Ner som en pannkaka..

Efter två ridfria dagar i skåne så var det äntligen dags för fredagens träning. Innan jag kunde åka till träningen så hade vi besök av Miljö&Hälsa som skulle kontrollera gödselhantering mm. Besöket gick bra och inspektören kunde åka härifrån utan att ha delat ut några anmärkningar. Det enda som möjligen kan innebära lite krångel för oss är att vi tydligen inte kan slänga vårt stallskräp på återvinningsstationen eftersom vi driver stallet som en verksamhet. Lösningen på det skulle vara att samla in all plast och köra det till återvinning två gånger om året (!). Frågan är bara var jag skall lägga all plast under ett halvår?! Det blir det nog läge att hyra upp sig på en container till..

När inspektören hade åkt så blev det att snabbt fixa till allt inför träningen. Glad i hågen kopplade jag på släpet på nya bilen men blev väldigt förvånad när elkabeln inte räckte fram till dosan på bilen. Det fattades ca 10 cm, så det var bara att byta bil och koppla på igen. Underbart när man har bråttom..

Täningen ja.. det var en ny upplevelse.. Första gången i ridhuset, Mackan var stel och spänd, jag var också spänd – hur bra kombination är det? Peter som tränade berättade för mig att jag måste lära mig att kunna rida min häst på tygeln och att det inte var någon idé att hoppa och lägga tid på annat innan hästen kunde gå på tygeln i skritt och trav. Jag sa inget, men jag vet ju att jag kan rida min häst både på tygeln och i en ändamålsenlig form för en 4-åring – men inte i dag.. här och nu.. Det är bara att bita ihop, åka hem och rida vidare för att förhoppningsvis få en möjlighet att visa vad vi egentilgen kan. Eventuellt blir det träning igen om 14 dagar om det finns plats för mig då.

Det bästa med dagens ridpass var att jag fick hjäp av Peter att lossa Mackan i högersidan, det som jag hade problem med när jag red hemma i tisdags. Däremot tog Mackan olika långa steg med bakbenen och jag hoppas att det var tillfälligt. Som tur är så skall jag till Stefan på onsdag och då får jag se vad han säger. Jag får vara noga med massagen före ridpassen för att se om det kan hjälpa.

Rödlila i ansiktet, trött och med klart tunnare plånbok åkte jag hemåt för att ta itu med resten av mitt liv..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen