Tandfix

Tiden går fort och nu var det dags att få åtgärdat Mackans hakar och vågbett igen, vilket måste ske ca var 8:e månad. C-F var nöjd med hur Mackan såg ut i munnen för övrigt: fina slemhinnor, mjuka och fina mungipor och inte en tillstymmelse till sår. Toppen! 🙂

C-F berättade att han har behandlat määääängder, typ tusentals hästar, men att han aldrig har sett någon som drar upp tungan i svalget och krullar ihop den på det sättet som Mackan gör. Nej, han är inte som andra hästar, min häst. ❤ Vi pratade en del om vad det kan komma sig att Mackan drar upp tungan och enligt C-F så finns det en möjlighet att Mackan har haft problem med halskotpelaren långt innan det blev diagnosticerat och att det kanske är där problemen har börjat, men å andra sidan så håller han inte på så med tungan om jag rider bettlöst. Min tanke är att Mackan helt enkelt inte gillar trycket på tungan och därför drar upp tungan i svalget vid ridning. Att han drar upp tungan ibland även när han står på stallgången i grimma – ja, vem vet vad det beror på? Tics? Det finns säkert många som har andra teorier, men jag har nog analyserat och funderat över det mesta. I dagsläget är jag glad över att min häst är fin i munnen för det tolkar jag som att jag i alla fall gör något rätt. 😉

Behandling

För ett tag sedan var Viveca på Svensk hästrehab hos Mackan för att stämma av arbetet med equibodybalance som jag har gjort med Mackan, men den gången blev det inte riktigt som tänkt i och med att Viveca upptäckte att Mackan hade spänningar i ländrygg och rumpa. Så istället för en rörelsecheck så blev det behandling med djupvågor och nålar istället (men bättre det än att han hade fått gå med spänningar ett tag tills jag hade fått tummen ur och bett Emelie på Hästen i Fokus att göra en check). Efter den behandlingen tog jag det lite lugnare i några dagar men sedan har jag ridit på som vanligt – kanske lite mer framåt. 😉

Nu var det alltså dags att göra en uppföljning och glädjande nog var Mackan lite bättre men inte helt ok, så det blev ytterligare en behandling med djupvågor, nålar och TENS. Mackan är fantastiskt lugn vid alla typer av behandlingar och han har ju fått en del under årens lopp. Viveca sa att hon tycker att han är ”väldigt behaglig att behandla” och det är ju alltid kul när ens häst kan uppföra sig. 😉 Det är inte bara det att han är behaglig att behandla – han är väldigt mottaglig för behandling också och svarar riktig bra på det mesta. 🙂 Listan kan göras lång på alla behandlingar han har fått… men det är väl som Charlotta på Husaby Hästklinik sa: ”sådana här halshästar får man underhålla”. Och ja, Mackan har fått regelbundna behandlingar både före och efter inflammationen i halskotpelaren för några år sedan.

Jag funderar på att hyra/köpa en TENS-apparat för egen del om det nu är så att den även fungerar smärtlindrande. Jag har ju jäkligt ont när jag sätter mig i sadeln, när jag skall in och ut ur bilen mm och om jag bara kunde slippa smärtan så hade ju livet varit en baggis. 😉 Det är ju inte så att pålagringarna i höftlederna gör att jag inte kan sitta i sadeln, men det gör ju ont. Om jag på något sätt kan få bort smärtan så behöver jag ju inte genomgå en operation där de skall fräsa bort pålagringarna med allt vad det innebär. Viveca tipsade mig om ett ställe där man kan hyra en TENS-apparat och jag tror faktiskt att jag skall testa det innan jag bokar tid hos läkaren. Håll tummarna för att det funkar! Jag får väl ha TENS-apparaten i fickan och elektroderna fastklistrade i ridbyxorna under tiden som jag gör iordning hästen… Frågan är bara hur länge smärtlindringen sitter i? Jag hade TENS i ryggslutet vid en av mina förlossningar, men det är ju snart 25 år sedan, så det har jag glömt för länge sedan. Någon som vet?

Om ett par dagar är det Julafton och innan dess skall jag köpa lite julklappar, baka lite, plugga lite och bara njuta av att vara ledig.

God Jul och Gott Nytt År!

Häst och tomte

(Hittade den här fina bilden på http://burde.com/vart-sortiment/stationary/eva-meluish/)

Kiropraktor Magnus på besök i stallet.

Mackans kiropraktor Magnus Lindén hade vägarna förbi stallet i dag och behandlade Mackan och två hästar till. Det var en del att fixa på Mackan men Magnus sa att han har behandlat Mackan flera gånger tidigare då det har varit betydligt värre ställt, så summa summarum var det ändå rätt ok i dag. De andra två hästarna behöver kollas igen om några veckor men jag kan vänta lite längre med Mackan.

Magnus noterade att det var mest att korrigera i Mackans bakdel i dag jämfört med tidigare, och det kan förklara mycket som jag har upplevt i ridningen tidigare i år. Alltid skönt när det finns en förklaring!

Nu blir det promenad ett par dagar och därefter kan jag mer eller mindre rida som vanligt.

Det går upp och det går ner.

Nu börjar det närma sig tävlingsdebut för den här säsongen och jag kan erkänna att det är med skräckblandad förtjusning. För tillfället får jag jobba ovanligt mycket med rakriktning och spårning – framför allt i höger varv. Med andra ord är min häst inte riktigt sig själv. Så motigt och tjafsigt som det är nu kan jag inte minnas när det var senast så därför har jag bestämt mig för att åka till Stefan Andreasson och be honom titta på Mackan. Mest troligt hittar han säkert både det ena och det andra, men han har hjälpt våra hästar så många gånger tidigare så jag har stor förhoppning om att han kan hjälpa Mackan även den här gången. På senaste tiden har Mackan fått massage av Emelie vid några tillfällen och det har hjälpt till viss del, men inte fullt ut. Om Stefan inte hittar något som kan förklara Mackans svårigheter (och då även mina) så får jag väl boka ett besök hos veterinär. Dock tror jag att problemet är muskulärt och då är det tyvärr inte många veterinärer som kan råda bot på det.

I går red Jossan och hon kände precis samma sak som jag: Mackan vill inte alls böja igenom i högervarvet på volterna, och om man inte stöttar upp honom ordentligt med yttertygeln och innerskänkel (aningens längre bak) så välter han inåt mitten, ungefär som i en sväng med motorcykel. Efter mycket lösgörande och rakriktnande arbete så släpper det och blir lite bättre, men dagen efter är det precis samma sak igen och nu tycker jag att det har varit så lite för länge för att bara vara något som går att ”rida bort”. När jag longerar så går han superfint i vänster varv men så fort jag byter till höger så vill han helst inte gå framåt utan vänder sig då rakt mot mig och byter varv. Ett tvärkast alltså! I vänster varv kan jag växla mellan att ta in honom på mindre volter och låta honom gå på rakt spår, men inte i höger varv. Där funkar det inte alls. Märkligt.

I natt drömde jag dessutom att Mackan tappade hela hoven på väg till ridhuset! Så fruktansvärt hemskt! Jag blev alldeles förtvivlad och när jag skulle ringa till veterinären så fanns det INGEN telefon som fungerade, alla bara gick sönder när jag skulle ringa och allt gick bara helt fel. Så typiskt att drömmarna sätter igång när jag funderar på om något är fel. Fördelen med nattens dröm är att verklighetens problem bleknar. Ha en bra dag! 🙂

drömfångare

Behandling (igen).

Då var det dags för lite konstigheter igen, nu när jag äntligen började känna att vi kanske var lite på G igen efter en rejäl formsvacka. För några veckor sedan på Traudi-träningen så hade jag en häst som var ”en högerräka” som vi skulle försöka göra till en vänsterbanan. Självklart så har jag tränat på läxan eftersom det snart är dags för Traudi-träning igen, men nu har jag en ”vänsterbanan” som inte alls vill vara en ”högerräka”. Det blev riktigt tydligt innan träningen för Isabel i måndags då jag red fram: Skritten var helt ok och jag märkte ingenting konstigt, men i traven och i högervarvet märkte jag att Mackan körde ut högerbogen och var högst ovillig att runda sig. Jag fick jobba ordentligt med innerskänkeln för att få igenom det jag ville och då började han protestera. När det var dags för galopp så kastade han sig åt sidan samtidigt som han körde världens megasamling. Isabel sa att det inte var många centimeter mellan framben och bakben. Jag fattade ingenting!

När det var min tur att träna så började jag med att förklara för Isabel vad jag kände när jag red och fick därefter börja i trav på volten. Samma sak nu: vänster varv var rätt ok, men höger varv var inte alls bra. Jag fick öka och minska volten för att se vad Mackan sa om det, men det fungerade rätt bra och han verkade inte ha några större problem. Så fort jag skulle galoppera så började han att kasta sig igen. Märkligt. Efter en stunds arbete så funkade det att galoppera några varv, men vid minsta lilla möjlighet så bröt han av och ville stanna helt. Väldigt märkligt!

Dagen efter träningen så red jag ute i paddocken och jag var väldigt fundersam över hur han skulle vara. Förhoppningen var att arbetet dagen innan skulle ha påverkat honom och tagit bort eventuella spänningar, men tyvärr reagerade han likadant igen. Istället för att fortsätta pressa honom så sadlade jag av och longerade honom för att se hur han rörde sig utan ryttare och då märkte jag att han var högst ovillig att röra sig framåt i annat än i skritt. Märkligt. Så fort jag bad honom trava så bockade han och kastade sig åt sidan innan han tvärstannade. Det jag hann se var att han vinklade sitt bäcken inåt och att han var väldigt kort och struttig i steget. Jag gjorde några försök innan jag gav upp och gick tillbaka in i stallet igen. På  kvällen kontaktade jag Emelie för att höra om hon kunde titta på honom igen.

I dag skrittade Jossan Mackan på dagen och på kvällen kom Emelie för att känna igenom Mackan. Hon började med att se när jag (försökte) longera Mackan och även hon konstaterade att han inte ville gå framåt, att han ”knep” med rumpan och hade väldigt kort steg. När jag gick före henne in till stallet så såg hon också att han var lite stel i ländryggen och inte lika rörlig som han brukar vara. Hon kunde däremot inte känna några direkt större spänningar i musklerna som kan ha bidragit till hans ovilja att galoppera/röra sig framåt. Han var lite spänd i ländryggen och på några andra ställen men för övrigt var det helt ok. Emelie behandlade ländryggen, knäna och området mellan insidan låren och rumpan med ström och efter det så masserade hon honom. Nu väntar ett par dagar med promenad och därefter blir det skrittarbete ett par dagar innan jag testar att rida som vanligt igen.

Tyvärr blir det så att jag får lämna återbud till nästa träning för Traudi eftersom jag inte vet om Mackan är ok tills dess. 😦

Massagebehandling mm.

I dag fick Mackan behandling nr 2 på relativt kort tid och den här gången var musklerna mycket bättre än vad de var vid förra behandlingen. Emelie gav Mackan strömbehanding på ländryggen och tvärs igenom rumpan – från höftben till höftben, typ, och efter det masserade hon bog, rygg, ländrygg och bakdel. Från topp till tå med andra ord. På vissa ställen tyckte Mackan att det var riktigt obehagligt och då kör han fram huvudet samtidigt som han joxar med tungan. Han blir alldeles introvert för en stund, men rätt vad det är så släpper det och då tuggar han nöjsamt tills det är dags för nästa obehag. Bröstmuskeln på vänster sida var riktigt bra men när Emelie masserade på höger sidas bröstmuskel så blev han riktigt grinig. Visserligen inte som förra gången men han visade klart och tydligt att det INTE var skönt. Öronen bakåt och lätt klapprande tänder… Förutom massage och strömbehandling så stretchade Emelie Mackans bakben flera gånger. Som vanligt var han lite motvillig det allra första men när han slappnade av så gick det lättare. (Det är likadant för mig när jag skall kratsa hovarna eller för hovslagaren när han skall sko.)

Efter ca 1,5 timma så var han fräsch som en nyponros och jag blev ordinerad att låta honom vila en dag och ta ett lättare ridpass/skritta ut dag två.

I morgon är det fredag! 🙂

Massage och ström

De senaste veckorna har Mackan inte riktigt varit sig själv i vissa avseenden. Han har varit sur när jag har sadlat, han har surat när jag har borstat under magen och han har visat missnöje när jag har dragit gjorden. Inte alls likt honom. Dessutom har jag inte riktigt känt igen honom i ridningen heller. De två senaste träningarna har jag fått kämpa rejält för att få honom lösgjord och eftergiven och han blev riktigt lack när jag använde ytterskänkeln för att få in bogen och kunna hålla mig innanför spåret på volten och sparkade mot skänkeln. Oj då! Det hör ju inte till vanligheterna att han lyfter bakbenen högt i onödan. 😉

Eftersom han inte brukar hålla på så här så bad jag Emelie rycka ut för en massage och check av musklerna och som tur var så hade hon fått en lucka och kunde komma relativt snabbt. Hon konstaterade att Mackan hade spänningar i halsen, i bogpartiet, under buken och i ländryggen. Inte undra på att han var grinig! När Emelie kände på honom under buken så stod han och högg i luften hela tiden och visade tydligt att det var riktigt obehagligt. Hon hann inte lossa alla spänningar på en gång och fokuserade därför på bog, buk och ländrygg. Mackan fick dessutom ström i biceps och i ländryggen för att släppa de värsta spänningarna. Han har fått många olika behandlingar men aldrig behandlats med ström tidigare, men han tog det bra och det märktes att han slappnade av och tyckte det var skönt när spänningarna släppte. I och med att det var rätt mycket att fixa så blir det ytterligare ett besök om ca 1,5 vecka.