Då var det dags igen att sätta sig i sadeln. Från början hade jag tänkt att inte börja rida förrän den nya sadeln har kommit, men jag tänker att det knappast kan göra så mycket att enbart skritta i den gamla – den är ju trots allt kollad av sadelutprovare tidigare.. Sista gången jag satt i sadeln över huvud taget var 8 juni och då skrittade jag bara pyttelite i paddocken innan jag slängde mig av. Senast jag red på ”riktigt” var 19 maj – vilket är ett tag sedan..
Jag har lagt upp en plan för hur jag skall rida och de närmaste veckorna så innebär det skritt i 30-60 minuter. Först om tre veckor skall jag lägga in korta sekvenser med trav. Förhoppningsvis är vädret så pass bra att jag kan hålla till på grusvägarna och på ridslingorna.
I dag traskade Mackan på bra, men han var lite fjantig då och då men höll sig ändå ”på mattan”. Det blev en tur fram och tillbaka på grusvägen mot Gräppås och som tur var så mötte vi inga vildsvin, vilket det lär finnas många av där. Tidigare var jag lite spänd inför hur han skulle gå, men i dag tänkte jag att han är ju fasen så mycket bättre än vad han var när jag red ordentligt sist, dagen före Helsingborgsbesöket, så varför skulle det inte gå bra att rida i dag?? Jag gjorde lite sidvärtes och öppna, men när jag skulle rygga så blev han helt bananformad. Det var lite som att rida unghäst igen – inget riktigt rakt spår utan lite mer slingrigt.. Ser fram emot kommande ridpass och att börja trava så smått.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30
Författare: dressyrbitchen
Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad.
Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver.
Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.
Visa alla inlägg av dressyrbitchen
dressyrbitchen 