. Det är ingen quick fix, men det är jag beredd på. Om tre veckor ska Daniel och jag höras för att se hur vi går vidare. 🙂

I dag ser Mackan ut så här:

Nu avvaktar jag med stor spänning för att se om akupunkturen kommer att göra skillnad och tills vidare packar jag in hans huvud som vanligt soliga och mindre soliga dagar. 🙂

Tandfix och snoppsten

Sportlov och ledigt. Härligt! ❤ Jag älskar att ha en hel vecka helt oplanerad (så att jag kan planera in det jag vill) utan att behöva stressa.

Första aktiviteten på veckan blev att åka till Kungsbacka Hästklinik och Cissi för att fixa Mackans tänder, ta bort snoppsten och att vaccinera honom.

Mackan hade ett sår längst in på tungan eftersom kindtänderna på höger sida hade lagt sig aningens lite inåt och att tändernas vassa kant då skavde på tungan. Hon såg också att Mackan har fått många små microsprickor i tänderna sedan förra besöket och frågade mig om han äter grus. Grus? Varför skulle han göra det? Enligt Cissi så har sprickorna orsakats av yttre påverkan och är inte ålderstecken, så en förklaring skulle kunna vara att han har fått in grus i munnen. Hmmmm… När? Var? Hur? Varför? Genast började tankarna fara i huvudet. Ok, vissa balar i förra stallet var väldigt ”jordiga”, men frågan är om det kan vara tillräckligt för att skapa sprickor i tänderna. Kan han ha fått in småsten i munnen när han har har gått och letat ätbart i någon vinterhage? Ingen aning. Min förhoppning är att det har varit tillfälligt med grus i munnen och att det inte är något som ska förvärra hans tänder ytterligare. Hakarna i munnen var inte så stora den här gången så det märks att Mackan börjar bli äldre och att tänderna inte växer så mycket. För första gången någonsin så ska jag komma till baka om ett år (om inget oförutsett händer). Tidigare har det alltid varit max åtta månader mellan besöken. 🙂

För några år sedan hade Mackan en jättestor snoppsten (konkrement) som knappt gick att få ut, så nu brukar jag fråga på kliniken om de kan plocka bort de stenar som har bildats sedan sist. Cissi sa att det var hennes ”specialitet” så hon kastade sig glatt in i skapet på Mackan och visade därefter upp tre mindre stenar som hon hade plockat ut. 🙂

Som vanligt blev vi väldigt väl mottagna på kliniken men jag hoppas ändå att jag inte behöver åka dit igen förrän om ett år när det är dags för nästa tandkontroll. 😉

Svensk Hästrehab

I ett tidigare inlägg skrev jag att Mackan betedde sig väldigt konstigt när han skoddes och jag ville gärna kolla upp om han ”satt fast” någonstans, och om det kunde vara en förklaring till hans beteende i så fall. Eftersom Viveca på Svensk Hästrehab har gått igenom/behandlat Mackan en del under årens lopp så vet hon hur han är i kroppen, och om hon hade fattat misstanke om något så hade jag åkt vidare till klinik med honom.

Som vanligt tyckte Mackan att besöket på Svensk Hästrehab var väldigt trevligt och han lät villigt Viveca provocera olika delar av hans kropp utan att han ens rörde på ett öra. På sätt och vis var det skönt, men å andra sidan så har jag fortfarande ingen aning om varför Mackan bråkade vid skoningen… Hon tryckte på olika delar och lyfte ut bakbenen åt sidan utan att Mackan protesterade.

Viveca sa att Mackan är lite stel och det är ju inte så konstigt i och med att han inte har rört sig överdrivet mycket på ett bra tag, och man blir ju inte direkt rörligare av att mest gå på platt mark. Förhoppningsvis torkar det upp i naturen inom kort så att vi kan komma ut i lingonriset och få lyfta på benen lite mer. 😉

Frågan är hur vi ska göra för att Mackan inte ska reagera lika illa vid nästa skoning, för risken finns. Kanske kan vi se om det hjälper att få ha bakbenen lite lägre? Kanske på ett stöd? För jag vill verkligen inte att det ska bli likadan reaktion igen. 😦 Viveca var väldigt försiktig och lyfte bakbenen lååååångsamt vilket kanske kan vara en förklaring. När hovslagaren lyfter bakbenen så är det oftast lite mer ”hej och hå!”.

Jag hoppas verkligen att nästa skoning blir annorlunda!

Svensk Hästrehab

Återigen var det dags för ett besök hos Viveca på Svensk Hästrehab. Inte för att Mackan har haft mer problem än vanligt utan för att det helt enkelt var dags för en genomgång. Bokade ett Guldpass så att Viveca skulle ha gott om tid på sig i och med att det var ett tag sedan vi var där.

Mackan fick stå med PEMF en lång stund under tiden som Viveca fortsatte behandla med bland annat djupvågsmassage. Under tiden som Mackan njöt pratade jag och Viveca om allsköns olika saker och tiden gick som vanligt väldigt fort. Alltid lika trevligt! 🙂

Viveca avlutade med att uppmana mig till mer galopp, antingen lösgalopp eller uppsutten galopp, eftersom hon upplevde att Mackan var lite stel/spänd i bakre delen av bröstkorgen och att han behöver flexa den lite mer. Uppfattade det som att det är andningen som bidrar till det…

Nu ska jag ändra lite i mitt träningsupplägg och inte vara så mesig i olika avseenden: intensitet, mitt mindset mm. Planerar att presentera en bättre musklad och mer ”atletisk” häst vid nästa besök. 😉

Hovkurser

Nördig som jag är så vill jag gräva ner mig i kunskap för att få koll och det gäller även nu under Mackans resa mot bättre hovar. Eftersom Linda på Hästhälsa hjälper mig med Mackans hovar så började jag med att göra del 1 på hennes webbaserade grundkurs. Ja, jag har varit hovnörd i många år och jagat det optimala för min häst, men då har det huvudsakligen handlat om skodda hovar och olika beslag, sulor mm. 😉 Del 1 omfattade anatomi och hovens balans. Väldigt bra och informativ så jag kommer alla gånger att genomföra del 2 också! 🙂 Impulsiv som jag är så bestämde jag mig hastigt och lustigt för att gå en längre (och betydligt dyrare) kurs som Mia Guldhov anordnade. Kursen omfattade sex olika moduler: Hovgrafen, hovar och benställningar, blodsystemet, näring och miljö, fysisk träff med verkning och dissekering av hov samt en föreläsning om röntgenbilder. Också riktigt bra kurs!

På den fysiska träffen var vi hemma hos Mia i Skene där dagen började med frukost och lite snack. 09.00 drog arbetet igång med att Mia hade en genomgång och repetition av det vi hade gått igenom tidigare. När vi var klara med det så fick vi kadaverhovar som vi i grupper om tre och tre skulle mappa på olika sätt. Tänk vad mycket svårare det blir i verkligheten än på pappret… Grupperna fick därefter berätta om hur vi hade tänkt när vi hade kommit fram till olika linjer och det blev många bra diskussioner och frågor. När vi hade mappat färdigt så var planen att vi skulle verka hela hoven, men trots att vi satte hovarna i vatten en stund så gick det knappt att skära i dem. Vi fick därför fokusera på att backa trakterna och få till hörnstöden. Inte helt plättlätt när man är ovan. 😉 Personligen kände jag mig helt handfallen med hovkniven (som jag fick lära mig skulle slipas inför varje gång den används), men övning ger färdighet som man säger. I och med att jag har Linda som kommer regelbundet så har inte jag raspat och använt kniven så mycket på min häst som övriga deltagare verkar ha gjort. Det stora flertalet gjorde nog allt på egen hand utan att ha någon som mentor.

Det kändes först lite makabert när jag tittade ner i skottkärran och såg att den var full av kadaverhovar. (På bilden saknas de fyra hovar som vi skulle arbeta med under dagen.) Vänster framhov kom från en 3-åring och det var den som jag och min grupp mappade och det var den som Mia sedan dissekerade.

På bilden till höger ser man att hoven hade fått växa alldeles för mycket, men jag gissar på att hästen bara fick gå och skrota i hagen tills dess att den skulle avlivas. När vi hade mappat och diskuterat så visade Mia på en av hovarna hur hon brukar verka en hov, och som jag förstår det så skiljer det sig mellan olika hovvårdare och hovslagare om man använder sig av raspen eller kniven för att backa trakterna. Mia känner att hon har mer precision med kniven och rekommenderar oss därför att göra detsamma. 🙂

När vi hade ätit en god lunch tillagad av Mias mamma så var det dags för dissekering. Mia skar och vi andra hängde som ugglor runtomkring för att se så mycket som möjligt. Spännande! Vi tittade på tåsträckaren, ytliga och djupa böjsenan, leder och ligament, elastiska putan mm. Vilken fantastisk konstruktion hoven är! Mia och en kursdeltagare fick slita som tusan för att få av hovkapseln så att vi kunde titta mer på lameller och annat i hoven. Det var också intressant att se hur det såg ut under sulan när den var borta. Förstår verkligen vikten av att desinficera! Både bakterier och svamp får lätt fäste i sprickor, strålfåror och lamellrand och det vill till att hålla dem borta för att ha hela och friska hovar.

Det var en givande dag som avslutades 18.30 för min del. Då åkte jag hemåt med huvudet fullt av ny kunskap för att titta på Mackans hovar ur ett delvis nytt perspektiv. 😉

15 veckor utan skor

Tiden går fort och nu har det gått nästan fyra månader sedan Mackans skor togs av och det är väldigt intressant att följa utvecklingen. För det mesta klarar han att gå utan boots, men han har haft lite extra jobbigt med höger fram emellanåt och har då fått ha boots på i hagen. Linda som hjälper mig på den här resan misstänkte att ömheten har med ändringen av vinklarna i hovväggen att göra, så hon kortade av tån ganska ordentligt och det blev genast bättre. 🙂 Jag får hela tiden påminna mig om att DET HÄR TAR TID även om jag redan från början räknade med att det kan ta ca ett år före det att vi ser ett riktigt resultat.

Efter att Linda var hos Mackan senast såg hovarna ut så här:

Jag fortsätter att desinficera hovarna regelbundet med Sanogene (hovbad) en gång i veckan och med Sole Cleanse (spray) däremellan. Ibland händer det att jag även använder Sole Cleanse till hovbadet. För att ytterligare göra vad jag kan så sprayar jag med Stronghorn på hovväggarna och sulorna flera gånger i veckan, och några gånger i veckan smörjer jag hovväggarna med Hydrohoof. (Samtliga produkter är från Red Horse.)

När jag sätter Mackans hovar i hovbad så använder jag boots från Tubbease och de funkar superbra.

När jag var ute och betade Mackan så blev det extra tydligt var på hoven man ser tidpunkten då han blev av med skorna:

Ungefär halvvägs ner på hovväggen syns en linje och en brytning i annan vinkel. Min förhoppning är att den nya hovväggen ska kunna hålla sin linje så att det på sikt blir en större vinkel i tån än vad det är i dag. Jag hoppas också att trakterna på framför allt vänster fram kommer utvecklas under samma tid. 🙂

För att lära mig mer om hovar och hur hovar fungerar så jag har gått Mia Guldhovs hovkurs och även gjort grundkursen, steg 1, på Hästhälsa. Planen är att göra steg 2 också för att få input från olika håll. En av modulerna i Mia Guldhovs kurs innebar en fysisk träff hos henne i Skene och det skriver jag mer om i ett annat inlägg. 🙂

Magkänsla

Nu har jag kommit till ett vägskäl. Under flera år har jag sökt förklaringar på varför min häst har stått med benen inunder sig som en bergsget istället för att ha ett ben i varje hörn. Jag har pratat med veterinärer, olika hovslagare, terapeuter och läst spaltmeter för att få en förklaring. De senaste åren har jag haft en stark känsla av att min häst inte är bekväm och av någon anledning styrs min känsla mot bakhovarna/bakbenen. Jag har haft kunniga hovslagare under längre tidsperioder utan att min häst har känts bekvämare och min känsla har bleknat, så nu har jag bestämt mig för att ge honom en chans utan skor för att se vad som händer.

I går hade jag en konsultation med Linda som driver företaget Hästhälsa och jag förklarade min känsla om att min häst inte känner sig bekväm. Hon tittade på honom och sa att hela hans kropp talar om att han inte är bekväm. Intressant! Hon kände på olika punkter på hans kropp, tittade på hovarna och på bilder som jag tidigare har tagit, hon tryckte och masserade samtidigt som hon berättade vad hon kände och vad hon iakttog.

Det finns olika vägar att gå, men nu ska vi prova och se vad som händer när skorna kommer av. Min förhoppning är att han kan slappna av om han får mjuka boots istället för hårda skor och att det kan bidra till att han får bättre tillväxt samt att det bidrar till bättre möjlighet att korrigera formen på hovarna. Framför allt hoppas jag på att trakterna bak kan utvecklas och bli starka.

När han är bekväm i att stå på alla fyra hovarna så hoppas jag att han kan slappna av i hela kroppen och börja använda sin kropp på ett mer korrekt sätt, men om inte det sker så behöver jag nog åka och göra en riktigt grundlig undersökning hos veterinären för att se om de kan hitta andra orsaker till att hans hållning och hans kropp inte liknar någon annans.

Svensk Hästrehab

I dag fick Mackan åka till Viveca på Svensk Hästrehab eftersom det var ett antal månader sedan förra besöket. 🙂 Han har känts fräsch och positiv i arbetet så det här var ett besök för att känna igenom hans muskler och samtidigt kontrollera att hoppsadeln jag köpte fungerar någorlunda, och precis som jag trodde så var han på det stora hela fin i sin muskulatur. Han var dock lite ”svampig” uppe i nacken ovanför 1-3 nackkotan och lite spänd i ländryggen på höger sida, men inte alls så mycket som det emellanåt har varit. Positivt! 🙂

Jag hade bokat ett Guld-pass eftersom vi inte har varit där på ett tag och efter att Viveca hade känt igenom Mackan så fick han både djupvågsmassage och PEMF (Pulsed Electro Magnetic Field). Jag är lite dåligt påläst just om PEMF, men Viveca är lyrisk över sitt senaste inköp och har sett fantastiska resultat efter behandlingar med den. 🙂 När Viveca försiktigt lade slangarna på ryggen på Mackan så tittade han bakåt och undrade vad hon höll på med, men som vanligt tog han det med ro och fortsatte titta ut över nejden genom den öppna dörren. ❤

När jag så småningom lade hoppsadeln på plats och berättade om mina funderingar om att ev öka vidden på sadeln för att få ner den lite fram så tyckte Viveca att den inte skulle breddas för att få den i jämvikt, utan att det var bättre om jag lyfte den bak istället. Hon konstaterade att sadeln behövde komma upp lite för att inte stoppa bogbladens rörelse, och när jag la min Acavallo-pad under så lyftes sadeln något men bakvikten kvarstod. När hon lyfte sadeln i bakvalvet så hamnade den i jämvikt och hon rekommenderade mig att köpa en padd som lyfter sadeln bak. Sagt och gjort, nu är en kompletterande Acavallo-pad beställd. 🙂 Enligt Acavallo så går det finfint att använda padden jag har och lägga en lyftande pad över/under för att uppnå det resultat man vill ha. I och med att jag inte rider mer än 1-2 gånger i veckan i hoppsadeln så kan det här vara en lösning, men som Viveca sa: ”Om du hade varit hoppryttare och ridit mycket i sadeln så hade jag sagt BYT sadel.” 😉