Slit och släp.

Acke har ju varit kass i magen av och till under hela hösten (och vintern) och vi har provat alla möjliga tänkbara kurer. Dels de som veterinären har rekommenderat och dels de som andra hästägare har tipsat om. Det verkade som om hans mage stabiliserade sig när han fick riktigt myckt halm samt proviva. Gladast av alla var nog Martina som slapp torka bajs varje kväll.. För några dagar sedan så fick han ett litet återfall och bakbenen var alldeles nerbajsade när Martina tog in honom för kvällen. Frågan är varför hans mage är så konstig? Inget är ändrat i foderstaten – förutom möjligen att hösilagebalarna skiljer sig något, men för övrigt så är allt som vanligt. Nu testar vi sista utvägen och skippar hösilaget och ger honom vanligt hö istället. Hoppas att det kan stabilisera magen för gott. För att kunna ge honom hö så var vi tvugna att åka iväg och hämta hö i dag, och som tur var så hade vår Hö-Kjell vanligt hö att sälja.

I dag skyndade jag mig hem från jobbet, bytte om samtidigt som Martina fixade några mackor till mig som jag kunde äta i bilen på väg till stallet. I stallet så fixade vi allt som skulle göras snabbt och lätt innan vi kopplade på transporten för att åka till Kjell och hämta 30 balar hö. Snabbt in med balarna i transporten, byta några ord med Kjell, åka hem igen och hissa upp balarna på loftet. När vi var klara med det så var vi glada över att vi hann göra stallet innan vi hämtade hö.. Vi tog in hästarna vid 19.30 och åkte därefter hem till Amanda och Axel för att äta Tortellini. I dag hade Axel fått den äran att laga maten – vilket han gjorde med gott resultat. (Hur svårt kan det vara att koka Tortellini när man är 14 år?) Det var gott med lite mat efter dagens slit och släp.

Lev väl!

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/d/d5/Tortellini.jpg

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s