En skitdag.

I dag har de varit en riktig skitdag. Började dagen med år 3-5 i slöjd. Jäktigt värre. Många elever som inte har fått koll på hur man arbetar i slöjden och alla vill ha hjälp samtidigt. Därefter fick jag ta ett allvarligt snack med mina 7:or eftersom en av mina kollegor antydde att de hade betett sig som ”apor i bur” under ett arbetspass. Brist på hänsyn och respekt både gentemot klasskamrater och vuxna. Inte alls roligt. Avslutade arbetspasset ca 15 min tidigare för att hinna till ett möte med förälder och elev. Mitt under mötet ringer min sons lärare till vår expedition och jag fick lämna mötet. Inte heller roligt. Axel hade i dag blivit riktigt förbannad på en elev, vilket resulterar i att vi blir ersättningsskyldiga för en cykel – ca 2000 kr. Inte heller roligt. Eftermiddagen ägnade jag åt att prata med Axels mentor och två andra elevers föräldar. Gissa om det var roligt? Jag hade dessutom ett långt och bra samtal med Axel. Tonåring – hur lätt kan det vara?

Kraftigt fördröjd kom jag ner till stallet och tog mig an Mackan. Bestämde mig för att rida i dag också – allt för att komma någorlunda i kapp inför fredagens träning. Skrittade fram på långa tyglar och Mackan hade ett helt ok övertramp. I traven var han spänd, och med Hippsons tips för lösgörande arbete med unghästar i tanken så arbetade jag på 20-metersvolterna, bytte om volt, red tre serpentinbågar mm. Hjälpte det? Inte ett dugg. Förmodligen var jag inte upplagd alls för ridning, och jag vet att jag egentligen skulle lagt ner ridningen men valde att fortsätta i och med kommande träning. Jag gjorde några galoppfattningar som blev rätt ok, men i traven sköt Mackan in högerbogen och bet sig fast i bettet. Stel som en pinne! Vad gör man då när man redan är frustrerad? Jo, man tar in hästen på en liten volt och försöker få igenom ställningen och böjningen – förmodligen alldeles fel tänkt. I mina tankar hörde jag Marie säga ”innerskänkel mot yttertygel”. HUR DÅ?? När hästen redan går som en banan, böjd åt fel håll? Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte hade tålamod.. Det är första gången som jag rider Mackan och känner på det här sättet, och det märks att det nu är några veckor sedan som jag tränade sist. Det är rätt åt mig om tränaren skäller på mig på fredag.

Efter ett halvkasst ridpass så skulle jag hämta in ponnysarna från hagen och upptäcker då att Amandas hoppspö ligger slängt jämte grinden. Hon som inte ens är hemma.. Några av tjejerna i stallet lånar hej vilt och tar inte hand om det som lånas. Det kan göra mig galen. Av någon underlig anledning verkar de tro att ”allt ditt är mitt”. Jag börjar tröttna på hästägare som inte har egna saker: termometer, bomull, jodopax, ridspö, sadlar mm. Allt mitt är inte ditt!

Med förhoppning om en bättre dag i morgon. Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 55

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “En skitdag.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s