Fick påbörja tramp!

I dag var det dags att testa det där som Ammie pratade om i onsdags. Hon sa bl a att jag har en flashigare häst än vad jag rider honom, vilket innebär att jag måste komma till ridning för att visa vilken fin häst jag har. Sant. Det är ju min akilleshäl och jag behöver verkligen hjälp för att få till det där lite extra. En liten adrenalikick är vad som behövs!

Jag skrittade bort till golfbanan som uppvärmning och det blev en lagom skrittur. Joggade lite och gjorde några övergångar för att Mackan skulle slappna av och bli lite mer samarbetsvillig. Fattar inte riktigt vilken skillnad det är nu mot tidigare, och jag vet att jag har sagt det tidigare men: jag är övertygad om att han äntligen har fått en sadel som passar och som gör att han lättare kan röra sig/arbeta korrekt. Nytt för mig i dag var att jag skulle arbeta med höjande/resande tygeltag (?) i framför allt vänster sida där han lägger tungan på bettet. Jag skulle inte heller lätta så mycket i handen som jag har gjort tidigare – utan ha ett jämnt stöd hela tiden. Lite ovant. Fick också arbeta extra mycket med att vända honom för ytter tygel och skänkel, vilket jag har gjort mest i vänstergaloppen i och med att han tidigare flutit ut annars.

Ganska snart frågade Ammie om jag någonsin hade testat att trampa med Mackan, vilket jag aldrig har gjort. ”Då är det på tiden”, sa hon och hämtade långpisken. Jag fick därefter tänka samlad skritt samtidigt som hon försökte få Mackan att lyfta lite kvickare på bakbenen. Det  var inte helt lätt för Ammie i och med att Mackan inte hetsar upp sig i onödan och jag misstänker att hon fick dutta till lite extra för att han skulle fatta. Ur skritten fick jag komma fram i trav och försöka bibehålla bakbensaktiviteten samtidigt som jag skulle försöka få igång frambenen genom att knacka med underskänkeln lite längre fram. Det kändes helkonstigt att flytta fram skänkeln, men det hjälpte. Hög nacke, buren hand, aktivitet både bak och fram! Jag kände skillnad mot hur det brukar vara när jag rider, och det var riktigt kul. Jag fick också som uppdrag att boosta Mackan med lite adrenalin genom att smacka och kicka igång honom i övergången från skritt till trav. Det funkade riktigt bra! Efter övergången så skulle jag bara släppa fram honom aningens så att han kunde vinna väg. Jag fick också göra övergångar trav-galopp-trav och försöka bibehålla känslan av aktivitet in i galoppfattningen, vilket gick bra ibland och mindre bra ibland. Jag glömde emellanåt att boosta med energi före övergången till trav, och då blev det en mindre bra övergång och också en mindre bra trav efteråt. Kul att ha något att träna på! 

Ammie konstaterade att Mackan nästan blir lite passgångare i skritten, vilket jag redan visste. Det märkte vi redan när han var fyra år och då fick jag uppdraget att skritta ute med draghjälp. Nu har han en riktigt bra skritt och det är bara när jag samlar upp honom som man kan se tendenser till passgång. Får han bara lite tygel så tar han ut steget och får ett riktigt bra övertramp. 

Det var riktigt kul att göra lite nytt, och Mackan fick jobba så att han skummade under sadelgjorden – det pyste till och med ut lite skum ur hålen i stropparna. Duktig häst! Ammie har också i uppdrag att ge mig lite bättre självförtroende – jag kan (tydligen) mer än vad jag tror. Tack! Satsar på träning nästa fredag och tills dess skall jag träna på min hemläxa.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s