Test av nytt bett ställde till det lite..

Började dagen med att släppa ut hundarna och konstaterade genast att det var en underbar dag på gång. Rätt så kall och klar luft i kombination med klarblå himmel – underbart! 

Jag hade gjort upp med J om att få testa hennes Trustbett i helgen och jag var väldigt förväntansfull inför dagens ridpass. Så fort Mackan hade fått in bettet i munnen så började han gapa och se ut som världens miffohäst, men det var väl för att bettet kändes väldigt annorlunda än de andra jag har ridit med. Efter en stund så stängde han munnen och såg rätt nöjd ut. Skönt. Gick ut till paddocken eftersom den var rätt bra i dag på grund av en del regn och harvning. Skrittade runt en stund och kollade läget för att hitta de djupa partierna och se om det fortfarande var lika djupt. Så fort jag började korta tyglarna kände jag att Mackan inte riktigt var med på noterna. Han var stum i munnen och ville inte alls ge efter, utan stretade framåt och försökte ta tygeln från mig. Gjorde några övergångar skritt-trav för att se om han blev bättre, men det hjälpte inte mycket. Rullade på i galopp för att få honom lite mer lösgjord, men rätt var det var så fick han världens ryck och blev alldeles tokig. Då fick jag ta ett rejält tag i honom för att få honom på marken igen. Misstänker att han tryckte fram porten på bettet med tungan och att den då tryckte extra mycket upp i gommen på honom. Han fick tre sådana här ryck innan han lugnade ner sig. Efter galoppen så arbetade jag med skänkelvikningar, förvänd galopp och en del övergångar. Mackan var samarbetsvillig men ganska störd av bettet, så jag lämnade faktiskt tillbaka det efter dagens ridpass. Ingen större idé att rida på det i morgon igen eftersom han var så himla obekväm med det. Jag måste erkänna att jag kände mig lite ”blåst på konfekten” eftersom jag har läst att det skall vara bra för hästar med orolig mun.. 😦

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen