Hälen i ärtpåsen :-(

I dag tog vi stallet på förmiddagen. Hästarna skulle precis få lunch när Amanda och jag kom ner, så vi valde att låta Mackan och Pontus få äta sin lunch inne under tiden som vi borstade dem. Ulla kom förbi och bad mig att inte släppa ut Mackan igen när vi var färdiga, och som jag förstår det så var det för att tjejerna som tar in tycker att han är brötig. Jag tycker att det är lite märkligt, för han har aldrig varit jobbig och ta in och han har absolut aldrig varit i behov av att ha kedja vid in- och utsläpp. 

Amanda och jag tog en promenad med hästarna och till en början fick jag köra lite uppfostran på Mackan eftersom han var brötigare än vanligt. Min teori är att de som tar in och ut hästarna inte har koll på hur de skall göra, så de försöker hålla emot i grimskaftet när han går iväg. Lösningen på det är att stanna honom, kanske backa några steg, gå fram, stanna igen och hålla på så tills dess att han lyssnar. Tidigare har jag ju själv skött intaget och då kunnat hålla lite pli på honom, och då har han skött sig nästan exemplariskt. Nu tar inte jag hand om vare sig utsläpp eller intag och då missas nog det där med respekten.. Hur som helst så fattade Mackan ganska snart vad jag var ute efter och då gick han ”fot” jämte mig. När hans fokus hamnade på annat än på mig så fick jag påminna honom om vad som gällde och då var han snabbt tillbaka igen. Dessvärre blev han rädd vid ett tillfälle, och då hoppade han till och råkade trampa mig på hälen. Jäklar vad ont det gjorde! Haltade sista biten hem och fasade för hur hälen skulle se ut. Som tur var så gick det inte hål på skinnet, men hälen blev präktigt blå och det var svårt att få av och på stöveln. Sprayade på lite cool-spray i förhoppningen om att det skulle dämpa svullnaden. Tror faktiskt inte att det hjälpte..

Amanda och jag var färdiga i stallet vid 2-tiden och då skulle alla hästarna in. Lite väl tidigt kan jag tycka.. De fick ju lunch strax efter 12 och nu fick de middagshö vid 2. Jag vill hellre att Mackan går ute lite längre, för det blir vääääldigt många timmar i boxen per dygn. 

När jag kom hem så hade jag svårt att få av mig stöveln, men till slut så gick det. För att kyla ner hälen så tog jag fram en ärtpåse ur frysen, la den på en kudde i soffan och slängde upp benen – varav den ena hälen hamnade i ärtpåsen. Det lär i alla fall inte bli någon rejäl promenad med Martina i dag, tyvärr.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen