Underbar morgonpromenad med tjuren Ferdinand ;)

I dag var det min tur att fixa utsläppet och klockan ringde vid 7-tiden, så det var bara att maka mig upp och ta tag i vardagen. Det är riktigt mysigt att komma till stallet och säga godmorgon till alla hästarna, släppa ut dem och mysa i lugn och ro. Det är något jag verkligen saknar från de åren då vi hade vår lilla gård..

Tog med mig Mackan på en promenad, för då kunde jag själv på röra lite på mig, och det vill ju till att passa på när tillfälle ges. När jag hade gått en liten bit så kom jag på att jag hade glömt att ta med mig ett spö, och jag var lite för lat för att vända och hämta det, så jag chansade på att jag skulle klara mig utan. Till en början så var Mackan verkligen seg och jag tänkte att jag skulle nog behöva ta en egen powerwalk senare på dagen, för den här promenaden gav ju just inget. Men tjuren Ferdinande vaknade till liv efter ca 2 km och återstående 3 km gick i ett avsevärt bättre tempo. Jag gick Fortamarksslingan och på vägen hem så fick Mackan sig ett ordentligt spel när det kom en flock hästar galopperandes genom skogen intill. Jösses så tokig han blev! Efter det fick jag ta lite ledarskapsträning för att han skulle hålla sig på mattan tills vi kom hem. Jag gick framåt några steg, gjorde halt, ryggade honom, gick fram igen och så vidare. Tack och lov så lugnade han ner sig och vi kunde avsluta promenaden med långa steg i ett bra tempo.

Härom kvällen så var hö- och halmbonden och bytte ut den stora halmbalen vi fick för drygt en vecka sedan i och med att den var möglig. Nu har vi fått en stor bal med fantastiskt fin halm, och det känns riktigt bra eftersom Mackan då kan ha halm både ute och inne att äta på och behöver aldrig stå med tom mage ofrivilligt. Nu skall jag se till att bygga en rejäl låda som jag kan ha i hagen så att inte all halm bara trampas runt i gruset och blir förstörd.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen