Första gången med nya tränaren.

Äntligen tillfälle för träning igen! Som jag har längat efter det här. Den här tränaren, Elisabet,  kommer till stallet och har träningar för några andra, så det var bara för mig att hänga på. Det  bästa är att hon kan komma på helgerna när jag är ledig, dessutom är det skönt att slippa åka iväg och behöva ha lasthjälp.

Jag fick reda på att de var ca 15 minuter sena i manegen och jag planerade efter det, men när jag kom ner för att rida fram så insåg jag att föregående ryttare i stort sett var klar. Det  blev inte mycket till framridning för min del. Elisabet började med att fråga lite om hästen och därefter fick jag börja trava. Mackan var spänd och blev rädd för något vid ett par tillfällen, så det tog en stund innan han slappnade av och började arbeta. Jag fick arbeta för att få honom i en lägre form, vilket gick bra efter en stund. När han väl började arbeta så kändes han rätt ok. Jag fick rida serpentiner och han svarade bra på förhållningarna och jag fick övergå till galopp. Fattningarna var rätt ok och galoppen kändes bra. Ibland glider han iväg och svarar inte riktigt för ytterskänkeln, vilket resulterar i att vi nästan klättrar på väggen. Jag måste stötta upp mer på yttertygeln samtdigt som jag arbetar med ytterskänkeln för att få honom på volten ordentligt. Vi höll inte på så länge eftersom Mackan inte riktigt är igång och det kändes rätt lagom för mig också. Elisabet tyckte att jag har en trevlig häst med en snygg sida och trevliga gångarter. Dessutom tyckte hon att vi passar bra ihop – och det gillar man ju att höra som hästägare:-)

Vi har bokat en ny tid om 14 dagar, så nästa söndag får Amanda köra lite markabete med honom för att på sikt komma igång ordentligt inför kommande hoppträningar.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

3 reaktioner till “Första gången med nya tränaren.”

  1. Kul att det kändes bra första gången för nya tränaren. Hur är det att vara inackorderad? Har ni kommit in i det nu? Hur går det för Martina? Många frågor blev det. Ha det gott 🙂 Kram

    Gilla

  2. Det är helt OK att vara inackorderad. Visst finns det nackdelar, men jag tror faktiskt att fördelarna väger över:-) Många trevliga vuxna i stallet, ridhus, galoppbana mm. Vardagarna sköter Anna som har stallet både utsläpp och fodringar, helgerna delar vi inackorderingar på. Det blir en del körande fram och tillbaka vissa helger, men det är helt ok. Jag saknar mitt stall och om jag fick göra en optimal lösning så skulle det vara att riva stallet vi står i nu och bygga ett likadant som mitt förra – fast mycket, mycket större. Min sadelkammare och stallmiljö var helt optimal. Nu kan det bli lite äcklig luft i stallet när vi måste stänga dörrarna för att inte vattnet skall frysa. Det jag saknar mest av allt är att inte se Mackan när jag tittar ut genom fönstret.. 😦

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s