Jäkt och stress!

Håkans väckarklocka ringde redan vid 04.00 i morse eftersom han skulle köra ner Amanda till bussen som skulle ta henne och hennes skolkamrater till Stockholm. Det var inte direkt lätt att somna om efteråt, men med mycket möda och stort besvär så lyckades jag i alla fall till slut. Kort därefter så ringde min klocka för att se till att jag kom upp i tid för att hinna göra mig i ordning för dagens arbete, men innan dess skulle jag möta hovslagaren i stallet. Acke har en egenhet att vilja sparka om man skall lyfta bakbenen på honom och jag ville därför vara med första gången som Yuri skulle verka honom. Acke försökte dänga till Yuri som raskt undvek att bli sparkad. Efter några försök så stod Acke snäll som ett lamm och lät Yuri verka bakhovarna. Yuri förklarade för mig hur han brukade gå till väga när hästar vill sparka, så nu har jag några bra saker med mig inför komman benlyftsträning med Acke. Martina kommer inte hem förrän om några veckor och det vore skönt om han är ok att lyfta benen på då. Bättre att mamma blir sparkad än dottern..

En timme sen till jobbet rusade jag in på vårt morgonmöte och fick reda på att vi skulle ha arbetsplatsträff på kvällen. Skit också – där rök min ridning. Varför skall det ofta komma saker emellan? När jag satt på kvällsmötet så insåg jag att betygen för nationella proven skall inrapporteras i nästa vecka, så det blev att ta med sig en hög med prov hem för rättning och sammanställning. Lagom roligt. Kom också på att jag har glömt att beställa tid för besiktning av hästtransporten – från 1/6 är det körförbud! Snabbt in på nätet och fixade en tid i Varberg. Frågan är var besiktningen i Varberg ligger? Typiskt mig att alltid vara ute i sista stund..

Skall försöka hinna med Mackan i morgon, men först vill jag åka och hälsa på Salna ifall det är så att de kommer att avliva henne inom kort. Det är mycket man skall hinna med.

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s