Okategoriserade – Sida 165

Jag har travat!!

(Dressyrträning med Machiavelli EC skall det vara, men jag hade väl lite för bråttom när jag valde häst.. )

Full rulle på jobbet i dag också. Jag hade bråttom hem för att jag skulle hinna rida Mackan innan det var dags för middag och ridning på ridskolan. För att vara på den säkra sidan så stack jag 15 minuter tidigare.. Martina hade varit gullig och mockat och fixat maten så att jag skulle hinna. Det är toppen med omtänksamma barn.

Mackan var lite spänd när jag skulle sitta upp vid stubben. Jag tror att det berodde på att vi pressade honom lite extra i går när vi skulle lasta. Det var bara att lägga ner stubben och sitta upp från marken istället och då stod han som en staty. Bra. Vi skrittade fram i paddocken och han var fortfarande lite spänd. Martina var med oss och jag fick lite tips på hur jag kunde göra. Vi tränade vändningar, först följde vi spåret men senare gjorde vi serpentiner med halt på medellinjen. Efter serpentinerna så travade vi långsidan upp. Kul! Upprepade samma sak i andra varvet. När vi hade varit i paddocken i ca 20 minuter så skrittade vi bort till granngården som vi kallar Elmers. Martina gick vid sidan om, men utan att hålla i. Det här är så vansinnigt roligt!! 🙂

Efter vårt ridpass så svampade jag av Mackan och gav honom lite hö och kraftfoder. När jag hade plockat undan mina saker och sopat stallet så ringde Martina och sa att middagen var klar. Vad hade jag gjort utan min omtänksamma dotter? Förmodligen hade jag stressat omkring och inte hunnit med en bråkdel av allt jag vill.

I morgon skall vi testa att lasta igen.

Häst: Madam EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Jäkla häst!

Tog lite sovmorgon i morse och släppte ut hästarna först framåt 9-tiden. Riktigt skönt att få sova lite längre. När hästarna var ute och stallet sopat så gick jag upp och åt frukost – valnötsbröd med Brieost och kaffe. Gott.

I går fyllde mamma år, men eftersom vi var på tävling och var helt slut framåt kvällen så åkte jag och grattade henne i dag. Hon fick ett rabarberblad i betong som Martina och jag gjorde för ett tag sedan. Mamma blev överraskad och glad för att vi kom ihåg att hon gärna ville ha ett sådant. Det blev lite födelsedagstårta och småprat innan jag åkte hem, men först var jag tvungen att titta på brorsans dotter när hon hoppade från bryggan rakt ner i plurret. (Mamma och pappa bor precis vid havet och har en egen liten badvik som är helt underbar.)

Väl hemma så var det bara att dra på ridbyxorna och gå ner till stallet för mockning mm. Martina och jag hade planerat att lasta Mackan och åka till ridhuset för lite mer ordnad ridning i dag, men Mackan hade helt andra planer. Han hade ingen lust alls att över huvud taget närma sig trailern. Skam den som ger sig. Plan B som vi hade var att skippa ridningen och helt fokusera oss på att få på Mackan på trailern. Vi provade den milda varianten: "Duktig kille", "kom nu så går vi på..", och vi provade den mer omilda varianten: rep och långpiska. Mackan är inte alls rädd, men han är väldigt viljestark. När vi hade provat den mest milda marianten så övergick vi till linan direkt, men att dra på 500 kg häst är inte lätt. Vi övergav linan tillfälligt och tog långspisken och ett dressyrspö på var sida om honom. Efter att ha drivit lite lätt med långpisken och gjort ett antal försök så kastade vi den åt sidan och överraskade honom med linan. Ett, två, tre! Och in i trailern kom han. Då hade vi hållt på i 1,5 timme. Det blev ingen ridning i dag, men väl en åktur med trailern. Vi körde ner till Frillesås och ut på motorvägen. Svängde av i Fjärås och åkte hem. Mackan stod helt stilla hela tiden. Vi skall göra nya försök i veckan och se om vi kan få honom så lättlastad som våra andra hästar. Det är ju A och O att kunna lasta lätt och enkelt. Jag säger bara det: Jäkla häst!

Häst: Machiavelli EC

Helt slut i knoppen och kroppen

I morse ringde klockan 05.30. Snacka om att jag var trött. Hela veckan har klockan stått på 06.10 och det har varit rätt okej att gå upp så dags. Men frågan är om inte helgen är till för att ha sovmorgon ändå.. Yrvaken och med lite huvudvärk så masade jag mig upp och fixade en snabb dusch innan jag gick ner i köket och gjorde frukost mm till mig och Amanda. I dag var det dags att åka på tävling igen. Eftersom ponnyn inte står i vårt stall så fick vi åka extra tidigt för att fixa med allt innan avfärd. Jag hade fått reda på att han kunde vara lite knepig att lasta, så vi var ute i extra god tid.

Väl i stallet gick det rätt snabbt. Amanda borstade ponnyn och jag matade alla hästarna. När vi skulle lasta så var jag beredd med både lina och sopkvast. "Nej, nej" sa ponnyn och tog ett par steg bakåt. "Jo, jo" sa Amanda och var bestämd. "Okej" sa ponnyn och gick på. Allt som allt så tog det kanske 30 sekunder att få på ponnyn. Vad gör man då? Jo, man åker till tävlingsplatsen och är där i väldigt god tid.

Resan dit tog ca 1 timma och 20 minuter. Förbi GeKås i Ullared och vidare mot Älvsered. Lite sugna var vi på att gå in på GeKås och fynda, men det sparade vi till en annan dag.

När Amanda först provred ponnyn upplevde hon att den var lite halvseg och inte gick fram för skänkeln. I dag när vi lastade ur ponnyn så var det en helt annan ponny – en väldigt taggad sådan. Han ville inte stå still över huvud taget. Om Amanda gjorde halt så började han att backa. Vi ett par tillfällen var han på god väg att backa ner i diket, men Amanda fick styr på honom. Eftersom hon tycker det är kul när det är lite egen motor i hästarna så såg hon ganska nöjd ut, trots allt.

I förklassen till div II så satsade hon på att rida felfritt, men inte för placering. Trots det så gick det ändå riktigt bra: Hon blev 6:a av ca 30 startande. Inte illa för att vara andra gången hon hoppade ponnyn. De gjorde en felfri ritt även i lagomgången, men de gick inte till omhoppning då det var problem på annat håll i laget.

Resan hem var lugn. Amanda sov och jag môlade in Riesen hela vägen från Varberg och hem. Gott! Väl tillbaka i stallet så fixade Amanda ponnyn och jag mockade fem boxar som tack för att vi kunde prova ponnyn på tävling. En positiv bekantskap för oss. Vi för se hur det blir..

När ponnyn var fixad och stallet i ordning så åkte vi hem. Till min glädje såg jag att Martina hade fixat stallet här hemma. Skönt! Slängde mig på soffan en stund innan det var dags för mat. Håkan hade fixat laxpasta och vitt vin. Gott! Nu återstår de bara att se hur lång tid det tar innan jag somnar.

Lev väl!

Mackan i skogen med Martina

Tala om full rulle.. Jobbet som lärare har dragit igång och det är full rulle mest hela tiden. Eleverna har visserligen bara varit i skolan i två dagar, men vi lärare har planerat och planerat och förberett oss inför skolstarten. Vi drar igång en helt ny skola med ett för oss nytt sätt att arbeta. Inget schema, långa arbetspass och målinriktad arbete för eleverna. Spännande.

I dag fick jag åka ner med trailern till Falkenberg för att sätta in mattor på innerväggarna samt kontrollera golvet. Det har blivit en del märken i väggarna under årens lopp och det kändes som en bra idé att sätta in mattor nu för att bibehålla värdet någorlunda på trailern. I bilen på vägen ner så lyssnade jag med stor spänning på hoppningen från OS. Hade Rolf-Göran vunnit så hade jag nog fällt en och annat glädjetår. Men att få silver är också en bedrift i sig.

Bilresan tur och retur tog sin tid, och för att också hinna fixa middagen under tiden som Håkan var ute och cyklade så fick Martina rida Mackan i dag. De var i hoppskogen och red runt träd och klev över pinnar och stockar. Jättenyttigt för Mackan.

I förrgår skulle jag egentligen ha ridit, men för att förena nytta med nöje så tog jag en promenad till fots med Mackan istället. Något måste jag ju göra för att kompensera för de chokladmuffinsar jag har mumsat i mig när Amanda har bakat. Jag fattar inte att det skall vara så himla svårt att ha lite karaktär?!

I morgon hämtar Håkan trailern på väg hem från Ängelholm så fredagskvällen kommer förmodligen att ägnas åt tävlingsförberedelser inför lördagens ponnyhoppningar, och det underlättar ju inte att ponnyn inte står hemma i vårt stall..

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Skänkelvikningar på ridskolan

Kom iväg till ridskolans första lektion för den här terminen. Jag hade också fixat en tillfällig plats till Martina så att hon kunde få lite av sin abstinens dämpad.

Läst i listan att jag skulle rida Parisienne – vem är då det? Läsa namnskyltar och leta sig fram var det som gällde. När jag såg Parisienne var min omedelbara tanke "Inger måste ha tänkt fel när hon har satt mig på den här ponnyn!" Parisienne såg i mina ögon ut som en maxad D-ponny, och det känns lite litet med tanke på mina 182 cm med tillhörande kilo. Men Inger hade inte alls tänkt fel. Hon var mycket väl medveten om att långa jag skulle rida stora D-ponnyn (som för övrigt visade sig vara 152 cm). OK, man gör väl som fröken säger.

När jag väl suttit upp så hade jag inget som helst stöd för skänklarna. Det fanns helt enkelt ingen häst där jag hade mina underskänklar. Kul. Inger sa att vi skulle ta det lugnt eftersom hästarna inte hade gått så mycket under sommaren, så det fick väl bli som det var. Med onaturligt böjda ben fick jag ligga på hästen/ponnyn med skänklarna hela tiden. Igen egen bjudning alls. Varför tog jag inte mina sporrar?! Jag fick använda spö relativt ofta och det ordentligt. Inte alls bra. Vi travade runt på spåret i något som upplevdes som en evighet. När vi hade gjort det så skulle vi fortsätta att trava, men då också lägga in skänkelvikningar in till medellinjen och ut igen. Runt, runt. Visst är det roligt att rida, men ibland blir det lite enformigt på ridskolan.

När ridpasset var avslutat så var jag purpurfärgad i ansiktet och svettig på hela kroppen. Som jag hade fått driva! Blir det samma häst nästa vecka så åker sporrarna på.

(Snart lägger jag in en bild på hur jag såg ut efter ridpasset. Min mobil fixade inte översändningen av bilden just nu.)

Häst:
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Riktigt mysigt

Vad gör man inte för sina barn? Vi sålde ju Amandas ponny för ett tag sedan, och sedan dess är det nästan bar kompisar och dator som gäller för hennes del. Men nu, nu har hon och några av hennes kompisar fått för sig att hon skall rida med i laget div II. Egentligen borde jag sagt att hon har gjort sitt val, men å andra sidan vill jag ju gärna att hon skall fortsätta med ridningen. Vad gör man då som mamma? Jo, man fixar en ponny som ungen kan rida på och så anmäler man – käckt och lätt. Vad gör man inte för klubbens ungdomar.. Vem vet – sköter ponnyn sig så kanske den hamnar i stallet.. Amanda var och provred den, både i fredags och i dag. Den verkar riktigt trevlig. Vi får se vad som händer på den fronten.

Efter att ha tillbringat förmiddagen och halva dagen med Amanda provridandes så var det bara att ta tag i vardagen hemma i stallet och i trädgården. Stallet var snabbt fixat. Egentligen så skulle jag longerat Mackan, men jag fjäskade lite med Martina och hon ställde upp på en liten uteritt istället. Varför tillbringa tiden i paddocken när man kan gå ut? Det är ju så himla mysigt att rida på sin häst. Detta har jag ju längtat efter sedan jag tog hem honom för ca 1,5 år sedan.

Han sköter sig rätt bra när jag skall sitta upp vid stubben, men han för ofta för sig att gå iväg innan jag har fått rumpan i sadeln. Det går jag inte med på! Därför tog vi ytterligare lite stubbträning efter vår lilla uteritt. Skam den som ger sig.

I morgon kväll skall jag försöka ta mig till ridskolan för ett ridpass på en utbildad häst. Jag måste ta mig i kragen och få till det på måndagarna. Jag har hört med Inger som har ridskolan om Martina också kan haka på och rida en stund, men i skrivandets stund har jag inte fått något svar. Martina har ridabstinens. Hennes Madam har nämligen stått sedan flera månader tillbaka. Det verkar vara något med karpalleden i vänster fram. Hon har fått flera behandlingar, hon är röntgad och ultraljudad. Om hon inte har svarat på de senaste behandlingarna så blir det till att köra in henne till Åby och göra en titthålsoperation. Skit också. Martina har ju ett år kvar på gymnasiet och har inte riktigt råd att vara utan häst. Håll tummarna att hon blir bra. (Blir hon inte bra så måste jag försöka låna en annan häst så att hon kan avsluta sin specialidrott och få sitt betyg där.)

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Stabil kille!

Det var några dagar sedan jag red Mackan, men han har haft ett konstigt sår på höger fram och dessutom har vädret varit uruselt.

Såret upptäckte jag en kväll när jag hade tagit in honom från hagen och kände över benen. Benen kändes helt OK, men jag fick blod på handen när jag kände på höger fram. Efter en närstudie så upptäckte jag ett litet runt sår, ca 5 mm i diameter. Inga trasig sårkanter utan ett jämnt och fint sår. Jättekonstigt eftersom det inte finns vare sig pinnar eller annat skräp i deras hage. Första tanken var grannens ungar som skjutit luftgevär, men när jag ringde dem och frågade om de hade skjutit så visade det sig att ingen hade gjort det. I vanliga fall hade man kanske inte riktigt litat på det grannen sa, men vi är arbetskamrater och de är jättegulliga. Har vi några andra grannar som skjuter? Inte vad jag vet. Om det hade varit så att det fanns något i benet på Mackan så hade jag tagit ner honom till ATG-kliniken och fixat till det, men nu var det bara att avvakta och se vad som hände med såret. Som tur är så har det läkt bra och det verkar inte som om det sitter något kvar i benet.

I dag var det alltså dags för en liten uteskritt igen. Martina gick med och höll i grimskaftet, Jossan red på Picke och Amanda promenerade med Ebba och Berit. Mackan är en stadig kille som inte reagerar för minsta lilla – och det är jag glad för. Vi gick bort till hoppskogen och rundade några träd innan vi gick vidare hem. Inte mycket bilar, men väl grannens hästar som sprang lite i hagen när vi gick förbi. Då blev Mackan lite spänd men gjorde inget, vilket känns bra. Över lag så är han väldigt stabil. När C-ponnyn fjantar så går Mackan bara rakt fram och undrar vad som är problemet.

När vi hade kommit tillbaka från vår lilla uteritt så hade jag mockningen kvar och Mackan fick stå på gången en stund. Amanda var gullig och fixade maten till Mackan under tiden som jag mockande – men det är väl inte mer än vad man kan vänta sig: PAY-BACK-TIME Amanda! Nu är det Amanda som får serva mig när hon inte har någon egen ponny, så som jag har servat henne tidigare. Jag säger bara det: PAY BACK, Amanda..

Under tiden som jag mockade roade Amanda sig med att också fota med vår nya kamera, en Nicon D80, och tog en ny bild som jag eventuellt tänkte lägga upp på min sida här på Hippson – men jag vet inte om jag skall byta. Vad tycker ni?

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

2008-08-08 22:30:00

I dag var det sista vardagen som jag var ledig för på måndag börjar allvaret igen. Ny skola, nya elever och nya arbetskamrater. Det skall bli väldigt spännande eftersom allt är nytt. Visst brukar det oftast vara roligt att börja jobba igen efter sommaren, men i år är det särskilt roligt eftersom skolan är flongans ny. Jag möter en ny klass och nya arbetskamarater. Min förra klass börjar 9:an i år och det hade varit jättekul och spännande att följa dem deras sista år i grundskolan, men det skall bli väldigt roligt att möta en ny klass också.

I går hade jag en familj här som var intresserade av en av våra boxar i stallet, och det verkar som om de vill flytta hit, men de skulle fundera lite. I dag var det en annan som ringde och var jätteintresserade av en boxplats och de kommer och tittar redan i morgon. Om de som har varit här och tittat ställer sina ponnysar här, så blir Mackan med sina 172 cm ensam med 3 st C-ponnysar när Martinas 174 cm Madam har åkt tillbaka till Bollerup. De som har varit här är trevliga människor och jag tror att det kan bli jättebra att ha dem som hyresgäster.

I dag har jag inte gjor mer än att mocka och göra Mackans mat i stallet. Jag har grävt upp en rabatt i trädgården och sanerat den från ROSOR. Jag tror att jag är allergisk mot rosor. Jag slet som ett djur i ett par timmar för att få bort dem. De som jag har haft i rabatten är oerhört taggiga och fula, men nu skall de ersättas med andra taggfria växter. Jag ser fram emot att skruva, såga och snickra nya spaljeer som klematis mm kan klänga på.

Martina och Amanda skurade transporten i dag. Den blev nästan som ny, bortsett från att det är avskavt på sidorna inuti. De skrapade bort dekalen "Hästtransport" bak så jag skall köpa en ny och sätta dit. Jag skall också fixa en gummimatta att sätta på inuti på sidorna så att det inte blir fler fula märken. Hur det än är så påverkar det priset den dagen som jag skall byta transport. Min nya transport skall bli ett Umesläp B60. Med sadelkammare! Jag har ingen lust att stå i regnet någon mer gång och blotta mina bleka gropiga lår för allmänheten. Nej, tacka vet jag ett Umesläp där man kan gå in i sadelkammaren. Dessutom kan jag dra många kilo = Mackan & Madam.

I morgon hoppas jag på bra väder, för då skall jag rida ut på Mackan igen.

Promenad ute med ledare

I dag var det äntligen min tur att rida Mackan ute. Även om han var riden i går så valde vi att ta en promenad i dag också. Enligt Göteborgs Posten så skall det vara riktigt skitväder fram till och med måndag, och då börjar jag arbeta igen efter 8 veckors ledighet, så då får man passa på att rida när vädret är OK. I dag gick vi rundan till reningsverket, som innebär både asfalt, grus och skog.

Tidigare har vi haft annat hästsällskap med oss när Mackan har blivit riden ute, men i dag gick vi iväg själva med Martina som ledare. Det var jättemysigt att rida Mackan ute! Han är lugn och fin, men ibland får han för sig att något kan vara lite farligt. Det enda han gör då är att trava några steg för att därefter stanna när man som ryttare ber honom om det. Toppen! Ett par rundor till med ledare och sedan är jag redo att rida ut på egen hand.

Nu är Mackan 3 år och ca 172 cm. Han drar lite drygt 145 i täcke. Jag hoppas att han växer till sig över ryggen så att det blir lite mer än bara en sadel..

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 35

Tack och lov för stålhätta!

Skulle själv tagit en promenad till fots med Mackan i dag, men Amanda var sugen på att rida med Jossan så jag gick med dem (för säkerhets skull..). När vi hade gått en liten bit på vägen så fick Mackan ett ryck och reagerade på något och trampade mig på foten, och jag säger bara: Tack och lov för att jag hade stålhätta i skorna! Han trampade sönder det tjocka skinnet på skon så att stålet blev synligt. Tänk om jag hade haft vanliga dojor, då hade jag nog inte haft några tår kvar.

Resten av promenaden så gick Mackan jättebra. Hans kompis, C-ponnyn som är 14 år, tramsade och skyggade nästan hela tiden. Vi mötte hästar i hagar, hästar med ryttare på, bilar med släpkärra mm och inget var särskilt oroande för Mackan. Det ser ljust ut inför framtiden.