Tänk vad lycklig man kan bli av 30 minuter skritt :)

Nu är vi några stycken i stallet som kan hjälpas åt med utsläpp och intag, och i dag fick jag en efterlängtad sovmorgon. Det är så himla skönt att kunna sova tills dess att jag vaknar – utan att klockan ringer och stör mitt i bästa drömmen. Typiskt nog så vaknade jag redan före åtta, men för att njuta lite extra så låg jag kvar i sängen och drog mig in i det längsta. Passade på att läsa ett antal sidor i boken som ligger på nattygsbordet också. Underbart!

Nu när jag skall börja rida igen så blir det ju inte samma promenerande som tidigare och jag lär nog få lösa fettförbränningen på annat vis framöver. I dag blev det 60 minuters snabb promenad med Amanda – två varv i Kungsbackaskogen plus dit och hem. Sammanlagt blev det 6,4 kilometers promenad. Inte nog med att det är skönt med själva promenaden – det är också riktigt trevligt med lite samvaro och tid för snack, vilket inte hör till vanligheterna nu för tiden. Annat var det när Amanda höll på med hästar.. Då umgicks vi nästan hela tiden – hemma i stallet och på träningar och tävlingar. Det var tider det..

I dag red jag först åt ena hållet på grusvägen, vände och red förbi stallet igen för att fortsätta bort på en annan grusväg där det finns ett par backar. Vi skall ju hålla oss till 30 minuter nu i början och då blir det inga längre äventyr – framför allt inte när skogen är full med älgflugor/älglus. Trots att jag höll mig på grusvägen så landade det älgflugor på Mackan och jag hade fullt sjå med att sopa bort dem. Tur att han är så snäll!

Tänk vad lite det är som kan göra att man blir lycklig! 30 minuters skritt ute på bästa älsklingshästen fick mig i dag att sväva som på små moln. Längtar redan tills i morgon 🙂

Lev väl!

Så här såg vi ut i går:

Schemat som jag följer nu:

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen